rädd för tidigt klimakterium och sambo som vill vänta

Det går ju ofta i nedstigande led med tidigt klimakterie. Vi har det i släkten och mormor, mamma och jag var alla tidiga.
Tråkigt om din man inte förstår din oro och dina funderingar.

Jag fick helt enkelt inte tillbaka min mens efter graviditet och amning. Efter en tid fick jag kraftiga nattliga svettningar och började ana oråd.
Vi är extremt tidiga så jag var 32 när det startade. 

Det hann bli ett barn så det var tur att vi inte väntade längre än så.
Har nu en dotter och jag kommer att se till att hon får frysa ägg senare. Starka aningar om att detsamma kommer att drabba henne.

Det hann bli ett barn så det var tur att vi inte väntade längre än så.
Har nu en dotter och jag kommer att se till att hon får frysa ägg senare. Starka aningar om att detsamma kommer att drabba henne.

Fast detta problem ska ju du inte bära på själv. Din oro borde vara viktig för din man (även om han vill vänta).

Är han ok med att inte få fler barn? (Ifall det inte funkar)
Tycker han det är värt väntan och att du då riskerar att behöva genomgå ivf och fertilitetsbehandlingar?

I slutändan måste han uppge hur viktigt ett syskon är för honom eftersom det finns stora risker att så inte blir fallet om ni väntar. Han måste vara ärlig här mot dig.

I klimakteriet är äggreserven slut så ivf är inte möjligt med dina egna ägg.

Fast detta problem ska ju du inte bära på själv. Din oro borde vara viktig för din man (även om han vill vänta).

Är han ok med att inte få fler barn? (Ifall det inte funkar)
Tycker han det är värt väntan och att du då riskerar att behöva genomgå ivf och fertilitetsbehandlingar?

I slutändan måste han uppge hur viktigt ett syskon är för honom eftersom det finns stora risker att så inte blir fallet om ni väntar. Han måste vara ärlig här mot dig.

Nej, men om du kommer i klimakteriet är de slut och det var väl din oro? Då är ivf inte möjligt. 

Hei!
Känner mig lite förtvivlad. Min partner vill vänta med syskonförsök, vårat barn är 1 år.  Jag är 38, han lite
äldre: Jag har alltid haft lätt att bli gravid, men i släkten har vi haft rätt tidiga klimakterium? mamma mormor osv?

Jag slutade nyligen amma, och hade under ammningen regelbunden mens, men veckan innan mens ofta lite små stänk osv. Så slemhinnan var antagligen ej optimal för graviditet ( vi har skyddat oss, men haft koll på detta). Nu slutade jag amma runt äl denna cykel, och fick mens på dag 24. ( äl testade,
positivt på cykeldag 13)
Är så uppgiven och olycklig över all oro om detta. Och mannen tycker vi skall
vänta, och vi skyddar oss. Kanske bara att ge upp, för snart är min tid slut. Känns så fel, att han skall bestämma
över detta, eftersom jag är den som snart ej kan mera?