Pappans andra barn... Samma känsla!?

Precis! Samma här- hihi- tänk om han haft två grabbar istället för en av varje (eftersom vi kommer få en tjej)? /Känner mig hemsk men väldigt ärlig- jag ÄR svartsjuk.

Min sambo har en dotter sen innan, men det är nio år sen hon föddes. Han kommer inte ihåg så mycket av själva graviditeten, men av förlossningen känns det som han minns det mesta. Han kommer tyvärr att vara cool lugn när det sätter igång, tyvärr skulle han vara det även om det var första gången.
Men en sak jag ser som positiv är att han redan har klippt en navelsträng, så om jag är tillräkligt med så vill jag göra det, så man vet hur det känns.

Haha... Har också det som krav! Att få klippa strängen om man är klar nog i knoppen :) Det nöjet bjuder jag inte på!

Jag förstår till 100 %, min sambo har en 2 årig tös från ett tidigare förhållande. känner precis som du, när jag har ont i brösten istället för att säga att det ordar sej så kan han väl krama om mej.. ja osv..

Skönt att veta att det är fler än jag som är lite små lustig och vill klippa navelsträngen.

HEK EKOMIA!

JAg tycker att du ska lägga in frågan även på pappaforum.

För han e sån det är inte mycket som kan göra honom stressad i en liknande situation.

Mest fundersam på vilken situation som liknar en förlossning :)

Haha... Jag tror det är många fler än vi, bara att folk inte vågar erkänna för det är en sån "tradition" att pappan ska klippa efter att vi plågats.

Kan vara så.
Det kanske inte finns liknande situationer men han är lugn när det händer olyckor och när andra blir stressade då står han där och har koll på allt.

Jag förstår känslan - men tycker att ni tänker lite fel - för för varje gång man får ett barn så blir man liksom mer förundrad och tacksam över att allt funkar. Jag har fem barn - mitt yngsta är det enda jag har tillsammans med min man och han har två andra barn sedan tidigare. Vårt gemensamma barn har hela tiden varit ett enormt underverk, för oss båda. Och jag tyckte att det var rätt skönt att han hade varit med vid två förlossningar tidigare. Då slapp jag ju tänka på honom och hans reaktioner.

Min pojkvän har två tonårsbarn sedan tidigare och jag har en tonårsdotter. Nu väntar vi vårt första gemensamma barn och jag känner igen mig i tråden. För mig är detta en NY upplevelse för oss tillsammans oavsett vilka erfarenheter vi har sedan tidigare. Men för min pojkvän är det inte alls så. Han tycker att han redan "kan" allt eftersom han gjort det två gånger tidigare och tycker det är trams och löjligt när jag oroar mig för olika saker. Det har varit lite likadant under graviditeten där hans ex hade lätta graviditeter utan några som helst besvär, "det var bara magen som växte" som han uttrycker det. Även deras två förlossningar var jättepositiva upplevelser.
Min graviditet har varit rejält jobbig med uselt Hb-värde, svåra foglossningar, ischias, förstoppning och trög mage, svullnad pga vatten. Min förra förlossning var inte alls så positiv så därför oroar jag mig för den kommande.
Känns hela tiden som om han har sitt ex som referens och därför inte tar mina besvär och oro på allvar. Nu börjar jag även oroa mig för vilket stöd han verkligen kommer att vara under förlossningen om han tror att det bara är att "köra på" som han gjorde med exet! När jag pratar med honom om det här så tycker han att jag är löjlig och att vi inte alls behöver förbereda oss så mycket....han har ju klarat det här galant förut så....

jag kan bara säga som så att mitt ex som hade ett barn innan vi fick barn inte alls va intresserad av varken graviditet eller föräldraträffar osv. fast å andra sidan så är han ju inte intresserad idag heller.