Så jävla olyckligt kär

Det finns en kille jag inte kan sluta tänka på.

Vi träffades första gången för ungefär 1,5 år sedan och hade under ungefär 1 års tid kontakt till och från. Från att vi träffades första gången tog det inte lång tid innan jag hunnit falla pladask för honom. Han var smart, rolig, social, karismatisk och sexig, han har egentligen allt jag önskar i en partner. Han är 28 och jag 21, men när vi var tillsammans kändes åldersskillnaden aldrig påtaglig. Inga ?problem? kändes någonsin som problem heller, utan än idag känns det fortfarande som att jag skulle kunna tumma på det mesta för att få vara med honom. 

Det ?riktiga? problemet är att jag tyvärr inte tror att han känner detsamma för mig. Jag har egentligen aldrig sagt rakt ut vad jag känner för honom, men hans ?beteende? gentemot mig avslöjar att han inte känner som jag. Han har dock aldrig heller sagt rakt ut att han inte är intresserad, utan har alltid varit väldigt snäll och respektfull och under en tid verkade intresset ömsesidigt. Det är svårt att förklara i ord hur hans ointresse visat sig då han egentligen alltid visat intresse för mig som person, men när vi exempelvis pratat om framtida partners har han aldrig antytt det minsta att jag skulle vara av intresse där. Som tidigare nämnt har ålderskillnaden mellan oss aldrig varit ett problem för mig, men jag misstänker att det är det för honom. Han har dock aldrig sagt det med ord heller, men jag tolkar det som att ?flirten? mellan oss bara var en rolig grej eller tidsfördriv för honom. Han är en mogen kille med ett gott liv så jag kan köpa att någon i min ålder inte intresserar honom, även om jag också har egen lägenhet, studerar på heltid och generellt sett är relativt ?ordentlig?. 

Grejen med den här situationen är att jag vetat om villkoren i minst ett år, jag tyckte att hans indirekta signaler var ganska tydliga från början, så det gick upp för mig ganska snabbt att han antagligen inte är intresserad. Jag kan dock inte sluta tänka på honom, trots att vi inte haft någon kontakt över huvud taget det senaste halvåret går känslorna inte över. Jag har dejtat och träffat andra killar, men det känns på något sätt inte som att någon kan mäta sig med honom, ingen annan fångar mitt intresse. Jag vet att det antagligen är kört mellan oss, men tror ni att det är 100% kört? Skulle en 28-årig kille finna intresse hos någon som är 21? Annars, hur ska jag glömma honom? Jag tänker på honom varje dag. Hur kan en person vara så fin när man är tillsammans, be mig skriva och berätta att jag kommit hem ordentligt på kvällen, fråga hur jag mår varje dag, ha sex med mig, säg att han tänker på mig ofta, prata i telefon hela nätter, till att sedan inte höra av sig på flera månader? 

Ovissheten gör mig galen, samtidigt som jag inte vill höra att han inte gillar mig.