Kan man få hjälp/diagnos när det inte "syns på skolan"?

Jag har läst allas kommentarer här.

Jag har skickat iväg en egen vårdbegäran till BUP och hoppas få svar någorlunda snabbt. 

Som en skrev här att dottern kanske känner samma som mig, stress att när hon kommer hem så blir det bråk och tjafs.

Jag fick nog det bekräftat igår. 

Hon sov hos sin mormor lördag-söndag. 
I vanliga fall så vill hon hem i princip direkt när jag kommer dit dagen efter. Igår ville hon inte alls hem. Jag åkte dit vid lunch och så var vi där hela dagen. Sen mot kvällen när vi skulle hem så var hon på så dåligt humör i bilen. Hon ville inte hem, hon ville inte gå i skolan. Allt var verkligen dåligt. 

Jag frågade varför hon inte vill hem, hon svarade att alla är så dum mot henne. Vilket känns hemskt att hon känner så, att hon känner så gör mig så ledsen. Och som jag skrivit tidigare så ser hon ju inte sin del, vi bråkar ju inte med henne bara för att, utan vi är ju dumma för att vi säger ifrån när hon har dåligt beteende. Men det hon känner är att alla är dum mot henne och bara henne fast hon inte gör något tycker hon. 

Frågade om skolan igen och då sa hon att hon inte vill gå för att det är tråkigt, hon tycker inte att lektionerna är svåra, men väldigt tråkiga. Även lunchen är jobbig för att hon lär vänta till dom andra eleverna är klara så blir hon färdig fort så måste hon sitta och vänta vilket hon tycker är jobbigt. Rasterna tycker hon om. 

Tänkte ge ett exempel på hur en dag kan se ut. 

En dag stod sambon och skalade potatis, då går dottern in i köket, stänger inte grinden (lillebror 1.5 år får inte vara i köket) sambon stänger grinden, dottern öppnar den. 
Sedan sätter hon sig på köksbänken och slänger saker på sambon. Sambok säger åt mig att komma och ta henne, jag går dit och säger att det inte är okej, dottern blir sur. Jag tar ut henne från köket, hon springer in igen, upp på bänken och fortsätter. 
Jag går in igen, denna gången är jag hårdare, att det inte är okej, jag tar ut henne och så får hon motvilligt gå in på sitt rum, hon är arg, alla är dum mot henne osv... I detta läge så går det inte att prata med henne. Hon slår/sparkar i sin rumsdörr får tag i en sko som hon slänger på toadörren (mitt emot) men sen är hon är inne på rummet en kort stund, sen kommer hon ut på bättre humör som att inget hänt typ. Sen när man frågar varför hon gjorde som hon gjorde, när man försöker prata om det då säger hon bara att hon inte vet. Hon har ingen anledning, hon vet inte varför.. 

Jag vet att vi inte har rätt verktyg när det gäller det här, och när vi inte riktigt vet vad som utlöser det så är det svårt att försöka undvika. Men som en annan skrev här så ska jag börja skriva ned, när en situation uppstår. 

Och troligen så är skolan jobbigare för henne än vad vi vetat om, eftersom hon är lugn där och inte tycks ha nå svårigheter i ämnena så har man förmodat att det går bra fast det i själva verket troligen är en kamp för henne. 

Hon har simskola och bild och form 1 gång i veckan. Hon är inte ett dugg intresserad av andra aktiviteter tyvärr. 

Hon får uppmärksamhet, jag försöker ge henne extra uppmärksamhet, spela spel, läsa, pyssla. Umgås med henne. Henne närmaste små syskon är 1.5 år. Sen har vi en nyfödd också. Men dessa problem har hon alltid haft bara att det blivit värre nu. Utbrotten och tjafset kommer betydligt oftare. Så detta är inget som kommit efter att småsyskonen kom.