Jag är en hemmafru.

...Förlåt, jag har varit litet för snabb i fingrarna och tryckt på "Posta inlägget" innan jag hann att avsluta min mening... Jag tycker igentligen att du har rätt. Jag har mycket bra kontakt med barnen och på detta sätt får vi mycket stöd av varandra. Jag ska vara rädd om detta.
Vänliga hälsningar/tyrlilu.

Gör inget. =)

Min mamma var hemmafru, hennes mamma också och nu jag (ja, vi är svenskar hehe) och jag har egentligen alltid velat bli hemmafru även om min mamma var väldigt mån om att jag gick i skolan och skaffade en utbildning. Hon kände sig lite misslyckad över att inte ha någon yrkestitel att 'skryta med', och trots det blev hennes dotter hemmafru.

Hej Ms Beauty. Det kanske är så att man formas av sina föräldrar mer än vad man själv förstår. Inte av vad föräldrarna säger, utan av vad de gör och hur man upplevt dem när man var barn. Min mormor var en karrierinriktad och framgångsrik läkare, som har i princip "deligerat" familgeomsorg till morfar. Hennes vänner var noga utvalda bland generaler och direktörer och deras fruar. Morfar (själv framgångsrik kirurg, men förtidspensionerat pga bortopererat cancer)) blev "hemmaman" vilket var väldigt ovanligt för den tiden. Min mamma i sin tur, avskydde allt vad karrieren heter och vägrade ta högskoleutbildning, men har blivit tvungen att arbeta mycket när hon blev lämnat av min far för att kunna försörja oss. Jag var knappr 1 år när han stack iväg. Jag kommer ihåg hur mycket jag har längtat efter min mamma när jag lämnades på olika "dygnet runt dagisar" och sommar kollon. Den grundtanke jag har fått från mamma och mormor är att man ska kunna försörja sig själv och man ska ha en bra utbildning för att kunna göra det. Det är nog därför jag känner att jag inte motsvarar deras förväntningar... Jag är civilingenjör och kan försörja mig , men jag trivs otroligt bra med att vara hemmafru.
Det känns bra att kunna sortera litet varför man känner just som man gör. Jag är faktiskt mindre orolig nu. Tack för hjälpen!
Kram/tytlilu

jag är hemma 9 året som hemmafru, vi har ett barn..
kommer vara hemma ca 1-3 år till.

Mysigt att vara hemma:) Är just nu mammaledig men har inga planer på att vara hemma sedan utan vill gärna jobba efter ca 1 år.

Tänk på att er pension blir drabbad..

Jag är avundsjuk på er som kan vara hemma, önskar att vi åxå hade råd!!

Grattis till er som kan vara detta *avis* Men undrar hur ni gör med er pension, sätter ni undan pengar till den varje månad?

Här är en till Men kommer bara va det några år som det ser ut och känns nu

Har varit hemma sedan äldsta dottern föddes.

Jag är också hemmafru och har varit det i tre år nu. Jag ska vara hemma minst tre år till och den enda nackdelen är att jag inte har så många vänner för tillfället men det ändras förhoppningsvis när 3-åringen kommer in på dagis =)

Ja, man blir litet isolerat, det får man nog ta. Har man flyttat bort från sitt hemort där alla gamla vänner finns, blir det ju ännu mer känbart. Men.... Viva Internet! Vad skulle man göra utan Internet nu? Man kan hålla kontakt med vännerna oavsett var man är i världen och även hitta nya vänner.
Somriga hälsningar/tyrlilu

Precis, nackdelen är väl att det blir så isolerat. Mina vänner bor inte heller här, så det är inte ofta vi träffas. Men när sonen blir äldre kanske vi går till Öppna Förskolan nån gng och träffar lite andra föräldrar och barn!

vill åxå vara hemmafru.. men det kommer aldrig att hända