Vad säger man?

usch för att behöva ha det såhär vet inte hur jag hade hanterat detta alls. Okej om det hade varigt inom dessa 12 veckor men såhär på slutet. Ledsen vet faktiskt inte. Hoppas att er relation inte tappas helt även om det kanske kommer påverkas endel detta..

Grattis till din lilla, och beklagar din väninnas tragiska förlust. Det bästa rådet jag kan ge dig är att fråga henne rakt ut; "jag vet inte vad jag ska säga eller göra, vill du att jag ringer/besöker dig? eller vill du att jag håller mig på avstånd ett tag?" Alla är olika, vissa människor vill ha allt stöd de kan få, andra vill dra sig undan ett tag för att fundera över livets nycker - så den enda person som kan ge dig svaret på dina frågor är din väninna..

kram

Har varit med om samma sak som din vännina.
Alla reagerar olika, vissa vill inte se andra barn o vissa klarar det som vanligt.
Någon sa till mig efter han va född. "Först vill jag beklaga av djupet av mitt hjärta, kan inte föreställa mig va du går igenom, men samtidigt gratulera för du har trots allt blivit mamma"
De orden värmer mitt hjärta i nu. att där va nån mitt i all skit som sa grattis ändå.

Gott råd är att fråga henne.
Gå över med en liten blomma o ett kort, räckr man skriver att man tänker på dem eller beklagar.
Man behöver inte köpa affärens dyraste bukett, inte d som aräknar utan tanken, tro mig

hoppas d löser sig.

kram

O grattis till din gosse förresten. :)

Jag tror jag säger som de övriga. Gå dit och lämna en blomma/kort till henne och beklaga hennes enorma förlust. Du kanske kan lämna bebisen hemma så länge och fråga henne rakt ut hur hon känner. Berätta att du lämnat din hemma för att du vill höra hur hon känner. Om hon säger att hon "klarar av" bebisar kan du ju komma tillbaka med bebisen. Om inte, kan du ju fortsätta att kika förbi utan och ringa om hon vill det. Inte alls en lätt situation. Själv hade jag otroligt svårt för bebisar och har det ännu faktiskt. Men jag tycket ju så klart om dem, men jag blir ledsen.

Av egen erfarenhet vet jag att det är viktigt att människor visar att de bryr sig. Att man inte glöms bort efter ett tag. Det händer för lätt att folk tror att det gått över efter ett par månader.

Varma kramar till dig och din granne!

Skicka ett kort och blommor...men det är nog jobbigt för henne att träffa dig nu.

minns när jag fick kort och blommor när min marcus dog. hur jag skrek ut min vånda varje gång. jag minns så väl en kvinna som kom och ringde på min dörr jgav mig en blombukett och tog mig i sin famn. det behövdes inga ord. det var det jag uppskattade mest. men vi är olika alla. och jag tycker att du skall å dit och fråga henne, var ärlig och rak. var inte rädd,hon kommer att beröätta för dig. LYSSNA på henne så vet du vad du skall göra. ha inga sammvetskval för att ditt barn lever utan glädjs åt ditt barn precis som du skall göra.varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

du har fått flera bra råd redan.

om du var min granne skulle jag nog vilja att du först lämnade ett kort och "förvarnade" att du kommer förbi lite senare. skriv gärna precis vad som kommer hända, till exempel att du kommer ensam utan barn, och att jag då kan välja att öppna eller inte när du ringer på. när hon orkar träffa dig behövs inga ord, bara närvaro.

bejaka henne som mamma, trots att barnet inte lever har hon ju ändå blivit mamma och kommer vara stolt över det. gratulera de båda föräldrarna.

fråga om barnet, hade det hår, hur stort var det osv. fråga om förlossningen.

och LYSSNA

någon skrev förut här någonstans kloka ord till anhöriga: var inte rädd att fråga/säga något som kanske får den sörjande att börja gråta - vi gråter ändå över våra förlorade barn varje dag.

och var beredd på att hon kanske itne orkar träffa varken dig eller dina barn på väldigt lång tid. fortsätt ändå finnas där för henne och pappan.

eller så kanske hon vill vara nära din nyfödda så mkt hon kan, som ett "substitut".

Det är inte lätt!Spontant tror jag, att jag skulle ringt på med en blomma och sen gett henne en kram och talat om hur verkligt ledsen jag är för hennes skull. Lämnat mitt barn hemma med barnvakt. Det är kanske allt hon orkar just då ,men kanske för ni följts åt ,så kan hon tycka, att du är den, som hon vill lätta sitt hjärta för. Sånt vet man aldrig i förväg. Lycka till!!Hoppas att ni fortsätter er kontakt även på sikt!!!Kram till er båda från Leonoras ÄnglaMormor

Jag tycker du ska ringa och fråga hur hon känner och vill och erbjuda ditt stöd.
Förstår att de är en jätte jobbig sits. Men de bästa är nog att prata med varann.

De andra som skrivit har gett bra tips tycker jag......