Håller med föregående "talare". Suveränt svar!
Jag är gift med en kvinna sedan ca 10 år och vi har nu en son på ca 1 år som vi har fått via donatorsinsemination i Sverige. Det har inte varit några problem alls för oss med bemötandet (familjerätten, BVC, öppna förskolan, förskolan). Det är så otroligt vanligt idag. Mycket vanligare än man tror. Men som sagt, vi är också helt öppna med det. (då finns heller ingenting att ev luska i och/eller viska om för andra )
Vi gick också runt och funderade i ca 3-4 år innan (!). Men jag säger som en vän till mig då sa: (och som också är gift med en kvinna och har en son på 12 år nu...) "Men KÖR PÅ bara, FUNDERA inte så mycket, därför att det HÄR får ni bara inte missa!"
Hon hade verkligen rätt, och jag är henne evigt tacksam för att hon agerade "katalysator" i det hela.
Ett "skräckexempel" är en annan vän som funderade och väntade för länge (fertilitetsförmågan ökar inte direkt med åren...) och hon är och kommer förmodligen att förbli barnlös. Hon har verkligen gjort allt hon har kunnat. Hon säger nu bara att hon skulle ha startat tidigare och inte "slängt bort tiden"...
Så kör! Önskar er all LYCKA TILL!
