Är det nånsin ok att stjäla väninnas man?

Varför har du en väninna som beter sig så? Gör slut med väninnan först i alla fall, och säg inte att det har med pojkvännen att göra. 

Jag tycker inte att man ska stjäla sin väninnas eller sin systers man, sådant kommer den som drabbas i regel aldrig över. Det blir ju ett DUBBELT svek. Kanske förlorar hon de två personer i livet som står henne närmast - och hon förlorar dem TILL VARANDRA. Hon får gå och tänka på vad de har pratat om henne sinsemellan... Nä. Så kan man inte göra. Eller det måste i alla fall vara en karenstid i så fall, som sagt, då man först fasar ut väninnan och försvinner ur hennes krets helt. Så att det inte kommer som en dubbel chock på en gång.

Kerstin Thorvall berättade om hur hon blivit lurad av en väninna som ung, det var något av det värsta jag läst i sitt slag. Thorvall bodde i villa med sin familj, och den skulle renoveras, bland annat få nya tapeter och målarfärg. Då var hennes bästa väninna med och hjälpte henne att välja tapeter och färger. Det Thorwall inte visste, var att väninnan redan var tillsammans med hennes man, och hon (väninnan) visste att det var HON som skulle bo i huset. Så hon valde tapeter och färger till sig själv, och Thorvall fick vara med och assistera när de målade och tapetserade VÄNINNANS framtida hus!  Det är inte undra på att Thorvall blev så konstig på vissa sätt, med sådana erfarenheter. 

Nåja. Det är i alla fall ett VÄLDIGT stort spann mellan att stjäla sin väninnas eller systers man (eller mammas, dotters, om man inte har problem med stora åldersskillnader) - och att stjäla en man vars fru/sambo man inte känner, kanske aldrig ens har träffat. Eller som man inte tycker om, och aldrig har låtsats att man gör det heller. Det allra sämsta man kan göra är att använda relationen till väninnan (syster, mamman...) till att smyga sig in i mannens liv, lära känna honom och förföra honom... medan väninnan inte anar ett skit.

MEN: ibland kan en man och en kvinna som är gifta med andra (eller där den ena är det) bli förälskade i varandra och inse att "det här är rätt" - medan den relation de har för närvarande egentligen aldrig varit riktigt rätt, eller inte är det länge. Då skulle det vara orimligt om de inte skulle få bryta upp och gifta om sig med varandra, utan vara tvungna att leva i den undermåliga relationen livet ut. Tycker jag - och så tycker ju även våra lagstiftare. I andra delar av världen är det dock annorlunda, som i Arabvärlden t.ex. - där får en gift man fatta detta beslut (att skilja sig och gifta om sig), men inte en gift kvinna.