Mammor med psykisk sjukdom

Barn tas inte om de är övrigt välmående för att en mamma behöver samtal och/eller medicin. Hur ser det ut på VC, kan de erbjuda några samtal? Onlinetjänster?

Barn tas inte om de är övrigt välmående för att en mamma behöver samtal och/eller medicin. Hur ser det ut på VC, kan de erbjuda några samtal? Onlinetjänster?

Hur ser din livssituation ut? Är du ensamstående? Hur många barn har du och i vilka åldrar? Har du familj och vänner på nära avstånd?

Hur skulle du beskriva din psykiska ohälsa? Vad är det du tänker, vad är det som gör att din vardag känns som en enda lång uppförsbacke? Är det alla dagar? Är det hela dagarna eller delar av dem? Jobbar du och hur fungerar det? Hur ser din ekonomi ut? Hur länge har du mått såhär? Har det blivit värre? 

Finns massor av olika sätt att få stöd och hjälp, eller underlätta för sig själv på beroende på hur din situation ser ut!

Hur ser din livssituation ut? Är du ensamstående? Hur många barn har du och i vilka åldrar? Har du familj och vänner på nära avstånd?

Hur skulle du beskriva din psykiska ohälsa? Vad är det du tänker, vad är det som gör att din vardag känns som en enda lång uppförsbacke? Är det alla dagar? Är det hela dagarna eller delar av dem? Jobbar du och hur fungerar det? Hur ser din ekonomi ut? Hur länge har du mått såhär? Har det blivit värre? 

Finns massor av olika sätt att få stöd och hjälp, eller underlätta för sig själv på beroende på hur din situation ser ut!

Mammor med psykisk ohälsa, kan ni berätta om er resa? Vad finns för hjälp att få och hur går man tillväga?
Har barn och känner att jag inte klarar länge till nu. Har stått i kö till psykiatrin nu i flera år och är ungefär ett halvår kvar sa de när jag ringde sist. Biter ihop för barnens skull men är svårt. Hade det inte varit för dem hade jag checkat ut idag. 
Samtidigt vet jag inte hur jag ska be om hjälp och var. Det jag helst skulle önska är att få börja med någon medicin och kanske samtal. Det jag är rädd för är orosanmälningar som leder till drastiska förändringar plötsligt som att barnen blir omhändertagna på plats och att jag inte kan ta kontakt med dem etc. 

Därför vänder jag mig hit för tips och berättelser från andra mammor i samma situation. 

Asså grejen är att jag redan har fyra anmälningar på mig så vill helst inte bli anmäld igen just av den anledningen att det kanske inte ser bra ut att varit aktuell vid så många tillfällen. 

Jag har blivit LPT:ad och inlåst på psyket ett antal ggr utan att soc har tagit något av mina barn, så de lär inte ta dina ungar bara för att du har kontakt med psykiatrin (däremot kan de ju ta dem om det är uppenbart att du inte kan ta hand om dem/om du vansköter dem pga din psykiska ohälsa, men det är ju en annan sak).

Det låter väldigt märkligt tycker jag att det är så lång väntetid - jag ifrågasätter alltså inte dig, utan jag ifrågasätter vården där du bor. Har de någon förklaring till vad det är som tar sån tid? Flera års väntetid låter ju fullständigt absurt... 
Vad har de anmälningarna gällt då? Är det orosanmälningar av typen som vården är skyldiga att göra bara för att de har en misstanke om att dina barn kan fara illa pga din psykiska ohälsa, eller är det frågan om faktiska händelser etc som i sig själva berättigar orosanmälan?

Jag förstår! Beklagar det. Vill du berätta mer om du vill? Vad har du för sjukdom och behandling om du har nån alltså? Hur löste det sig med barnen under tiden, var de med pappan eller så? 

Ja tyvärr det suger den långa väntetiden. Det började med vårdcentralen, gick dit kanske fyra år. Sedan fick jag komma på basutredning på psykiatrin relativt snabbt inom ett par månader efter remissen och nu står jag i kö till fördjupad utredning och det är en kön som är flera år.
Orosanmälningarna har gällt lite olika saker och kommit från vården, bla BVC pga uteblivna besök etc. Varje gång har det lett till utredning, placerades även på ett utredningshem under 12 veckor i en annan kommun. Om jag inte gick med på det skulle de utfärda akut lvu för barnen. Har blivit anmäld två gånger till efter det och utretts men då i hemmet och via möten etc. Har du också blivit utredd? Berätta gärna som sagt om du vill :) 

Men åh - jag lider verkligen med dig...

Från det du nu berättar låter det som att du "kan" det här betydligt bättre än jag, så jag har nog inte så mycket att komma med... jag har en hel godispåse av diagnoser (främst bipolär, GAD, anorexia och OCD), men det är enbart bipolariteten och anorexian jag blivit inlagd för. Som tur är har jag underbara föräldrar som har steppat in o tagit hand om ungarna när jag varit inlagd (barnens far försvann ur bilden när minstingen var nyfödd, o hens tre syskon var mellan 1 och 5). Jag har blivit anmäld... tror det är fem ggr, om jag inte minns fel. I samtliga fall har det varit olika vårdinstanser som anmält för att de är skyldiga att göra det om det ens finns en misstanke om att barnen far illa, men i samtliga fall har soc lagt ned innan det ens gått vidare till fördjupad utredning, eftersom de har kunnat konstatera att barnen mår bra, och att de har ett starkt socialt skyddsnät.   

Det låter ju som att det varit värre för din del... Jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver, och att det löser sig med barnen  //