Blev era småbarn petiga/kräsna med maten?

Ja! Båda har ätit fler saker i början men senare blivit mycket mer kräsna. Tror det har varit framåt två årsåldern. 8-åringen har nu blivit lite mer öppen för att prova nya saker igen.

Det gick lite fram och tillbaka

Det har gått upp och ner, men de har aldrig varit extremt kräsna. Inte så att det har varit svårt att utfodra dem. 

Nu är de 11 år och dottern äter det mesta. Sonen är något petigare.

Och ja, sett till kompisars barn, samt barn i förskolan och skolan, verkar det vara vanligt med barn som är petiga med maten.

Är man nu småbarn upp till 10 år?

Nej, mina barn har inte blivit petiga. Båda har försökt med "Bääähhhh, jag gillar inte grönsaker" när de kom in i senare förskoleåldern. Jag gissar att de hörde det från sina kompisar. I alla fall funkar sånt trams inte hos mig - gillar man inte maten som finns, äter man inte. Därför har det aldrig blivit någon petighet. Fast såklart få all ha några livsmedel som de verkligen inte tycka om. Fast ratar man en hel rad av mat, som just alla grönsaker, har det ingenting med smaken att göra.

Nope,aldrig varit petig.
Här hemma har det serverats hemlagad mat och alltid grönsaker till. 

Vi äter både vegetariska och animaliska rätter 50-50%.

Vi äter även mat från olika kulturer så barnen äter även olika kryddor i maten och äter både grytor och matiga sallader lika väl som en köttbit med sås och potatis.

Det enda de är kräsna över vore om det någon gång bjöds på helfabrikat vid någon stressig tidpunkt.

Så vi har haft tur.

Jag var nog extremt "petig och kräsen" på maten som barn. Men detta var ju många många årtionden sedan. Nu är jag vuxen. Men jag är nog like "petig och kräsen" på maten idag. Eller snarare - jag är nog ganska "vaken" på vad jag stoppar i magen.

Maten ska ex vara NYLAGAD!!!

Vilket innebär att jag väldigt sällan vill sänka mig till att gå på restaurang och äta det som serveras där. Jag har full förståelse för att inte restaurangerna "kan" servera NYLAGAD mat. Så därför lagar jag det mesta själv till vår familj.

Äldsta åt allt första 2,5 åren, gillade mat och erbjöds varierad kost. Sen blev han superkinkig. Det har förbättrats, men finns fortfarande tydligt kvar nu vid 8 på ett sätt även han själv tycker är jobbigt emellanåt. 

Lillasyster har inte alls varit petig På samma sätt. 

Japp. Trodde aldrig att det skulle hända, för jag själv älskar verkligen båda att laga och äta mat. Första året-två åren var han också matglad och provade allt. Sen tog det tvärstopp, ville i princip bara äta gröt. Samtidigt stressade BVC oss en massa då han tappade rejält i tillväxtkurvan så vi vågade inte heller med vad jag egentligen tycker är bäst, nämligen att barn får äta av det som serveras och äter de inte så får de vara hungriga till nästa mål. Sakta, sakta har han börjat äta fler och fler saker men det han är fortfarande petig och nu i ettan äter han nästan bara ris, morötter och bönor på skollunchen. Hemma går det lite bättre. 

Ettan åt, och äter fortfarande i princip allt. Allt är inte en favorit, men det är enbart en rätt hon inte vill ha (en auberginecurry).

Tvåa blev plötsligt kräsen i 3-årsåldern och är nu vid fyra än mer petig. I princip alla grönsaker ratas, utom ett fåtal. I princip ingen frukt går ner. Vi fortsätter dock med regeln att man får ha ett par saker man inte äter. Enbart då serveras man annat. Annars får man äta vad som bjuds, eller avstå att äta.

Våra barn har också fått varierad kost och vi har i princip kört med att man äter det som serveras, annars får man vänta till nästa mål. För vi har haft möjlighet att göra det. Har man barn som har så svårt med mat att de hellre svälter, funkar ju inte det förhållningssättet. Men våra barn har för det mesta ätit hellre än att gå hungriga, sen måste de inte äta allt eller gilla allt. De flesta av oss har ju någon eller några rätter eller livsmedel vi bara inte fixar.

Det går bra hemma, även om sonen är något kräsnare än dottern. I skolan varierar det, eller när de äter hos andra. Framför allt sonen har haft svårt för "främmande" mat, men det har blivit bättre. Och de är ju långt ifrån ensamma om att inte alltid gilla skolmaten.

Åt samma mat som vuxna från ca 8 månaders ålder. Mellan 18 månader- 2 år kom det krypande lite mer kräsenhet. Eller typ att hon vill bestämma själv vad hon äter. Så inte riktigt på samma sätt längre att ALLT går ner. 

Min äldsta var petig och extremt liten i maten som litet barn. Alltså det var pest och pina. Konstant oro om hon fick i sig mat så att det räckte. När hon var 7 eller 8 sa jag vid middagsbordet en dag att nu är hon en stor tjej och det är dags att hon äter av allt som serveras. Jag trodde inte att det skulle funka. Men hon sa bara "okej" och började ta av precis allt!! Idag är hon 17 och äter ALLT samt som en häst då hon tränar mycket. 

Jag har en 13 årig grabb som var jätteglad i mat. Han ratade amning vid 6-7 månaders ålder för att han ville ha MAT!!! Gröt gick bort, det skulle vara MAT och den skulle vara kryddig och smakrik! Ungen gapade efter allt som gick att äta. 
Sen blev han över året det tog tvärstopp. Grönsaker är livsfarliga, viss konsistens på mat gör att han började kräkas. Idag är det bättre men det är fortfarande mycket han vägrar att äta. Och grönsaker är fortfarande totalt livsfarliga. Ska jag få i honom det så måste det vara gömt - finriven lök och morot i köttfärsås t.ex. Slätmixad broccolisoppa går ibland och där kan jag också smuggla med ett och annat nyttigt. 

Så nej, det där med mat är INTE lätt!

Barn #1  superkräsen fram tills tre år, sedan åt han allt.
Barn #2  kräsen men kan smaka äter små portioner
Barn #3  har ARFID, äter knappt någonting och yttepyttesmå portioner
               (går hos dietist och får bla näringsdrycker)

Ja sonen åt allt i början. Sen blev det svårt med sås, fisk och vissa grönsaker vid 2 1/2 år. Åt lite mer från 3 år. Är nu snart 4 och har börjat säga att saker är bläh. Innan var det inte hans favorit.

Nej, ingen har varit petig. Dom har alltid ätit bra utan krångel.

Mina var aldrig kräsna gällande maträtter och att testa nytt men äldsta hade snarare perioder då han var kräsen med själva ätandet- kunde vara favorit maten och han petade ändå bara i kanterna...Kom och gick i perioder men ju äldre han blir ju mer sällan sker det.

Mina har aldrig ätit bra. Vi tränar på att smaka men det finns inte i min värld att förvägra dem mat som de äter. 

Min äldsta åt knappt något fram till hon började skolan. Petade i maten. Ratade grönsaker... Jag fick måmga gråa hårstrån!! 
När hon började 1:a klass sa jag en dag vid middagsbordet "nu är du en stor tjej. Du äter av allt som serveras"
Ja svarade tösen. Jag trodde inte på henne och tappade hakan när hon tog upp av allt på bordet. Lite men av allt o h åt det!!

Grabben var tvärtom! Han ratade amning från 6 mån (inklusive ersöttning och välling) han skulle ha MAT!
Han gapade efter allt som kunde ätas! Och hemma lagat skulle det vara!
Han höll på att äta oss ur huset kändes det som!

Sen började han förskolan och då tog det tvärstopp. Han började peta i maten. Grönsaker var livsfarlig och han reagerade på konsistensen på mat. 
En period fick jag trolla med knäna för att få i honom all näring som han behövde.
Det som alltid gick hem var slottstek med kött och potatis. Han slevade i sig såsen. Så jag gjorde alla såser på hemmagjord och näringsrik Buljong. 

Han är 13 idag och petar än i grönsakerna. Jag flrödkte med samma snack med honom som jag haft med hans syster. Han försökte men det gick inte. Idag är det bättre men det går trögt