Utredning e missfall som INTE leder till IVF del 3

Sparken:
jag har alltid haft samma symptom, lite ömmande boobs (dom känns dock "fylligare") och de j*vla kvälls illamåendet.

...men jag har varit skengravid många gånger oxå, så jag litar inte riktigt på mig själv.
(har illamående nu på kvällarna)

Secrets - Hur tidigt har du testat positivt? Alltid samma dag? Tack för dina svar.

Sparken: Är du testsugen??

Cia - minst sagt! Jag är testmissbrukare Jag köper billiga tester på nätet och börjar testa på dpo 10. Två gånger (av 9 har jag ju faktiskt fått pluss så tidigt). Testar alltså imorgon men jag tror inte att det blir plus. Känns inte så! Det är därför jag frågar er om det känts lika.

Det känns inte som sist jag var gravid men symptomen kan ju vara annorlunda! Hoppet är det sista som överger en!

Sparken: Haha
Och jag är en sån här snål och tråkig en som inväntar minst Bim innan test!
Annars får man ju veta gratis att det inte är nåt

Dessutom vill jag absolut inte veta om ett plus som sedan blir till mens iaf, dvs supertidigt mf... Kklarar mig med de som kommer efter bim.
Förresten så brukar jag få så svaga plus iaf så jag tvivlar på att det skulle ge utslag alls före Bim!

Ska kika in imorgon då och kolla hur det går!

Gör det men som sagt jag känner mig inte särskilt hoppfull!

SParken; nej vi kan väl kissa i kors på onsdag istället?
Testa ihop då, eller kasnke torsdag

Sparken:
Jag testar inte tidigare en bim, brukar inte lyckas o plussa tidigare (o blir de plus på bim brukar de vara JÄTTE svagt)

Vad betyder "dpo"? Säkert något jag borde veta...

days past ovulation om jag inte minns fel, dvs dagar efter äl

Skrev med mig på bim-listan, va kul att vi e så många på samma vecka

Vi är väl synkade
Brukar ju kvinnor som lever tätt ihop vara!

Cia: Tack!

Cia: Hahahaha ja ve väll de

Förlåt! Jag verkar tro att alla tempar och använder FF (Fertility Friend, som är en sida man kan använda sej av för att se när man ägglossar mm). Där används DPO som ett begrepp dvs dagar efter ägglossning (fast på engelska).

Skulle jag tempa och äl-testa skulle jag bli en sexrobot!
Bara gå efter det.
Nej det får vara för mig.
Däremot har jag hängt i en tråd med många tempare, så jag hänger med i jargongen lite

Jag tempar faktiskt inte den här månaden och det känns som en befrielse. Jag tempade tre dagar (på badrummet) när jag fick pluss på äl-testet bara för att se när det var över men inget mera. Det känns som att det räcker. Men tempningen har gjort att jag lärt känna min kropp ganska bra. Lite positivt iallafall.

Hejsan Tråden!
Sparken: dina frågor är absolut inte OT här: att plussa är ju första steget, eller?
Jag fick jätte tydligt plus på BIM med CB i bägge MA-grav. o svagt plus i MF-grav (vet inte vilken dag det var då). I första grav. jag hade jätte ömma bröstvårtor redan ett par dagar efter ÄL, i andra grav. blev brösten ömma lite senare (i v. 5-6). Jag tror att jag hade inte andra "riktiga" tidiga symptom. Andra symptom kom efter v 6.
I denna cykel jag skulle ärligt talat ha velat fundera lite om jag vill ens försöka, men kolla här vad hände: www.fertilityfriend.com/home/135d1a ÄL redan på dag 9-10! Blir jag gravid nu är det en "missöde"/"haveri".

Kollade BIM-listan: det blir ett spännande vecka!
Bubblan... *ropar* : kan du sätta behandlings- o BIM-listans länke i trådstarten? Skulle vara lättare att hitta då man inte är in-loggad.

Hmmm... var i KK igår. Vad besviken jag blev! Jag blev helt paff att de inte ens hade mitt operationsjournal från hysteroskopi där! Det var typ jag som borde berätta hurdant mitt skilljevägg i livmodern är! Gyn (som borde vara någon sorts specialist, hah) ville göra noggrannt VUL, jag ville fråga: "nå, vad tror du att DU hittar?". Han hittade det som alla andra gyn före honom: ett symmetriskt normalt livmoder. Men skilljeväggen är där, o jag vill ha det bort!
"Det här är nu inget nödsituation, så jag sätter dej i kö"... dvs 4-6 mån väntan. Jag fick tårar i ögonen, började nästan gråta. BM som var där såg mitt min o försökte trösta mej med att det kan komma återbuds så att jag kan få operation tidigare. Men detta "specialist"... han bara malde att vi kan försöka bli gravid o att den kan gå bra. KLART jag vet att det KAN gå bra, men å andra sidan, orkar man med MA/MF till, när orsaken är troligen hittat!?
Dessutom jag fyllde 37 i onsdag, så jag känner mej urgammal i bebisverkstan, o klockan tickar.
Samlar lite krafter under veckoslutet o ringer till mitt eget gyn på måndag...
Riktigt fint i allt detta är att sjuksköterskor här i Finland troligen ska börja strejka på nästa måndag... så blir operationsköer ännu längre. Undertecknar dock helt att sjuksköterskor borde vara mycket mycket bättre betalt än de är nu, så trotts mitt eget situation har jag förståelse.
Ett typiskt egoinlägg från mej igen, men behövde bara skriva ut... *suck*
Kramar, tänker på er!

jag har fixat ny tråd inkl länkar till BIM-listan. Snart dags iallafall att byta tråd! Välkomna till nya tråden!

www.familjeliv.se/Forum-7-137/m25833976.html

Cia o krabaten skrev 2007-10-12 10:41:50 följande:

Hej,

Jag ramlade över er tråd i mitt desperata sökande på hjälp. Jag har dom senaste 4 åren genomgått 18 misslyckade graviditeter. Läkare i Sverige gav mig levaxin i somras men då missfallen fortsatt trots att mitt TSH är nere på 1,0 sökte jag och min man oss utomlands. Jag fick då reda på att det är mitt immunförsvar som förstör för mig. Jag har haft antikroppar mellan 550-1000 i flera år och läkaren i London upptäckte att TNF alfa ligger på 37. Han behandlar detta med humira som skall dämpa immunförsvaret. Problemet är att efter flertalet resor för provtagningar och provsvar tycker jag att det borde gå att få hjälp hemma i Sverige. Om jag skall fortsätta gå till min läkare i london och hämta ut min medicin här får jag bekosta den själv och den är väldigt dyr. Jag har pratades flera läkare om detta och alla säger nej. Vi behandlar inte detta med humira. Dom behandlar inte detta överhuvudtaget. Dom kan inte ens ta tester på TNF. Jag bad min läkare skriva en remiss till en fertilitetsklinik där dom kan ta dessa tester men det ville han inte då han tyckte det var taskigt mot den engelska läkaren. Han sa även att det är lätt att bli desperat och försöka med allt i min situation och att humira antagligen inte kommer fungera. Känns som om alla vill att jag ska ge upp.

Vad har ni för erfarenhet utav detta? Någon som kan komma med några tips om vad jag kan göra?