• sushi81

    Får man inte sörja?

    I september -05 förlorade jag ett barn. Skulle på en rutinundersökning hos MVC's läkare som tyckte att min livmoder kändes liten för tiden. Fick dagen efter komma på UL. Bebisen var död. Mitt lilla hjärtegryn, bara borta?!

    Läkaren var väldigt oförstående och tyckte att jag skulle torka mina tårar och se fram emot en ny frisk graviditet (!?) Hon sa att bebisen inte såg äldre ut än 7-8v och att jag skulle vänta ut kroppen, att den skulle blöda ut av sig själv. Tack och hej typ. Bad om att få en bild från UL, hon skrev ut en och skrev sen 'missed abortion' på den vita randen under. Där skulle jag ju skriva bebis namn hade jag tänkt. Slängde bilden, kändes hemskt.

    Senare samma dag åkte jag till gynakuten och fick träffa en mycket vänligare läkare som pratade med mig ordentligt. Förklarade att bebisen inte alls var 7-8v eftersom jag känt sparkar osv. Bebisar som dör i magen kan tydigen regridera (?) snabbt och minska i stl.

    Blev inskriven under natten och fick skrapas på morgonen, det hade varit farligt att vänta ut kroppen fysiskt pga blodförgiftning och även för mitt psykiska mående, jag skulle inte behöva gå med magen (som syntes) när bebisen inte levde.

    Första veckan efteråt minns jag knappt, var bara så ledsen. Försökte förklara för mina större barn att bebisen varit sjuk och dött i mammas mage. Omgivningen beklagade men sen var det slut med det. Om man pratade om sin sorg så var det ungefär som att jag var knäpp, det var ju som ett missfall bara enligt andra.

    Jag kan fortfarande idag tänka på lilla bebisen, vi fick inte veta könet men är övertygad om att det var en pojke. Vi har namngett honom och sonen som nu är 2år har fått bebis namn i andranamn.

    Idag, 4½ år senare känns det nästan tabu att sörja. Och att prata om bebisen som mitt barn verkar vara helt främmande, för jag fick ju honom aldrig. Han dog ju.

    Får man inte sörja? Eller är det omgivningen som inte förstår att det gör ont att förlora ett barn, oavsett vecka i graviditeten? (jag förstår ju självklart att många anser det svårare i v40 än i v17,men i slutet är det samma. Bebisen dog.
    )

    Snurrigt, förlåt. Var bara tvungen att skriva av mig lite ....


    *J-0102*M-0206*E-0606*A-0712*BF-1006*
  • Svar på tråden Får man inte sörja?
  • lia76

    Klart du får sörja. Även om du fått ett missfall så var det ju din bebis. Jag sörjer mitt barn fast jag förlorade det väldigt tidigt. VIsste itne ens om att jag var gravid... men blir ändå ledsen ibland över att jag förlorat det.
    Som du skriver så är du övertygad om att det var en pojke, och det är oftast pojkarna som är svagast och får man ett MF är det oftast en pojke.
    Det är inte lätt att förlora ett barn även fast det inte blivit fött.

    Sörj du och skit i omgivningen


    =)
  • Lilla Gry

    Det är helt självklart att du får sörja! Att förlora ett barn (oavsett när) är en fruktansvärd sorg och ingen annan har rätt att "bestämma" över din sorg. Jag tycker det var bra att er son fick ett namn och vad fint att hans lillebror fick hans namn i andra namn! Och han är ditt barn. Ingen kan ta det ifrån en även om barnet inte får stanna hos en så är det ändå ens barn. Du har en liten änglason och honom får du älska, sakna, sörja, glädjas, vara stolt över så mycket eller lite du vill.

    Många varma kramar från en annan änglamamma

  • jnyli

    jag förlorade min pojk i v 20..klart man får sörja!Man har växt och fått ett underbart band tills sitt bran.Det försvinner aldrig...och sorg är sorg

  • Sooli2

    Det är självklart att du får sörja. Jag tror man aldrig kommer över det, att mista ett barn. Det finns alltid med en, hela tiden.

    Kram!

  • never

    Jag förstår! jag sörjer mina MF och vågar inte prata med nån för det är ingen som orkar lyssna alla tycker bara det är jobbigt. Jag kan inte heller komma över mina MF jag vet inte hur man gör. Jag fick inga barn det blev bara MF så förstås tänker man på det. Jag tror alla runt omkring tycker det är jobbigt att man är ledsen och inte vill prata. Jag gråter när jag är själv. Tyvärr har jag inga svar jag är i samma sits, tänkte bara säga att du inte är ensam.

    Anna66

  • Milles

    Skickar kramar till dig! Jag har varit med om samma sak för 2 år sedan, vet hur det känns. Ta hand om dig.

Svar på tråden Får man inte sörja?