Treårstrots!! Hur gör ni?? Jobbiga situationer..

Ja va gör man ?
Jag har en son på 3 som aldrig vill gå hem från dagis, så fort han ser att jag kommer så börjas det med att han inte vill gå hem, han ska inte ha kläder på sig ska inte sätta på sig skorna mm. Så tyvärr får jag ofta tvinga på han skorna och kläderna för att sen lirka med han hem, då jag inte kan bära honom då lillasyster på 3mån bärs i babyskyddet. Vissa dagar är det bara muntliga protester medans andra dagar blir vi osams och man får nästan skälla, jättejobbigt är det.

Samma protester är det när han ska åka och bada med pappa, vilket han älskar att gör egentligen men han ska inte klä av sig och inte duscha innan, så då får man tvinga han, och så fort han kommer i badet är han världens gounge igen.

Men faktiskt så har det börjat lugna ner sig lite ändå, för ett tag gick det inte att ha med han in i en affär utan att det blev tjafs.
Och jag/vi försöker ändå prata mycket med han och förbereda på att nu ska vi åka och bada etc, på dagis pratar fröknarna med honom att snart kommer mamma och då ska du åka hem etc.
Jag förstår precis hur du känner dig! Man blir ju så sjukt frustrerad när man är mitt i en trots situation, jobbigt är bara förnamnet.

Jag har en son som fyller 3 nästa helg, han vill aldrig gå från dagis när jag hämtar. Han har så roligt med sina kompisar. Jag brukar alltid stanna en liten stund och prata med barnen och förskolelärarna och så försöker jag distrahera sonens lek med att prata om vad vi ska göra för roligare saker (nu ska vi snart till Kolmården, vilket han ser fram emot), eller gå till lekaland, fredagsmysa ex.

Värre är det när vi ska handla, vilket vi gör varje dag efter dagishämtning... Jag brukar ta med en banan eller två som han kan äta innan för att höja blodsockret lite, men det hjälper sällan. Han vill alltid hålla korgen, men det slutar ofta med att han springer omkring och sedan är det ett h*lvete att få ner honom i vagnen.
Numera får han sitta i vagnen redan när vi entrar butiken. Jag förklarar för honom att när han kan lyssna på mig och inte springa omkring i butiken så får han gärna gå själv. Om han får utbrott och när jag äntligen fått honom ner i vagnen så berättar jag varför han får sitta i vagnen och att man måste sköta sig i en affär. Det är tufft, men jag bryr mig inte om vad andra kan tycka. Han får lära sig och jag tror det är nyttigt för honom att följa med och handla och se att jag inte ger efter för hans trots.
Tids nog inser han nog att det är mer fördelaktigt att lyssna på mig och gå runt med korgen och lägga upp sakerna på bandet i kassan än att sitta i vagnen och sura. (Hoppas jag!)

Har oxå en son i den härliga 2-3 årstrotsen Har faktiskt köpt mig en bok " fem gånger mer kärlek" som jag verkligen kan rekommendera. Håller själv på att bli tokig på sonen flera gånger per dag, men känner att det blivit bättre sen jag följt lite av alla de råd jag har läst eller fått höra från mitt bvc. Ofta ignorerar jag numera dåligt beteende, i de situationer man kan göra det tex när han får utbrott för att han inte får göra något han vill.

Det där med att man gärna diskuterar med de små om varför de får och inte får göra något kan man lika gärna strunta i, de är för små för sådana resonemang helt enkelt. Ska man åka hem från dagis så är det bara "Nu ska vi åka hem" Inte nu måste du följa med hem för att...för annars...osv. Har själv i många situationer där sonen slagit lillebror dragit alldeles för långa förklaringar om varför han inte får göra det, istället för att bara "Nej, så gör man inte".

Hoppas oxå detta "tillstånd" går över snart (sen kommer nästa...

ska jag vara ärlig känns det som att ni förvärrar "trotsen". Att inte vilja gå hem ifrån ett ställa där man har roligt är väl helt naturligt, det vill nog inte du heller? Han vill mnog ännu mindre följa med om det börjarmed att han får skäll. Försök att avleda honom istället eller berätta omnågot roligt ni ska göra hemma, eller något spännande du har sett utanför, eller att man gör det till enj liten tävling att klä på sig etc. Dagispersonalen kanske också kan förvarna honom om att du ska komma så han hinner ställa in sig på det. Och nej, han kanske fortfarande inte vill följa med hem, men han måste ju få bli arg eller ledsen över detta om det är så han känner. Med förklara då bara, utan skäll, att nu ska ni åka hem,och gör det. Behöver inte uppstå mer konflikt än så.

Att spotta på golvet är ju naturligtvis inte okej! Skulle mina barn göra så skulle de också få torka upp, men istället för att börja hota med att plocka undan leksaker så hade jag nog sagt "va BRAAA (övertydligt   ) att du hämtade papper,då kan vi torka upp här så det inte är blött (eller något sådant). Det gäller ju att lägga energin på det som är bra istället fördåligt. Alla vill väl hellre ha beröm än skäll. HUr jobbar du bäst, med morot eller piska?

Självklart satt han och surade när alla hans leksaker var borta,och jag tror inte han kopplade samman det med att han inte torkat upp spottet, utan istället blev sur på er,vilket sporrar honom ännu mer att "trotsa".

Jag vet inte om jag uppfattade det rätt att ahn fick gå och lägga sig som straff, eller var det hans läggdags ändå? För att få gå och lägga sig som bestraffning är INTE ok (inte bestraffnigar överhuvudtaget egentligen enligt mig) då sängen ska vara en trygg lugn plats, inte en bestraffning!

Så, ge massvis med beröm vid bra beteende,och förmiska konfliktera så mycket som  möjligt vid mindre bra. Lycka till!

PS. Att gå och gömma sig bakom en vägg för din son, är det så genomtänkt? Är det inte det han får skäll av från dig när HAN gör på dagis, nämligen gömma sig från dig?

Har en kille i samma ålder med samma humör . Men här svänger det ganska mycket från att han är hur lugn och go som helst ena veckan för att nästa bara vara arg, arg, arg.
Jag brukar tänka som så att det nog är lika jobbigt för honom att vara arg (och antagligen inte förstå varfrör han är det) som det är för oss föräldrar att stå ut med det.

Enda gångerna jag "skäller" ordentligt är när hans dumheter skulle kunna resultera i något livsfarligt, som när han springer ifrån mig mitt ut på vägen. Annars brukar jag vid hämtning från dagmamman stanna en stund (de leker oftast ute när jag kommer) och prata, säger att det snart är dags att gå men att han får leka en liten stund till. Om han blir bråkig när vi ska hem och det är omöjligt att lirka med honom så bär jag honom helt enkelt, men oftast genom att göra det till en lek "vi kan leka att mamma är en ponny och så får du åka på min rygg hem". Nu orkar jag ju bära honom på det sättet så det funkar här, under vintern tog jag med hans bob (snowracer som vissa kallar dem) eller pulka, så att det skulle bli roligt att gå hem, trots att vi bara bor på andra sidan kvarteret.

Men nej, det funkar bäst att inte bli arg själv utan att antingen vänta ut det, lyfta honom ur situationen eller få honom att fokusera på något annat, tex något roligt eller att jag börjar busa med honom istället.

Bråkar han tex när jag lagar mat (riskerar att bränna sig eftersom han oftast vill slå undan det jag har för händerna) så lyfter jag honom bara till nästa rum och säger att han komma tillbaka när han vill hjälpa till eller är på bättre humör och vill hålla mig sällskap istället. Jag kan ju inte lämna spisen och bränna allt heller.

Men att själv bli arg funkar sällan, eller aldrig faktiskt. Han blir oftast bara ännu argare då, sen som sagt får man kanske ha i åtanke att de sällan menar de dumheter de hittar på utan att de nog själva inte riktigt vet varför de är arga.

Ang boken "fem gånger mer kärlek" sök på Adlibris. Den är verkligen kanon.

Grattis girlinthecity! Du verkar ju va den perfekta mamman som gör allt rätt, bara att lyfta på hatten.???? Till dig sissi86 vill jag säga, tvivlar inte en sekund på att du gör så gott du kan, barn är olika och det finns tyvärr ingen manual på hur man ska göra och vad som är rätt för just ditt barn. Det finns riktlinjer självklart, men alla barn är olika och du känner ditt barn bäst. Har också en 3-åring som är aktiv och väldigt kreativ (?) lyssnar inte, vill inte, kan själv, envis som sjutton. Det har funkat för mig att tänka på hur jag är, för mitt humör speglar av sig på min lillkille. På morgonen när man oftast tycker att tiden går så himla fort (stress)så försöker jag vara överdrivet positiv och verkligen välja mina strider. Vad är viktigt för dig för att få vardagen att gå ihop!? Redan när han vaknar så börjar min pepp till sonen!(och till mig själv????) Idag blir en riktigt bra dag???? Tålamod är vår bästa vän och det känns skönt att man inte är ensam med att tycka att trotsen är riktigt jobbig, för dem små testar oss verkligen???? Vi älskar våra barn överallt annat och så länge vi visar det och gör vårt bästa med att ge våra barn trygghet och bra värderingar så växer dom upp och blir fantastiska precis som dom är...Hang in there?????????? (När den värsta trotsen är över så kommer man inse att de faktiskt har lyssnat trots att man ibland kan tro att de har dålig hörsel ????)