Det finns gott om folk här på familjeliv som undrar över förlossningar. Jag har genomgått två. Den första med ett dött barn och den andra med ett levande. Men jag tänker fortsätta att svara i trådarna. Och berätta om bägge mina förlossningar. Trots att folk inte vill höra om att föda ett dött barn. Men det är verkligheten och jag tänker inte gömma undan den.
jag kan säga utifrån MIN erfarenhet att jag hade uppskattat att veta vad som kan hända...jag tänkte att efter dom 3 kritiska månaderna så är det ingen fara då överlever mitt barn, efter vecka 20 då jag gjorde mitt stora ul och dom inte såg några fel på min son, då skulle ju han SJÄLVKLART överleva inte fanns tanken att han bara kunde somna in i vecka 38.
Hade faktiskt(med facit i hand) uppskattat att veta hur det kan gå...
Du startar en tråd om ett jobbigt ämne och sen gömmer du dig!
God morgon. Som snorppan säger har jag tillbringat natten med att sova.
Min info som jag kan dela med mig av är just det att barn KAN dö. Även efter de riskfyllda första 12 veckorna men innan det föds. Det visste inte vi. Eller självklart visste vi det men inte att det var så pass vanligt och absolut inte att de kunde dö av ingen anledning alls. Att det fanns något som hette PSD i magen. Det visste vi inte. Min man har många gånger efter det önskat att vi fått veta det. Kanske en liten folder hos mvc. När någon tog upp frågor i föräldragruppen om det kunde gå illa så viftades det hela bort.
I det senaste fallet jag svarade i en förlossningstråd så var förstföderskan rädd för att spricka. Jag som spruckit både fram och bak, ute och inne med första kände att jag ville svara henne. (Det gick hur bra som helst efteråt och var en inte öm mer än en dag eller två, och aldrig så illa.) Jag nämnde inte mitt döda barn så långt. Men i tråden undrade hon också vad det värsta med förlossningen var. Och undrar hon så svarar jag.
Just det, är väl lika bra att tala om det också. Jag kommer nu att stänga av datorn. Jag vet inte när jag kommer att sätta igång den men troligen när Ebba somnat efter lunch. Om hon somnar.
Bra att du redögör dina datorvanor för oss så att vi med säkerhet kan veta att du inte gömmer dig! Hihi!
Haha...tycker du resonerar alldeles rätt silverhjärta!
Du ska INTE behöva gömma dig.
Håller fullständigt med dig!!! Jag svarar också i trådar ang förlossningar, undersökningar och igångsättningar. Jag har väntat och fött tre barn, doch en dödfödsel första graviditeten. Jag gömmer mig inte heller, och tänker inte göra det bara för att vissa tar åt sig då de går in på min sida och läser att jag är änglaförälder.
Stå på dig tjejen!
Kramar från ängeln Robins mamma
jag med!!
Folk har alltid pratat högt och lågt om sina förlossningar och frågar hej vilt andra hur de upplevde det. Folk är nyfikna och gillar och prata om sina positiva upplevelser. Däremot om man berättar att man förlorat sitt barn strax innan förlossningen eller i samband med detta så är folk inte lika roade av att höra sanningen. Barnet måste ju kommit ut på något sätt och måste likväl ett levande barn förlösas på ett vaginalt sätt om det inte uppstår komplikationer. Jag har hört flera som berättat om att deras barn dött i magen och många får inte ens berätta om förlossningen som i många fall haft en helt underbar sådan trots att barnet redan är dött.
I mitt fall då förlossningen inte blev ett vackert minne utan mest en plåga och en chock att barnet inte gick att återuppliva kan jag inte jämföra mig med kvinnor i föregående fråga. Det låter helt absurt men jag är ändå någonstans glad att jag faktiskt kunde föda, dock till ingen nytta. Jag kände mig först tom och kunde inte förstå att det var jag som hade fött men nu i efterhand är jag väldigt stolt. Jag förlorade det absolut mest värdefulla men jag är ju ändå en mamma för det och jag tycker det är skönt att berätta.
Ett forum som är öppet för alla men är man inte mer upplyst av den sanna verkligheten, så har man inte här att göra. Jag tycker det är helt fantastiskt att detta forumet finns eftersom det är personer som verkligen talar av egna erfarenheter. Inga falska förhoppningar och korten på bordet. Det är nyttigt att även ta del av det tråkiga i livet. Jag tror vi blir bättre medmänniskor på det viset och kan eventuellt vara lite mer förberedda på förändringar. Ingenting är svart eller vitt. Bort med trångsynheten!
Hurra för ärliga människor. Livet är inte små rosa moln och tål man inte att höra sanningen ska man hålla sig för sig själv utan varken folk omkring sig, telefon eller internet. Varje livshistoria är unik och skulle alla trippa på små rosa moln så skulle alla bli rätt beige, opersonliga och tråkiga.
Jag vill hylla er för att ni vågar vara hela er.
Man måste inte gömma sig, jag vet flera, som har fött dödfödda barn, sånt händer ju i djurens värld också.
Jag köpte Lennart Nilssons bok som nybliven gravid när jag var 18 år 1995 och längst bak i den boken stod det om förlossningen, att det kan behövas ks och att det inte alltid går som det ska. att barn kan födas döda och att barnet kan må mycket dåligt efter födelsen. även om genetiska defekter som down syndrom, andra kända fel. Det gjorde mig extra uppmärksam på fosterrörelserna under hela graviditeten för där stod det att man skulle känna barnet flera gånger varje dag pga att barnet fått en dygnsrytm som den sedan kommer ha den första tiden.
Den boken gav mer info än mvc.
Det är fantastiskt att du vågar dela med dig.
Folk måste våga ta till sig att barn dör och sluta va så naiva att de tänker "det händer aldrig mig" för man kan aldrig veta.
Vi fick ha vår näst äldsta dotter i 14 år innan hon lämnade oss och dog.