Anonym (Mumsan) skrev 2024-03-25 17:37:15 följande:
Jag kan verkligen sätta mig in i hur du känner ts.
Vi hade två fina, friska pojkar när jag blev gravid, oplanerat men inte ovälkommet.
Av någon anledning förutsatte jag att det var en pojke till. Jag älskade att ha söner och ansåg att jag var en bra mamma - till pojkar.
När det visade sig att vi väntade en flicka blev jag förtvivlad, och skräckslagen. Jag ville inte ha en flicka, jag förstod mig inte på flickor.
Allt kändes förstört. En flicka - hur skulle hon passa in i vår familj?
Jag skämdes fruktansvärt över mina känslor och tankar men jag kunde inte kontrollera dem. Till sist vågade jag berätta lite om dem på Mvc.
Barnmorskan var fantastisk. Hon tröstade mig och berättade att sådana känslor inte är ovanliga och hon ordnade en samtalskontakt åt mig (och min man).
Nu är vår lilltjej 21 år och hon har passat perfekt in i vår familj sen sekunden hon kom ut.
Jag är säker på att du kommer älska ditt barn men du kanske behöver lite hjälp.
Och skulle det vara så att du inte känner den ögonblickliga förälskelsen som man "ska" känna när de lägger ditt knyte på ditt bröst så gör det inget, det är helt normalt att det dröjer ibland.
Hursomhelst så brukar det mesta lösa sig med tiden och det hoppas och tror jag att det kommer att göra för er också.
Grattis till sonen och lycka till!
Det här med att inte älska sitt barn direkt, du har helt rätt i att det kan ta tid. Min dotter är idag 12 år men det tog nog 6 mån innan jag kände den gränslösa kärleken jag känner idag och det är ok-jag hade inte förmågan innan. Jag tog väl hand om henne och hon fick kärlek bara inte all min kärlek.
