Hur ska jag agera nu?

Jag har nu skrivit ett brev som jag ska skicka. Jag skrev i brevet att jag ska ringa om ett par dagar och hoppas att hon ska orka prata med mig då men att vi annars tar det vid ett senare tillfälle.
Att berätta att jag är gravid får vänta tills ett senare tillfälle men jag måste göra det innan vi träffas eftersom det syns.

Jag har varit med om det och du ska absolut inte vänta. Ring och och fråga om hon orkar prata då säger hon om gör det eller inte. Tala om att du finns där om hon vill prata, om du är inställd på att lyssna (mycket). Bara finns där för henne om det är det du vill.
Tyvärr försvinner många när sådant inträffar.

Hej, det är så många som skrivit bra saker redan, jag som så många andra blev väldigt glad över alla som skickade blommor, kort och mejl, dom visade att dom fanns där. Ibland orkar man inte prata och ibland bara måste man. Om hon inte känner till FL, tipsa henne, jag hade aldrig klarat mig utan det stöd jag fått här. Lycka till! är så glad att det finns såna som du som bryr sig. Många kramar Suss

Jag tror att det är viktigt att du berättar innan ni träffas att du är gravid. Det kan vara så att hon inte orkar/vill träffa dig när hon får höra om din graviditet men ta det inte personligt. Det kan ta lång tid innan hon orkar se stora magar eller bäbisar.

När det hemska hade hänt oss önskade jag en sak som ALDRIG hände......
Att någon kom och ringde på dörren med kanske en blomma och bara kramade om mig.Hårt, hårt och länge!

Att vänta på att hon säger att hon "orkar prata" tycker jag inte är nån bra idé. Det är inte bra. Visserligen ska man inte tränga sig på, men om man väntar för länge med att prata så får det också sina konsekvenser.....
Jag skriver av egna personliga upplevelser och skiljer mig säkert från andras, men detta är min synpunkt. Alla är ju så olika.

Linda Lo - Jag har själv inte förlorat ett barn men varit i liknande sits som dig. En av mina kompisar förlorade sin son i samma veva som jag skulle berätta att jag var gravid. Vi hade skojat jättemycket om att det vore så kul att gå hemma samtidigt och så.

När allt hände vågade jag inte berätta att jag var gravid först men när jag väl samlat mod till mig och berättade blev hon glad att jag gjorde det även om det var svårt.
Sen vet jag att hon ibland kunde vara arg på mig för att jag fick vara gravid och fick barn medan hennes var en ängel.
Det kommer att vara mycket fram och tillbaka men låt henne ta den tid hon behöver.

Och precis som några andra säger, hör av dig... Jag har två kompisar som har förlorat sina barn och jag ringde med jämna mellanrum och besökte. Ibland kunde samtalen bara vara tysta, eller korta och avsnoppande från deras sida men dom visste ändå att jag fanns där och att jag brydde mig.
Det är iaf vad dom har sagt efteråt.

hej det är många som skrivit bra svar till dig. som änglamamma rekommenderar jag dig att höra av dig, de som hörde av sig till mig och de som vände mig ryggen har alltid en plats i mitt hjärta.svarar hon inte , så ring igen.och vänta gärna med att berätta att du är gravid. finns fyra H som du som medvandrare kan tänka på när du går bredvid någon som mist någon
HÅLL OM
HÄLL I
HÅLL TYST
HÅLL UT
Varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
på denna länken kan du läsa min artikel, hur jag som änglamamma vill bli bemött. kanske kan du hitta något där
www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R91.htm

Hej!
Har inte läst igenom traden sa du kanske redan har hört detta:

Ring eller maila - huvudsaken är ATT du hör av dig. Och när du för tag pa henne: fraga, fraga, fraga, fraga: om förlossningen, om barnet, vad som egentligen hände etc. Även samma fragor man skulle ställt om barnet fatt leva. Kanske vill/kan hon inte prata sa mycket om det nu i början, men jag tyckte det var sa hemskt att ingen fragade, att det var som att inget hade hänt.
Jag tycker nog du ska vänta lite med att säga att du är gravid, i alla fall tills du pratat med henne nagon gang (men vänta inte för länga).

Tycker det är sa fint att du fragar hur du ska göra! - önskar att mina kollegor hade gjort samma sak. Tyckte det var hemskt att komma tillbaka till jobbet och ingen fragade - som om min son inte hade funnits eller inte var viktig (vet att det inte var sa dom tänkte, men det kändes sa...)

KRAM till dig!

Kom på en sak till! Glöm inte bort henne, att hon faktiskt blev mamma även om det är till en ängel!
Min bästa kompis blev så glad mitt i alla sorg för att jag kom med blommor till henne som nybliven mamma och inte bara för att beklaga sorgen.

Jag tycker absolut att du ska ringa henne.Vi är alldeles för rädda för andra människor sopm befinner sig i sorg.
Om hon inte orkar prata så säger hon det, men hon vet iallafall att du finns där, att du bryr dig.Och när hon sedan är redo att prata om det som vet hon att hon kan ringa dig.

TS:
Hur har det gått??

Det var ett tag sedan jag läste denna tråd.

Efter mitt brev fick jag ett email (där skrev hon igen att hon skulle höra av sig). Så emailade vi lite. Sen var det begravning och då skickade jag ett SMS och skrev att jag tänkte på dem. Fick svar samma dag och så blev det några SMS. En vecka senare ringde jag. Första gången pratade vi bara kort. Dagen efter pratade vi i en halvtimme och det kändes jätte skönt. Nästa vecka ska jag hälsa på.

Jag måste också komma på hur jag ska berätta att jag är gravid och när.

Spontant tycker jag att du bara berättar det när ni träffas. Tala om för henne att du förstår att det känns jobbigt, men att du vill själv vara den som berättar det för henne så att hon inte ska få höra det på omvägar. Var öppen och lyhörd, det är mitt råd.

TS
Va skönt att du finns där och håller kontakten med din vän!

Ring henne! Vill hon prata så svarar hon annars inte. Berätta definitivt INTE!!! att du är gravid!!!

Lycka till!

Köp en fin bukett blommor och åk och hälsa på henne. Krama om henne och låt henne veta att du finns där för henne om hon behöver något!! Det värsta du kan göra är att låta bli att höra av dig för att ge henne tid.

Min morbror förlorade nyligen sin son och han uppskattade att folk visade att de brydde sig, men stanna inte för länge om hon inte ber dig att stanna.

jag tycker absolut du ska träffa henne snart, det jag uppskattade mest när allt hände oss var de som kom hem till oss spontant, jag kunde då gråta ut och sedan träffa dem mer och mer.. det har varit jobbigare att träffa gravida vänner och därför tycker jag inte du ska vänta för länge.. visa att du finns där. det är viktigast! lycka till nu!