Hur skulle ni göra?

Jag tycker nog också att det låter lite speciellt. Har aldrig hört att någon gjort liknande. Visst förstår barn och man ska absolut prata om döden när det kommer omkring men just den här situationen känner jag att jag hade avstått ifrån.

Jag vet inte hur jag skulle ha gjort i denna situtaion, men tänk även på att barns fantasi om hur en död kompis/människa ser ut, är oftast mycke värre än vad verkligheten är.
Så jag kan tro att det kan komma mer "mardrömar" och liknande om syskon/kompisar inte får se och säga hej då.
Men vad än beslutet blir så är det Ert barn och ni känner barnet bäst

Jag tror att det kan absolut vara bra för sonen att få träffa sin dagiskompis och få säga hej då. Men jag är nog mer rädd för hur min reaktion kommer att bli.

Men som någon skrev att det kan ju vara fint för min son att få se hur hans kompis ser ut, att han ligger där och sover fridfullt.

Får nog prata igenom det med sambon lite ikväll.

Toddes mamma skrev 2009-06-24 14:49:57 följande:

Jag tror snarare att det kan vara bra och en fin upplevelse för barnet, iaf om det är ett barn som h*n lekt mycket med.
Hade det varit ett barn som jag visste att mitt barn inte lekt särskilt mycket med så hade vi nog bara pratat om det här hemma.

Det skiljer ett år på baren vilket har en stor betydelse, men de har följt varandra från småbarnsavd till mellan avd.
Jag har skickat ett mail till mamman och frågat henne för säkerhets skull ifall det är okey med barn eller inte, innan jag pratar med sonen om det.

Sonen sa så himla fina saker även fast han är 4,5 år gammal. Han förstod att man måste ha ett hjärta som slår och att utan den så kan man inte leva. Jag ska invänta vad mamman säger, tycker hon det är okey att min son kommer så ska jag prata med honom då och sen se vad han vill.

Barn tar döden naturligt. Det är bara vi som krånglar till det. Ditt barn tar absolut ingen skada av det men du ska självklart göra som du vill. Det är ju lättare för dem att förstå vad som hänt när de ser det. Och det är inte kusligt...

Jobbigt det där. Men barn tar väl kanske inte saker så som vi vuxna? Frågan är hur du som förälder skulle ta det, jag skulle ha väldigt svårt för att se ett dött litet barn. Och det kanske skulle märkas, och i det läget vill man ju vara en trygg och lugn mamma. Ursäkta frågan men vad hade hänt med barnet som dog så hastigt? Lycka till med hur du än bestämmer dig för att göra, det blir nog bra. Tänker på barnets föräldrar och er! Kram

Hej!

Kan bara säga ur egen erfarenhet hur vi gjorde...

Våran dotter dog i mars 2005, på sjukhuset. Våran närmsta familj fick komma upp till sjukhuset och ta ett sista farväl innan de stängde av respiratorn. Ville inte ha nån annan med.
Min syster har två barn som vid den tidpunkten var drygt 2 år och en liten på 8 månader. 2 åringen stod våran dotter jätte nära och hans första ord var hennes namn... Min syster och hennes man valde att ha med honom, men lät lilltjejen vara med sköterskorna under tiden...

Dagen innan begravningen var vi i kapellet och tog ett sista farväl av våran älskling och även då var kusinen med. Han gav henne en nalle och klappade henne hejdå innan det var dags att lägga henne i kistan... Vi valde även då att endast de närmsta skulle få vara med och att jag och min man var de enda som såg henne helt klar i kistan...

Att våran dotters kusin fick vara med har för honom varit jätteviktigt. Han är så medveten om att hon var sjuk och att hon nu är i himlen och tittar ner på oss.

Som svar på din fråga kan jag bara säga att det måste ni bestämma och framför allt känna av om det är något som ert barn kommer att kunna hantera... Att se en död människa har jag gjort många ggr men att se ett barn död har jag tack och lov bara gjort en gång, det är det absolut värsta man kan behöva göra...

Som någon skrev så förstår barn mer än vad vi tror och de tar döden på ett "bättre" sätt än oss vuxna. De krånglar inte till det så himla mycket.

Ni kommer säkert fram till vad som är bäst för er son.

Jag tycker det låter som en fin och generös tanke av föräldrarna - att ge barnets kompisar en möjlighet att se sin vän en sista gång... kan nog göra det hela mer konkret och verkligt för barnen.
Om din son vill, så blir det nog en fin stund. Prata med honom innan, så han vet vad som kommer hända, och att folk säkert kommer vara ledsna osv. Och kolla om han vill ta med något till kompisen, tex en teckning.
Kram!

Tack för alla era fina ord.

Jag vill nog att sonen ska se att barnet inte lider och att han ser ut som han gjorde sist han såg honom. Så han inte får en "konstig" bild av hur en död människa ser ut.

Barnet hade ett hjärtfel och vart plöstligt dålig och gick bort.

Kom ihåg att det inte är konstigt om du blir ledsen. Det går att förklara det för små barn också.

Kram

Ja, det är svårt. Vi förlorade vår 2.5 åring väldigt hastigt. Det var svårt för personalen på förskolan att berätta för de andra barnen men de var jätte duktiga. Förstorade inte upp något utan barnen själva kom underfund med att Wille var trasig i magen och läkarna inte kunde laga honom. Wille var tvungen att obduseras, därför kunde ingen mer än vi ta ett sista farväl, han hade ändrat sig för mycket. Men kusinen som var mer som en syster var med på begravningen.

Om pojken hade ändrat sig mycket hade föräldrarna inte tillåtit andra att se honom. Jag skulle själv gå in före min son för att få ett första intryck, för att kunna förbereda mig på att hjälpa barnet. Var bara öppen och ärlig med din son. Man får vara ledsen.

Lycka till. Bamse kram Anna