Jag har blivit helt uppslukad av familjelivet!
Ja, jag har en snart två-åring som är världens coolaste unge, även om han går oss på nerverna ibland. I magen har jag en bebis.
Vet inte vad det är med mig, men jag har börjat tycka att folk utan barn är trista samtidigt som jag fattar att de tycker att jag blivit tråkig. Allt jag vill göra är att baka bullar och koka soppor och pyssla med massa ungar i ett stort kök och alla ska spilla på golvet och äta degen och ingen ska bli sur. Jag vill ha minst fem barn känns det som. Jag vill gå ut med alla i regnet och plaska i vattenpölar. Jag vill bara prata med andra föräldrar och jag älskar alla som fått barn, tänk att vi är i samma klubb!
Visst låter det underbart..? I verkligheten har jag foglossning och är skittrött och orkar knappt läsa böcker för min son och bävar mig över hur jag ska orka med två barn.
Vet inte vad jag vill med tråden riktigt, kanske andras tankar om "det perfekta familjelivet".