Varför vill hon inte prata med mig?!

Nån aning måste du väl ha varför hon inte vill ha kontakt med dig?

Hej maryjac,

Det är ju jättesvårt att gissa vad det är som gör att hon inte vill ha kontakt med dig. Men jag förstår ju att eftersom du inte  tycker att du kan få ett svar från henne, så skulle du vilja ha lite funderingar från oss som också har förlorat barn.

När vi precis hade förlorat vår son så var jag så obeskrivligt dränerad på energi. Jag valde bort kontakt med alla som jag på minsta vis tyckte inte kunde återskapa energi åt mig. Det kunde vara av alla möjliga anledningar, bland annat så orkade jag inte ha kontakt med en av mina närmsta vänner för att hon ofta berättade om andra i hennes omgivning som hade det jobbigt. Jag förstår att det var för att på något sätt få mig att känna att jag inte var ensam, men jag orkade inte höra sånt just då. Över huvudtaget så förstod jag att alla i min omgivning gjorde sitt allra bästa, men det fanns liksom inte energi att vara tacksam för det. Nu har vi för övrigt kontakt med varandra igen, och jag är väldigt glad att hon fanns kvar där, fast på avstånd, när jag behövde pausa från henne. Det finns andra som jag valde att inte ha kontakt med, och där relationen gick förlorad. Det är nog så när sådana omvälvande saker händer, att allt ställs på ända, även adressböcker...

Jag är väldigt ledsen för din skull för att du kämpar med sorgen att vara ofrivilligt barnlös. Jag förstår att det är en enorm sorg. Men det är också en annan sorts sorg än det som din kompis upplever just nu. Hon är inne i en jätteakut superkris och kan tyvärr inte, just nu, förväntas bete sig på nåt särskilt sätt. Om du känner att du inte når fram så får du nog helt enkelt själv välja hur du ska förhålla dig till henne. Om du är väldigt sårad och kränkt så kanske du själv känner att du inte vill ha kvar er relation. Kanske kan du tänka dig att vänta och se om saker förändras med tiden.

Hoppas att detta kan hjälpa dig lite. Det är ju tyvärr så att om du inte kan prata med henne om det så måste du själv välja hur du förhåller dig till det.

Lycka till!

Förstår att det måste vara tufft. Tycker du är himla bra som inte bara ruttnar och skiter i henne.

Funderar lite... Kan det kanske ha något att göra med att hon är rädd för att visa sin sorg för dig när du också har en sorg i och med att du inte har barn? Man kan tänka och resonera så konstigt när det händer hemska saker. Eller att du är en för "nära" vän nu där hon inte kan gömma känslorna? Kanske därför det känns lättare att umgås med vänner som inte är lika nära, där kanske inte gamla samtal om barndrömmar och liknande finns som kan komma och påminna. För att göra en liknelse som jag inte vet om det överhuvudtaget är så bra är att det för min egen del kan vara fruktansvärt skönt att vara på ställen där man inte kan springa på någon man känner. Man kan få vara ifred med sina tankar och känslor utan att behöva förklara och berätta. Hon kanske inte är redo att träffa dig än. Det kanske gör för ont för att det påminner om tiden innan... Jag vet inte. Men ge inte upp henne. Jag tror hon behöver en vän som du väldigt mycket. Tycker du kan fråga varför rent ut och säga att du gärna vill ha kontakt med henne. Tycker inte att du ska ge upp... :)

Ts, det var en allvarligt menad fråga om du inte hade nån aning om varför.