Åka iväg med bebis under föräldraledighet

Jag tror det handlar om att han känner att jag ?bestämmer? om jag bara drar. Jag var hemma en del innan vi fick barnet, då var det inte samma för då kunde han inte säga nej på samma sätt. Nu menar han på att han har lika mycket att säga till om med vårt barn och då måste han ?godkänna? att jag åker iväg. ja köper till viss del men jag ser inte problemet. Jag ser bara Att det är positivt för mig att komma iväg, vår son får träffa sina morföräldrar som avgudar han.

jag vill väl vara borta kanske 1 gång i månaden så det är inget extremt i mitt tycke! Jag ger han alltid möjligheten att följa med men då måste vi ju åka på helgen och då vill han inte. Han vill ta det lungt hemma på helgerna. Visst att han följt med men det är väl 3 gånger nu sen lillen kom, och jag har varit hemma 5 gånger.

Han ska vara föräldraledig Om en månad och har sagt att han kommer kunna åka iväg då med. (sen bo vi i hans ort så han har alla sina vänner nära så kommer väl inte ske.)

jag vet inte vad detta handlar om egentligen, vi har haft det kämpigt på senaste och kanske att detta kan vara en onödig pajkastning. Jag tycker egentligen inte detta är okej men behöver höra från andra om någon känt som min partner eller tycker det är rimligt? Jag vet inte. Jag kan förstå han till viss del om jag åkt iväg varje vecka men det är ju absolut inte i den omfattningen vi snackar om att jag vill åka.

Och jo kanske han kan men 90% av anledningen är ju att åka iväg med min son till sina morföräldrar. Det är ju inte jag som är fokus när jag kommer hem längre precis.

Självklart hälsar dom på ibland också. Men nu hör det väl till att jag är föräldraledig och han jobbar 11 timmar om dagen. Jag har då haft en önskan att åka hem och umgås med dom ibland på vardagar. Som sagt, vi pratar om det en gång i månaden att jag är borta några nätter. Sen vill jag såklart vi åker tsm någon helg då och då men det köper jag inte blir riktigt lika ofta även om jag gärna förespråkar var femte helg. Jag är väldigt nära min familj Och vil även att vår son ska vara det.

Jag är medveten om att vi är två som vill umgås med vår son. Men när jag gråter på dagarna för jag saknar umgänge och familj och han ändå tycker att det är endast tis-Tors som gäller  så blir jag rätt så sårad.

Samtidigt som jag är förvirrad om det är jag som är egoistisk? Vilket jag kan få höra när jag säger jag vill hem några dagar? vill Väl ha bekräftelse att jag inte är Egoistisk? är inte kärlek att vilja ge mig och min son lite frihet. Det är ju även en avlastning för mig att komma hem och lämna till morföräldrar. (Dom brukar ta ledigt från jobb på vardagar när vi kommer)

Och @anonym (föräldrar) jag ger alltid honom möjligheten att följa med om vi åker helg, men eftersom han inte vill åka helg är min kompromiss att jag åker när han jobbar..

så länge det inte fler veckor på raken så är det okej, och tisdag till torsdag är fine. Men som senast så sket det sig just tisdag till torsdag så ville ändra från måndag till onsdag. men det gick  inte för det är inte det vi kommit överens om?

har även varit en gång då jag kände att jag fick för lite tid och ville stanna en natt extra, men det var inte aktuellt så då var det bara att åka Tillbaka.

Sen min sida i det hela har ju vid något svagt tillfälle sagt ja till detta pga  att jag är konflikträdd och jac tycker det gör så ont när vi inte är sams. (Han kan va osams utan att bry sig så mycket). Och då får jg  höra det att jag inte gör ?som vi sagt?, men det är väl för att jag innerst inne är sårad över detta och inte okej med att han alltid ska få bestämma när, om och hur jag får åka till mina föräldrar. 

Ja jag vet inte, jag vill väl få någon bekräftelse i att jag inte är helt egoistiskt?:(:( någonstans så kan det väl inte vara rätt att han ska bestämma när och exakt vilka dagar jag ska få åka bara för att vi har gemensam vårdnad. 

vill även säga att jag har planerat en natt borta hos en vän då inte vår son ska med, för då anser jag att fokus är att ?vara jag? och bara umgås med min nära vän. Men när jag åker till min hemstad är det att min son ska få en relation och umgås med  mormor och morfar den största anledningen.

Jag kan också åka mer sällan egentligen om jag fått vara hemma längre. Då hade det räckt i kombination med att mina föräldrar kanske hälsade på mig en gång där emellan. Men så länge accepterar ju inte min sambo att jag är iväg.

Jag har inte problem med om han skulle vilja ta med vår son men vi har inte hamnat i den situationen. men trots det menar han att han inte åker med han själv och då ska inte jag heller få göra det.

Tack alla Som delat sin åsikt 

ja men lite så jag föreställt mig och drömt om att det skulle vara. i en relation vill man unna den andra. Och i detta fall anser jag att både jag och sonen mår bra och behöver komma iväg ibland. Enligt min sambo förstör jag anknytningen som sagt och respekterar inte hans känslor att han vill vara med sin son. vill tillägga att han som oftast kommer hem 1-1,5 timme innan läggdags och om han får välja så slipper han både matning och läggning. Orkar leka med vår son 20 min på sin höjd. vilket också gör att hans begränsningar för mig blir i min värld ännu mer fel.

Har också funderat på vad det beror på, tror mest det handlar om rättvisa. Han kan inte åka iväg med honom (pga hsn har ingen att resa med honom till då hans nära bor inom 30 min), då ska inte jag heller få åka iväg långt med han. Låter sjukt jag vet, inser det själv när jag skriver det?  men han är också så övertygad om att han har rätt i sak så det gör att jag tvivlar på mina känslor, att kanske jag är egoistisk som ?tar? vår son ifrån hans pappa två nätter pga att jag inte villa sitta hemma själv  hela dagarna..