Har bara läst TS. Vilket tungt jobb du gör för att förändra dig själv? Det där du visar utåt är inte ditt sanna jag. Min magkänsla säger mig att du inte accepterar den du är egentligen, säkert avvikande socialt m.m., och du lägger ner väldigt mycket energi på att skapa en fasad. Så känns det tycker jag. Om du "go with the flow" och släpper på vissa spärrar inombords så skulle du säkert ses utåt som autistisk, och det skrämmer dig.
Bara för att man är en autist så betyder det inte att man är lat och utnyttjar samhället. Man kan ha dålig ögonkontakt hela livet, inga eller få vänner, men ändå må bra och känna sig stark som ensam, vara ambitiös, kreativ och trygg i sig själv, i den man är. Man måste inte passa in. Det finns förebilder för alla människor oberoende av styrkor och svagheter. Fortsätt bara att utvecklas som människa, och du kan även utvecklas snabbare inom något område som du själv väljer när du är ensamvarg, om du köper massa böcker och läser inom en och samma nisch. Det är inte konstigt att vara autistisk och man behöver inte jobba bort det. Man kan förstärka detta och stimulera sig med böcker istället för med vänner. Man kan hitta vänner inom sitt specialintresse.
Var bara dig själv TS, ha dålig ögonkontakt eller whatever (vad det nu än är som du döljer...), bara du fortsätter att utvecklas som människa och accepterar och respekterar att du är "wired differently". Var stark i det.
Btw, vill du ens ha den man du har, eller anv. du läkemedel för att stöta bort tankarna på att du vill något annat i livet? Du kan väl tänka på saken.
Du kanske provar för lite nytt i livet, försök att inhandla vego-lammkött och se om du gillar det...
Jag hade psykisk ohälsa förut, ojojoj... Speciellt när det tog slut med kärleken. När jag kände mig övergiven, använd och bortkastad som skräp. Jag var inte klok i början. Antagligen var det för att han hade passerat bäst-före utseendemässigt och man förväntade sig mer intelligens hos mannen, men icke. Nästa gång får jag prova någon mycket yngre. Om inte det går heller så betyder det att människor är ensamdjur helt enkelt, inget konstigt egentligen.
Så jag har då utvecklat det tänket mer och mer om att tänka positivt, och hela tiden vända saker till min fördel. Vid stressigare perioder kan man fuska lite med naturläkemedel. Men rätt inställning och självkärlek är väldigt viktigt. Jag bryr mig inte heller om vad andra tycker om mig, varför skulle jag? VARFÖR skulle de veta bättre än mig om hur världen fungerar? Det gör de inte. De är lika mycket människor som jag. Många gillar min inställning, jag ser det på mitt hobby där jag får tillfälle att prata med vissa. (Pluggar hemifrån och kommer inte ut så jättemycket)
Jag är annorlunda, har något talfel och flackar med blicken, jag sminkar inte och är en bit över 30 år, men jag försöker hela tiden att vara så vacker och smart som jag bara kan. Fake it till you make it. Utnyttjar inte samhället heller. Det verkar gå väldigt bra för mig i livet med en sån attityd. Jag pluggar till kemist och jag känner att folk gillar min inställning. Så där har du något att tänka på. De andra vet inte bättre än dig (ifall de försöker döma). Kom ihåg det. :)
Artisten Lady Gaga tycker att man ska vara annorlunda: