Emelie090320 skrev 2010-07-30 12:31:52 följande:
Hej.
Först vill jag beklaga er förlust... Även om ord egentligen inte räcker till...
Jag blev efter förlusten av vår första dotter lovad spec mödravård och en hel del ultraljud. Det de inte visste då var den exakta dödsorsaken och vad som orsakat den. Vi fick ett tidigt ul i v 12 och sedan nästa ul i v 18. Sen var vi lovade "täta" ul kontroller (v 28, 32, 36, 38). Men då vi än en gång fick ett barn som dog i magen, redan i vecka 24 hann vi aldrig uppleva att vi fick mer hjälp från spec mvc. Däremot vår ordinarie barnmorska var ett ordentligt stöd och där fick jag komma hur ofta jag ville och med vilka frågor som helst.
Nästa graviditet ska vi skickas till specialister, är det sagt, utanför vårt län. Förmodligen Uppsala där de har bra barnkardiologer, och det är sagt att det ska vara tidiga koller. Men om de sedan kommer bli så eller inte är jag just nu osäker på... Men jag hoppas att vår tredje graviditet kommer vara mer övervakad.. Och jag tror även att andra landsting kan vara bättre på spec mvc än där jag bor! :)
Hur ofta man får träffa spec beror nog på situationen och på län. Så är du lovad spec mödravård så är jag säker på att du får det! Och när du är där första gången kan du alltid se till att få full koll på vad som kommer ske hos dem framöver, så att du är nöjd med kollerna!
Lycka till!
Jag måste på en gång säga desamma, jag beklagar så otroligt mycket för den dubbla förlusten av era änglar. Har ni fått något besked om orsaken och om det är genetiskt eller bara extremt otur två gånger på raken?!
Har en känsla av att landstinget gävleborg (som är vårt län) är bra, de hanterade vår situation väldigt skyndsamt och med empati.
De skickade oss omedelbart till uppsala och jag kan intyga att de ÄR väldigt väldigt duktiga där. Så får ni komma dit kan ni känna er i trygga händer. Maken till noggrannhet har jag aldrig varit med om... på ett bra sätt!
Kommer från en medelstor ort där barnmorskorna känner till de flesta i vår lilla stad och min barnmorska är bekant med min sambos familj, så jag hoppas och tror att hon gör allt för att stilla vår oro i slutändan. Men som sagt, nojat har man ju gjort alltför mycket och med all rätt. Visade det ju sig med facit i hand.
Men starka tag framåt nu! Massa kramar till dig och tack för ditt stöd!