• NobodysAngel

    Känner mig så ensam

    För ca 1 vecka sen var jag och gjorde ett VUL då jag kände att nåt var fel. Det visade sig att fostret dött veckan före men kroppen inte förstått det. Alltså ett MA. Förstod ingenting, blev så chockad att jag knappt visste var jag var. Åkte hem och försökte smälta det hela. Sambon kom hem sju på kvällen och först då kunde jag berätta vad som hänt. Jag, sambon och barnen grät allihopa.
    Det kändes som nån slagit undan fötterna på mig! Mitt hjärta dog.
    Det jobbigaste var att veta att jag bar på ett foster som inte längre levde och att kroppen inte stötte ut det. I fredags åkte jag in på KK igen och fick tabletterna för att sätta igång det. På kvällen fick jag mensvärk som ändå gick att hantera, tills vid tio då det startade ordentligt. Smärtan var olidlig och jag grät mig igenom värkarna.
    Det värsta jag varit med om. Till slut kom fostret ut. Jag grät och grät och grät och det gjorde så ont i mig att jag knappt kunde andas.

    Grät konstant i flera dygn efter vi fick reda på att h*n inte levde längre. Sen gick det bättre ett tag tills igår. Bröt ihop IGEN. Har börjat blöda ännu mer nu och har ont i magen. Känns som detta aldrig ska sluta.
    Och sambon är borta jämt! Jag har ingen att prata med om detta. Ingen förstår, ingen som ens frågar hur man mår. Det är precis som att nu när fostret kommit ut så ska allt vara som vanligt igen! Det ÄR inte som vanligt. Jag mår SKIT!
    Det är precis som att för att jag "bara" var i v10 så ska jag inte sörja eller må dåligt över det.
    Får hela tiden höra: Jamen du är juh ung än. Det är bara göra ett nytt försök. Nu är det juh över så det är bara gå vidare.
    Det gör så ont i mig att höra det. För mig så var det mitt barn. Mitt barn som jag älskade, som jag längtade efter av hela mitt hjärta! {#lang_emotions_cry}

    Känner mig så ensam, är som att jag inte ska få prata om det...jag ska bara le och tycka att livet är på topp när jag eg är så långt ner man bara kan komma. Jag orkar snart inte mer.

  • Svar på tråden Känner mig så ensam
  • Liten måne

    En jättestor kram till dig. Du är absolut inte ensam, vi är många här som gått igenom samma sak och vet att saknaden är fruktansvärd. Jag vet! För ett år sedan förlorade jag mitt 2 barn i missfall 1 dag innan 12 fulla veckor och i tisdags förlorade jag mitt 3 barn hon hade hunnit bli 1 månad. Ingen ska någonsin behöva förlora sitt barn, oavsett om det är tidigt i en graviditet eller om barnet är fött.
    Om du vill prata mer så skicka bara ett mail
    Kram

  • Dantes matte

    Jag förstår dig precis.
    Jag gråter varje kväll när mina barn somnat. Släkt och vänner förstår inte. Dom frågar inte längre hur jag mår utan tycker väl att man ska "gaska" upp sig.
    För mig har det bara gått drygt en vecka och jag är jätteledsen fortfarande, självklart. Jag har ju förlorat vad för mig skulle bli ett barn. Hur ska man kunna vara på topp då?

  • Nimsan

    Lider med dig, vet vad du går igenom. Först dog mitt barn i vecka 36+3 och sedan fick jag ett missfall. Mådde så fruktansvärt dåligt. Jag tycker du ska säga till folk att du blir sårad när de säger sådana saker. Förstår din ensamhet. Jag kan sitta i mitt köksfönster och titta på folk som går förbi och jag känner mig så ensam. Jag tycker du ska försöka gå till en kurator. Har hjälpt mig jätte mycket. Många styrke kramar.

  • Mabaja

    Du är absolut inte ensam.. Faktiskt är jag lite avundsjuk på dig... att det levde "så pass länge" ändå... Jag fick veta 27 oktober att mitt lilla liv inte levde... Jag var i vecka 12 och mitt dog i vecka 4...

    Jag vet precis hur du känner dig.. Även om det nu gått två veckor så mår jag verkligen skit... Det värsta jag har hört nu är "det var inte er tur den här gången".. som om det nån gång ska bli min tur.. har alltid motgångar... jag orkar inte kämpa längre...

    Jag beklagar er sorg och vill du prata är det bara att skriva!

  • mina två fina

    Man känner sig mest ensam i hela världen för det man ser är ju dem det går bra för, men vi är många som gått igenom samma, om det är någon tröst. Jag gick själv igenom mitt andra ma för 7 veckor sedan, Det skedde i vecka 14 så fostret var ganska stort då, som en minibäsis. Jag har aldrig varit så ledsen. Man börjar ju älska den lilla så fort man får + på stickan.
    Dom där "peppande" kommentarerna, är inte ett dugg roliga.

    Hoppas du känner att det vänder snart och att du kommer att må bättre.

  • NobodysAngel
    sötsugen80 skrev 2009-11-07 23:47:10 följande:
    Vet precis hur du känner. kom precis hem från gynakuten med ett konstaterat missfall v7+2, trodde att jag var i vecka 11+1 nu! Är sjukt ledsen och förvirrad, känner mig nästan lite lurad på ett konstigt vis... Försöker tänka att allt har en mening, han/hon var inte frisk och hade inte klarat sig i alla fall. Nästa barn kanske klarar sig finfint och blir någon som man inte kan tänka sig ett liv utan och först då kanske man kan köpa detta med att allt har en mening. Kram
    Beklagar sorgen. {#lang_emotions_frown}
    Jo så kan jag också känna. Men just nu känns det som det bara är orättvist...
    Hur mår du nu?

    Kram!
  • NobodysAngel
    Liten måne skrev 2009-11-08 11:19:46 följande:
    En jättestor kram till dig. Du är absolut inte ensam, vi är många här som gått igenom samma sak och vet att saknaden är fruktansvärd. Jag vet! För ett år sedan förlorade jag mitt 2 barn i missfall 1 dag innan 12 fulla veckor och i tisdags förlorade jag mitt 3 barn hon hade hunnit bli 1 månad. Ingen ska någonsin behöva förlora sitt barn, oavsett om det är tidigt i en graviditet eller om barnet är fött. Om du vill prata mer så skicka bara ett mail Kram
    Nej det är hemskt att så många ska måsta gå igenom nåt sånt här. {#lang_emotions_cry}
    Tusen tack!
    Kraaam
  • NobodysAngel
    Dantes matte skrev 2009-11-12 23:12:05 följande:
    Jag förstår dig precis. Jag gråter varje kväll när mina barn somnat. Släkt och vänner förstår inte. Dom frågar inte längre hur jag mår utan tycker väl att man ska "gaska" upp sig. För mig har det bara gått drygt en vecka och jag är jätteledsen fortfarande, självklart. Jag har ju förlorat vad för mig skulle bli ett barn. Hur ska man kunna vara på topp då?
    Precis så är det för mig med. Fick tom en kommentar av min mamma. "Nu ska du väl iaf vänta 10 år till innan du utsätter dig för en graviditet igen?" Varför i hela friden skulle jag det?! För att HON tycker det? {#lang_emotions_cry}
    Har haft en period nu när jag gråter varje dag. ALLT känns så tungt. Direkt jag ser nån gravid eller nån som fått bebis bryter jag ihop...
  • NobodysAngel
    Nimsan skrev 2009-11-13 17:35:22 följande:
    Lider med dig, vet vad du går igenom. Först dog mitt barn i vecka 36+3 och sedan fick jag ett missfall. Mådde så fruktansvärt dåligt. Jag tycker du ska säga till folk att du blir sårad när de säger sådana saker. Förstår din ensamhet. Jag kan sitta i mitt köksfönster och titta på folk som går förbi och jag känner mig så ensam. Jag tycker du ska försöka gå till en kurator. Har hjälpt mig jätte mycket. Många styrke kramar.
    Beklagar sorgen. {#lang_emotions_frown} Så hemskt. {#lang_emotions_cry}
    Tack så mycket. Ska ta mig i kragen och ta kontakt med en kurator.
    Kram kram
  • NobodysAngel
    Mamma till W skrev 2009-11-13 17:40:26 följande:
    Du är absolut inte ensam.. Faktiskt är jag lite avundsjuk på dig... att det levde "så pass länge" ändå... Jag fick veta 27 oktober att mitt lilla liv inte levde... Jag var i vecka 12 och mitt dog i vecka 4... Jag vet precis hur du känner dig.. Även om det nu gått två veckor så mår jag verkligen skit... Det värsta jag har hört nu är "det var inte er tur den här gången".. som om det nån gång ska bli min tur.. har alltid motgångar... jag orkar inte kämpa längre... Jag beklagar er sorg och vill du prata är det bara att skriva!
    Nä alltså alla dessa kommentarer man får... Det gör en bara mer ledsen...
    Beklagar sorgen. {#lang_emotions_frown}
  • NobodysAngel
    mina två fina skrev 2009-11-13 21:35:59 följande:
    Man känner sig mest ensam i hela världen för det man ser är ju dem det går bra för, men vi är många som gått igenom samma, om det är någon tröst. Jag gick själv igenom mitt andra ma för 7 veckor sedan, Det skedde i vecka 14 så fostret var ganska stort då, som en minibäsis. Jag har aldrig varit så ledsen. Man börjar ju älska den lilla så fort man får + på stickan. Dom där "peppande" kommentarerna, är inte ett dugg roliga. Hoppas du känner att det vänder snart och att du kommer att må bättre.
    Men usch vad trist. Beklagar. {#lang_emotions_frown}
    Jo man gör juh det. Direkt man ser +:et så vet man juh vad man bär på och man älskar det av hela sitt hjärta.

    Igår när jag lämnade yngsta sonen på skolan kom hans ena fröken fram till mig och frågade hur jag mår. Min son hade berättat för hela klassen att vår bebis dog.
    Det värmde så otroligt mkt att hon kom fram och pratade med mig, hon är den enda som gjort det! Kände verkligen att hon brydde sig. Guld värt!

    Kraam!
  • mångmamma

    Fick ett ma i söndags.
    Gått drygt 17 veckor men fostret var nog dött sen 2 veckor tillbaka.
    Det var det tredje på raken som inte blev barn av.
    Haft två mf tidigare det senaste dryga året, ett i v 17 och ett i v 19.
    Dessutom har jag en dödfödd, fullgången son i bagaget -02.
    Bara helt vidrigt att förlora barn, oavsett hur långt gången man är.
    Tack och lov har jag några levande men som en klok kvinna sa till mig i veckan;
    "Om du mister en av handens fem fingrar, inte låter du bli att sakna det bara för att du har fyra kvar"

  • NobodysAngel
    mångmamma skrev 2009-12-05 01:40:31 följande:
    Fick ett ma i söndags. Gått drygt 17 veckor men fostret var nog dött sen 2 veckor tillbaka. Det var det tredje på raken som inte blev barn av. Haft två mf tidigare det senaste dryga året, ett i v 17 och ett i v 19. Dessutom har jag en dödfödd, fullgången son i bagaget -02. Bara helt vidrigt att förlora barn, oavsett hur långt gången man är. Tack och lov har jag några levande men som en klok kvinna sa till mig i veckan; "Om du mister en av handens fem fingrar, inte låter du bli att sakna det bara för att du har fyra kvar"
    Beklagar sorgen! {#lang_emotions_frown}
    Nä det stämmer juh verkligen bra... Man kan aldrig ersätta det man har förlorat...
  • Happiness

    Hur mår du nu? Har det lättat något? Själv försöker jag se framåt efter mitt MA men vissa dagar orlkar man inte vara stark. Dom dagarna tillåter jag mig själv att vara precis som jag är.Försöker ni igen? Det är väl det som gör att man ser lite ljusre på livet...tanken om att en dag få hålla sin bebis i sin famn.

  • NobodysAngel
    Happiness skrev 2009-12-08 21:29:28 följande:
    Hur mår du nu? Har det lättat något? Själv försöker jag se framåt efter mitt MA men vissa dagar orlkar man inte vara stark. Dom dagarna tillåter jag mig själv att vara precis som jag är.Försöker ni igen? Det är väl det som gör att man ser lite ljusre på livet...tanken om att en dag få hålla sin bebis i sin famn.
    Jag mår lite bättre, men det är tungt ändå. Spec då man ser andra som ska samtidigt som man sj skulle haft, eller det att man undermedvetet fortfarande har koll på vilken vecka man skulle ha varit i. Klarar inte av att se nåt som har med bebisar och graviditeter på TV. {#lang_emotions_embarassed} Träffar jag nån som är gravid eller har fått bebis så måste jag verkligen bita ihop för att inte bryta ihop på plats.

    Hur mår du själv?

    Jo vi försöker igen...hade ÄL den 2 dec så vi får se om det lyckas ta sig denna månad, men hoppas inte på för mkt.
    Ni då?
    Jo det kommer vi absolut att få göra en vacker dag! {#lang_emotions_smile}
Svar på tråden Känner mig så ensam