Dr.Silvias barnsjukhus?

Puttelina: Förlåt mig för min virrighet. Jag beklagar naturligtvis er enorma förlust, och jag är så ledsen att ni inte fått den vård ni behövde. Om de inte ens kan erkänna sina misstag håller jag med dig om att det är både klent och fegt. Får jag fråga vad det var som hände? Jag förstår om du inte vill svara...
Kramar Anna

Cinza: Du behöver inte be om ursäkt!!

Det som hände va att man satte in en sk. port a cat på Alice för att effektivisera medicineringen,man ger medicin direkt ut i blodet istället för via magen.
Den sattes fel el. inte alls kan man säga.
Den ska sitta i ett kärl som går till hjärtat,men den låg bara i fri brösthåla.
Så Alice fick inte den medicin som hon så väl behövde,den åkte bara ut i brösthålan.
Detta hade kunnat upptäckas om man bara hade tagit röntgenbilder från sidan,
men dom tog bara frontalbilder.
Det är dessa rutiner vi vill att man ska ändra på,men socialstyrelsen hävdar att man har bra rutiner!!!
Trots att det är konstaterat att "porten satt fel & aldrig har suttit rätt,så
hävdar man att ingen har gjort något fel???
/maria

Jag lider så med er som förlorat era älskade små. Men glöm inte att det inte bara är sjukvårdspersonal som är potentiella smittspridare på ett sjukhus. Är ni helt säkra på att alla föräldrar och besökare till alla barn som vårdas för infektioner på sjukhus är exemplariska vad det gäller hygien? Kan inte en mamma till ett t ex RS-sjukt barn ta i handtaget till toaletten och på så sätt sprida smitta till nästa person som tar i handtaget?

Jag säger inte att detta hänt i era fall och i vissa var ju inte ens infektioner inblandade.

Men att alltid leta efter en syndabock är fel. Jag är helt övertygad om att de sköterskor som jobbar inom vården gör sitt allra bästa. Hur bra jobb tror ni att de skulle göra om de skulle behöva ta på sig rollen som "hon som dödade ert barn" för varje gång som allt inte gick som det skulle? Hur bra jobbar man med det hängande över sig?

Återigen så betonar jag att jag inte säger att detta är vad som hänt era barn och jag finner inte ord för att uttrycka hur ledsen jag är för att ni inte fick behålla era underbara barn hos er. Att dessutom leva med känslan att det kunde gått annorlunda måste vara fruktansvärt.

Att fel begås är fruktansvärt, men jag tror inte att hänga varje sköterska som kanske gjort en miss är lösningen. Det skulle tömma sjukhusen på tänkande och medkännande personal och ersättas av okänsliga robotar.

Jag önskar jag hade en lösning och ett trollspö som gav er era änglar tillbaka.

Vitulina: det är lätt för en att säga om man aldrig har varit där..

Jag kan bara gå efter egna erfarenheter när jag är med här och babblar. Det finns väldigt kunnig och erfaren personal ute i vården men den dagen man själv råkar ut för något av en händelse som inte borde ha inträffat för att personalen skulle behandlat annorlunda blir man misstänksam till hur det egentligen fungerar. Det får inte gå så illa att man i efterhand kan säga: att vi skulle gjort annorlunda.
Vårdpersonal är också människor, helt klart men tyvärr är det inte ett accepterande för oss drabbade att de gjort fel eller inte handlagt det överhuvudtaget.
Att leta efter en syndabock är inte vad det handlar om utan det är väl främst ett konstaterande att personalen inte gjort vad som borde. Vi står ju bara och ser på och hoppas ju innerligt att de gör det rätta. Ibland sker det mest ofattbara och det är ju där vi någonstans vill ha ett erkännande och få lite visad ödmjukhet.
Detta är ett MÅSTE om vi drabbade överhuvudtaget ska kunna gå vidare!!
Man är så utelämnad på sjukhuset, helt utan medicinsk kompetens. Men att ingen då säger någonting utan istället flyr kallar jag brist på att vara medmänniska. Dessa situationer sker ju nämligen inte dagligen!

Jag har bara varit en del av "den onda sidan", den som inte är perfekt i alla situationer. Och om ett fel begåtts kan jag lova att det finns en incidentrapport skriven. Men det är inte alltid så att det som vi uppfattar som fel är fel, utan en rad olyckliga omständigheter som man tyvärr aldrig kommer ifrån. Det KAN, observera KAN, vara så att det tragiska hänt trots att protokoll följts.

Det finns ett ordspråk som råder
"Människan spår men Gud rår"

Alla situationer som kan hända har inte hänt än och för alla händelser finns inte en färdig lösning.

Sen kan jag lova er att ni som tycker att sjukvårdspersonalen inte bryr sig ska tänka om. För visst finns det undantagsfall, men ett barns död lämnar ingen oberörd. Och definitivt inte sjuksköterskorna som hade ansvaret. Men de kan inte krascha varje gång eftersom det alltid finns ett annat sjukt barn som behöver deras kompetens. Vem skulle ta hand om det barnet om de klappade ihop?

Men det är lätt att säga. Jag har ju bara sett "den onda sidan".

Vitulina: nu pratar jag inte bara om händelsen med Rs. Utan även om den sista natten på Rasmus hjärtavdelning.
Vi har skickat in en 5sidor lång HSANanmälan mot den ansvariga sjuksköterskan.
Det sköterskan skrev i hans journal var typ att allt var ungeför som vanligt.
När vi sistan gången ringde på klockan kom dagpersonalen som inte ville lämna rummet. Sen kom läkarna och utan en undersökning så skulle han akut till biva var han strax efteråt fick sitt hjärtstillestånd..
Vi har oxå skrivit att vi anser att det var ett medvetet val att hon aldrig ringde efter en läkare!
Det fanns så många alarmerande saker som hände den natten utan att hon ringde en läkare.

Jag anser inte att merparten gör ett felaktigt jobb inom vården. Men jag vet att det finns dom som gör det och dom ska inte jobba där!

Sen förstår jag inte varför du går in i en försvarsställning?
Det jag tar upp är ren fakta, utav det jag har upplevt.

Det fanns helt underbar personal som hjälpte oss och Rasmus mycket. Som tom kom upp till biva och var med under hans dop. Dom flesta har varit helt fantastiska!
På alla sätt och vis..

Vitulina:Jag tycker det system vi har i Sverige idag med Lex Maria anmälningar samt möjligheten att anmäla till patientskadenämnder och den övervakning som sker av socialstyrelsen är helt central för att vår vård skall bli den bästa tänkbara. Det handlar verkligen inte om att hänga ut vårdpersonal som du uttrycker det utan tvärtom det handlar om att göra vår vård till den bästa tänkbara. Därför har vi system enligt ovan där ett spår är vårdpersonal som anmäler sig "själva" när något gått fel samt det andra spåret är möjligheten för vårdtagare att anmäla en felbehandling. Över båda övervakar socialstyrelsen med legitimationstillsyn och utfärdande av medicinska rutiner. Om inte detta systemet hade funnits hade vi haft en betydligt sämre vård än vad vi har idag. Glöm aldrig att inget är så bra så att det kan bli bättre och att vi pratar om hälso-och sjukvård där konskevenserna av rutiner som inte fungerar eller anpassas till nya rön kan få konskevenser för liv eller död.

Kan bara hålla med.
Det kändes förnedrande att sitta och läsa sin händelserapport där det påvisas flertalet bristfälligheter som ledde till det ofattbara.
Det är ju inte speciellt roligt att anmäla inblandade personer i fråga, det vill väl egentligen ingen. Men där det tydligt påvisas att fel kunnat undvikas så är det ju synnerligen inte mer än en skyldighet eller rättvisa för allmänheten att göra en ordentlig utredning och då i fallen att anmäla. Vi måste ju för allas skull ha ett fungerande vårdsystem där ingen ska behöva utsättas för att just anmäla. Jag ser det som en skyldighet som patient, inte bara för min egen skull. Det är ju som sagt därför vi har dessa lagar och regler för att faktiskt förbättra vården. Intresset ligger nog hos flertalet här.

Maraug & Barbabok: Jag har inte kunnat säga D bättre själv!!!
Kramar.....

Instämmer! Har det begåtts allvarliga fel så ska det anmälas. Vi kan inte få våra barn tillbaka men det kanske räddar något annat barn.. Kram!

Hej, hoppar in lite snabbt... (har inte direkt följt diskussionen, men måste säga vad jag tycker..)

Jag anmäler vården, inte för att peka ut någon, inte för att få skadestånd, utan för att rutiner ska ses över så att det inte händer igen. Jag vet att det inte får min Wille tillbaka med det kan rädda någon annan. Jag ser det som min skyldighet att anmäla och kanske kan det göra så ditt/ ert barn räddas nästa gång. Om jag hade hört att detta hänt tidigare utan att de föräldrarna hade anmält hade jag blivit jättte arg över att det kunde få hända igen. Om man vet att barnet har en allvarlig sjukdom som kan leda till att den dör så tycker jag att man ska ha ett mer aktivt handlande. Man kan inte som personal komma efteråt och säga att ojdå, jag skulle kanske gjort på ett annat sätt. Jag vet att det finns bra personal, jag vet att personalen inte går obemärkta ur en sådan tragisk händelse. Men de har valt detta jobb och det kommer med arbetsbeskrivningen, alltså får de leva med det. Är man inte nöjd med sitt jobb får man byta.

Kram Anna *Willes mamma*

Ja,men precis!!!