smällen
Det är lite drygt två år sen nu, två år sen den hemska dagen då min systerson inte fick finnas mera. Visst har jag sörjt men jag har aldrig bearbetat det hemska på riktigt. Trodde allt var så bra det kunde va.
Min egen son är nu 5 månader och sorgen efter min systerson kom helt plötsligt tillbaka med ny kraft och slog mig rejält.
Jag vet inte vad jag vill med inlägget, känner mig ledsen och trött. Blir det aldrig bättre?
Min syster måste vara den starkaste människa på jorden som orkar leva vidare.