Hur kan vi som vänner stötta de som förlorat sitt barn i magen dagen innan förlossning?

En av mina vänner förlorade sin ficka i magen dagarna innan jul hon var då i 8e månaden. jag skickade sms och beklagade sorgen och bad henne höra av sig när hon orkade. efter en vecka samlade kompisgänget och grät och skrattade vart annat. träffade henne nu för en vecka sedan igen ( bor inte i samma stad) och on sa att det bästa vi gjorde var att vi var som vanlig och inte tog avstånd utan hörde av oss.

Hör av dig på nåt sätt. att vara som vanligt o att våga o vilja träffa dom. hjälpa dom med praktiska saker som matlagning eller att gå o handla. vi kämpade hårt för att våga gå o handla. det var så hemskt att behöva möta folk. kanske möta nån som inte visste eller nån som fattat fel.

ge dom kramar. gråt om du känner det. våga visa att de får gråta hur mycket de vill i din närvaro.

blommor kan du ge dom men försök göra det isf när du själv träffar dom. ta inte avstånd om du vill fortsätta umgås emd dom.

vågar du o de orkar träffa dig trots att du är gravid så kan du ju alltid fråga om du får träffa hela deras familj medan de har sin bebis hos sig.

men eftersom du fortfarande är gravid så kan det ju ta tid för dom innan de känner sig redo för att träffa dig. men visa att du vill o stötta dom så kommer det nog gå bra.

Eftersom du ar gravid sa kan det nog vara svart for dem att traffa dig tanker jag. Men det innebar ju inte att du inte kan finnas dar.

Nu har ja inte forlorat ett barn, men kan tanka mig att saker som att laga mat, handla och betala rakningar blir ratt sa triviala grejer, sa nan sorts hjalp med det skulle du ju kunna gora. Betala deras rakningar ar kanske lite for personligt, men ha lite koll om det gar, och ryck in om det behovs.

Om deras dotter och din son kommer bra overens sa kanske det ar uppskattat at hon far leka med honom dagar hon inte gar pa dagis etc.

Sen tror jag det ar viktigt att man visar att man finns dar, men anda ar normal. Att du visar att du sorjer med dem men anda inte tar avstand fran dem om tva veckor for att de da borde ha sorjt fardigt, (tva veckor var val att ta i lite, men jag kan tanka mig att varlden utanfor sorgen tycker att man borde sorja fardigt nan gang fast man egentligen inte gor det).

Men overlag, lagade storkok som gar att frysa in, hjalp med matinkop och lektraffar med stortjejen tror jag ar uppskattat. Forutom att ni finns dar da och ar.

tack för fina tips!
jag beställde blommor idag som ska levereras imorg. tänkte skicka ett sms i övermorgon kanske o bara säga att vi finns där typ... vet inte ens om de är hemma el har åkt t sina familjer, men jag tror iof att de böhöver sitt egna hem nu. hoppas blommorna och vår tanke når fram, så ber vi om att få träffa dem längre fram. inte än på ett par veckor tror jag?! bättre att skicka sms och visa den vägen att vi bryr oss.

det där med att vänta några veckor beror väl lite på hur nära vänner ni är kan jag känna. nu hade vi turen att ingen av våra vänner var gravida när vi förlorade vår dotter. men de vänner som vi har bäst kontakt med nu är de som försökte hitta på saker med oss i somras. de som kom till oss o gjorde sig ofta påminda o som ville vara med oss när vi orkade. för vi själva kom sällan på att vi ville träffa nån alls. men när de hörde av sig så kändes det så skönt. skönt att vi inte var bortglömda. att andra fortfarande brydde sig om oss.

hade någon av dom varit gravid så hade det nog varit jobbigt. men jag tror att det blir jobbigare ju längre man väntar med att träffas då. för då hinner man grubbla för länge o bygga upp starka känslor mot den personen. vill du vara nära vän så ska du höra av dig regelbundet. stötta o hjälpa om de vill ha. o visa att du finns för dom. o att du accepterar om de inte orkar.

ni har ju era äldre barn gemensamt vilket ju ändå kan kännas skönt.

När vi förlorade våran dotter fick vi massor av blommor med hjälp av blombud, vilket var väldigt skönt. Fick reda på att folk tänkte på oss men vi behövde varken tacka eller säga just nått då.

Jag tycker det beror på hur bra vänner ni är, jag uppskattade att min bästa vän ringde flera gånger om dagen eller kom hit och bara var. jag behävde aldrig be om hennes vänskap, hon fanns/finns alltid där! Man vill inte behöva be om sällskap eller hjälp.

Sen andra vänner tycker jag var väldigt skönt att sms:a med. Man orkade inte prata med alla i telefonen. Men jag blev väldigt glad när det pep i telefonen och ett sms trillade in.

tack igen...
jag fick ett sms igårkväll av henne där hon skrev att deras lilla tjej fötts och var 50cm lång och 2700g. väldigt lik sin storebror...
jag visste såklart ännu en gång inte vad jag skulle svara men så svarade jag som jag hört andra änglaföräldrar uppskatta:
Grattis till lilla flickan. vi är så ledsna att hon inte fick stanna hos er fina familj. vi tänker på er och finns här när ni än behöver oss. varma kramar.
hoppas det var ok skrivet?? är så glad att hon ändå hörde av sig igen.

Jag kan bara säga vad jag tycker utifrån vad jag själv upplevt. Sen är det ju inte alls säkert att hon tycker, känner samma sak.

Jag tycker du ska säga till henne det du känner och tycker, inte tänka på vad hon vill höra. Sen så är det fint att att du skrev att ni finns där, men ni måste bevisa det oxå.

Jag kunde ibland tycka att det är så man skriver, vissa som skrev de visste jag inte skulle leva upp till de ifall jag bad om det. Men som jag skrev tidigare, jag tycker inte man ska behöva be om hjälp med vissa saker. Är man bra vänner ska man inte behöva be om vänskap. Sen om hon inte vill kommer hon säga de. Jag gjorde de iaf.

Var bara dig själv med lite extra tålamod!!

Kramar

när vi förlorade vår lilla ängladotter så var det skönt att få sms med inga frågor i, utan bara att dem tänkte på oss och fanns där om vi ville ha ngn att prata med. sånna sms krävde inga svar vilket var skönt. samma personer skrev varenda dag utan svar, och det var mkt skönt.. att trots uteblivet svar så fortsatte dem. folk skickade även blommor med bud som gjorde att vi kände att dem brydde sig. vi hade även en vän som kom varje dag med mackor eller semlor, oanmäld. tyckte kanske att det var lite jobbigt när det knackade på dörren, men hon stack bara in det hon hade med sig och gick utan konversation.
tänk på att inte skicka iväg ett sms om att dem får höra av sig när dem orkar och sen inte höra av dig ngt mer. det blir lite att det rinner ut i sanden, kan jag tycka, då den drabbade måste ta kontakt.
i princip alla mina vänner var gravida eller hade precis fått barn när vi förlorade vår dotter.. (vissa ska ha inom kort) och det är jävligt svårt. men visa att du, som gravid, inte blivit oroligare för din egen skull pga vad dem gått igenom, för det blir bara jobbigt för den drabbade, kan jag tycka.

Se till att du finns där för henne längre fram. När det har gått en tid, folk vill gärna glömma det förflutna, gå vidare och undviker ämnet efter ett tag. Kanske i tron att tiden läker alla sår. Personen ifråga kanske har en normal fasad utåt men fortfarande lessen innebords. Men varför kan man inte fråga hur det är och känns även efter 3 eller 6 mån....?