så ledsen:(

I förgår var vi inne på sjukhuset för jag spydde blod, hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det va nåt fel med vår lilla bebis.
Ja fick träffa kirurgen som va himla trevlig o sa att det va inget fel på mig, bara mina slemhinnor i halsen som kunde blöda.
Han skickade mig vidare till gyn för han tyckte jag kunde få göa ett vul när jag ändå var inne.
Vi gick in o jag fick sätta mig i gynstolen, tyckte det skulle bli spännande o se bebisens hjärta slå igen nu när den växt till sig lite.
Men läkaren körde runt där med staven o sen bara stängde han av skärmen o sa; jag hittar inga hjärtslag hörrni så jag föreslår att vi gör en skrapning.
Ursäkta men hur fan kan man säga så? trodde ju att allt va bra, han kunde ju förklarat lite mer än att lillen hade troligen dött i vecka 9 som han sa men då hade vi ju gjort vul sist, knäpp läkare.
Dagen efter ringde min sambo o bad om o få en andra åsikt, vi fick komma in dirkt på vul, och denna gången va det en trevlig tant istället, hon förklarade vad hon såg på skärmen o förklarade att den lillas hjärta hade slutat slå i vecka 11 (inte 9) o jag skulle vara i vecka 12 så där hade man gått runt en vecka o trott att allt va som vanligt:(
Fick komma upp till avdelningen o fick tabletter som skulle sätta igång det hela, dröjde 10 timmar innan det kom igång och ingen som hade förklarat hur hemskt det verkligen skulle vara när alla dessaklumpar o grejer kom ut, svimmade flera gånger och efter jag kissat i bäckenet såg jag något som såg ut som ett huvud o en liten kropp, då brast det för mig, usch känns som den känslan aldrig kommer försvinna.
Fick ner o göra en skrapning sen tack o lov eftersom jag inte fick ut allt.
Nu är magen helt platt igen, hade redan börjat få en liten kula:(
Känns inte riktigt som folk tycker man har rätt o sörja när man "bara" va i vecka 12 heller men vi älskade ju redan vår ängel:(
Förlåt att det blev så långt var bara tvungen att skria av mig lite.