Asocial tonåring

Kan han laga mat? Kanske dags ni börjar laga mat tillsammans så han lär sig (iallafall som ursäkt för att vara tillsammans i köket)?

Bra förslag! Tack, det ska jag ha med mig även om han kan laga mat.

Tveksamt om han är sugen på att laga mat med mig, men det gäller att vara tålmodig. Han sover för lite, enligt mig men enligt honom sover ?alla? lika mycket som han, vilket påverkar hans humör rätt mycket.

Fast lagar han inte mat med dig har han ju ingen mat att äta? 
Äts den inte med resten av familjen så äts den inte? 

Kravställa lite....kanske...? 

För tvång och utpressning kommer hjälpa

Är han verkligen osocial eller helt enkelt slut i huvudet efter en skoldag?

Har han en diagnos? 

Jag har själv lätt autism och jag hatar att äta med andra . 

Äter också extremt långsamt petigt och det måste vara på rätt sätt 

Åt nästan aldrig i skolan pga matsalen alla människor och ljud gjorde det omöjligt.Åt alltid ensam på mitt rum när jag var barn  

Nu kanske han inte har autism inte ovanligt att tonåringar är asocial och vill vara själva , men har han en diagnos så är tvång den värsta vägen att gå 

Man kan självklart leka med ord och kalla krav för tång och utpressning. Men låt oss kalla det för vad det är, krav. 

Hur vore det om alla, alltid gjorde som de själv ville? Oavsett ålder? Lustigt synsätt du har. 

Nej, självklart ska barn och andra samhällsmedborgare ha KRAV på sig, med uppfyllda KRAV i detta fallet kommer mat.

Easy peasy 

Det är exakt vad det. Ät med oss annars får du gå hungrig. Det är utpressning och har grabben autism så har han antagligen svårt att äta som det är 

Du kanske har lite svårt att läsa? Jag sa aldrig att alla ska göra vad dom vill 

Men ibland kan man anpassa sig efter en del individers behov om det är möjligt

 

Det är exakt vad det. Ät med oss annars får du gå hungrig. Det är utpressning och har grabben autism så har han antagligen svårt att äta som det är 

Du kanske har lite svårt att läsa? Jag sa aldrig att alla ska göra vad dom vill 

Men ibland kan man anpassa sig efter en del individers behov om det är möjligt

 

Alltså du har ju som så många andra låtit det gå för långt. Att vi äter middag tillsammans är en grundregel i en familj och den värdegrunden är implementerad sedan jag fick mata barnen vid bordet. Sen dess är barnen större och maten serveras när den är klar, och det är DÅ man äter tillsammans och pratar om sin dag. Att du låtit din tonåring "slippa" detta gör ju att du har en enorm uppförsbacke och konflikter för att nu när du tycker att det blir för ofta hen inte deltar, eller som du skriver vägrar äta samtidigt som dig så vill du börja ställa krav. Ska du lyckas med denna omställning så är det bara att sätta hårt mot hårt och tvinga fram en ändring. Mat intas tillsammans eller inte alls. Man dör inte av ett par dagars fastande... Men man ändrar sig nog när hungern tar över.

Du måste bara vara konsekvent och inte ge dig.