Män är ytliga

Jag är kvinna, 37 år.
Svajpar höger uteslutande på män som attraherar mig utseendemässigt. Ibland skummar jag igenom en bio på någon annan också för att nåt fångade mitt intresse, gillar sättet han skriver på, tänker att det var ju synd han var ful och svajpar vänster. Har ett paaar  gånger svajpat höger trots att utseendet inte varit 100, haft en ganska bra konversation som sen har funkat jättebra live. (Min crush tex var jag inte så impad av bilderna men attraheras nåt vansinnigt av honom live. Tyvärr är han inte en svärmorsdröm)

Men det här är min smak gällande män, det är inte några modeller utan vanliga män som har något som att attraherar mig och spannet är ganska brett. Eller väldigt mycket brett skulle jag säga.

Men jag tycker många gånger att personer är vackrare i verkligheten, det är ju karisman och klicket man är ute efter. Skiter i om det är en omslagspojke om jag inte gillar hans sätt och vice versa. 

Nej det tycker jag inte eftersom det jag attraheras av irl är personligheten och kemin. Och stämmer det där så kan en person bli attraktiv trots vissa avvikelser i utseendet. 
Men dejtingappar ÄR ju mycket baserat på utseende. 
Sen om man bara träffar någon för sex är det en annan sak men man (jag) behöver ändå ha nån form av gnista för att tända trots att personligheten inte är lika avgörande då. Konversationen är ganska viktig, att han vet att föra sig i text. Men det är svårt att sätta ord på en känsla. 

Jag är den samma på nätet och irl, och tycker nog att mitt första intryck stämt ganska bra med de jag träffat också. 

Men det spelar väl ingen roll om man är ytlig eller inte, man kan ju inte välja en partner utifrån vad ANDRA tycker, dvs någon man inte finner attraktiv eller vill vara med för att någon ANNAN ser en kvalitet i dem. 
I alla fall jag skulle inte vilja ha en partner utifrån de premisserna. 
Är jag nöjd med en vacker partner men inget utbyte på det personliga planet så får det ju stå för mig helt enkelt, men i alla fall jag attraheras även emotionellt och inte bara ytligt.
Även om det oftast är utseendet man lägger märke till först. 

Man ska vara sig själv oavsett. Och tänk vad fantastiskt det är om man träffar någon som man vill bara sitt bästa själv för. 

Jag tycker ingenting annat än att du för din egen skull borde sluta älta.

Och män får gärna titta på mig, gör mig absolut ingenting. Jag GILLAR män och vill ha en partner som finner mig attraktiv. 

Och jag säger att folk, kvinnor som män, får vara precis så ytliga de känner för. Men är man inte nöjd måste man rannsaka sig själv. En del tänder på intellekt,  en del på utseendet.

En undrar ju vem som saknar självinsikt 🙄
Men hur som helst, så är smaken olika och man kan omöjligt förändra någon annan än sig själv.

Mannen jag är förälskad i är både kort och lite tjock, rätt gammal,  men jag är superattraherad ändå. Tycker han är jättefin helt enkelt. 

Agree

Jag vill absolut inte skriva för länge innan vi ses. Okej, en kort konversation vill man väl ha men hur mycket kan man egentligen skriva med någon man inte känner? Ämnena tar ju slut och vad ska man sen prata om? Och ju längre man skriver desto mer ökar ju risken att personen har låtsas vara någon annan som ni var inne på tidigare och man får förhoppningar och kanske till och med känslor för en fiktiv person. 
Nej, gå igenom det viktigaste och ses sen, tycker jag. 

Jag har haft både långa och korta textkonversationer, men de långa har mest berott på att tiden att ses inte har funnits. Livet kommer emellan, ni vet. En lång konversation som är BRA ökar ju förväntningarna något enormt och ALLA gånger har det lett till en besvikelse. Man föreställer sig hur en person för sig, hur rösten låter, hur den talar. Stämmer i ett fåtal fall men oftast inte. Och tyvärr inte till det bättre. 

Nej, ingen har vad jag vet blivit besviken  när de träffat mig heller. Flera har även uttryckt att jag är ännu finare i verkligheten (och jag tycker att jag  valt bilder där jag är supersnygg men utan att ljuga). Men det är det jag menar, irl så tillkommer ju allt. Gnistan i ögonen, karisman, tonen i samtalen. 
Jag har absolut träffat personer som jag definitivt blivit besviken av, både utseendemässigt (likar inte sina bilder alls tex) men framför allt att konversationen inte alls flyter. 

Men med det sagt, personen som jag är förälskad i hade jag bara hört talas om innan vi sågs, visste bara namnet. Han var ungefär 10 år äldre än vad jag räknat med, rätt kort och tjock, lite surmulen. Inte ens den nationalitet jag trodde. Men vi började ses och jag tycker verkligen att det är den finaste människa jag vet nu. Men min tanke vid första anblicken var åh nej.

Du har säkert rätt, även om jag som kvinna har använt apparna för rätt mycket sex så det är definitivt svårare om man är ute efter något seriöst. Men jag har sällan gått in med inställningen att det är sex jag varit ute efter men har beroende på omständigheterna styrt textandet åt det hållet om det har känts rätt och jag känt vibbarna ditåt. 

Men fann du din man attraktiv när du såg honom? För jag gissar ändå att du hade föreställt dig hur han såg ut?
Sen kan ju personen vara attraktiv ändå men kanske inte som man hade tänkt sig. 

Du har säkert rätt, även om jag som kvinna har använt apparna för rätt mycket sex så det är definitivt svårare om man är ute efter något seriöst. Men jag har sällan gått in med inställningen att det är sex jag varit ute efter men har beroende på omständigheterna styrt textandet åt det hållet om det har känts rätt och jag känt vibbarna ditåt. 

Men fann du din man attraktiv när du såg honom? För jag gissar ändå att du hade föreställt dig hur han såg ut?
Sen kan ju personen vara attraktiv ändå men kanske inte som man hade tänkt sig.

Fast det var ju ett direkt svar på min fråga om hon fann sin man attraktiv när hon väl träffade honom trots att hon aldrig ens sett en bild av honom. Hör väl mer än nåt till ämnet om ytlighet eller ej.