Jag vill skrika och gråta..min underbara älskade dotter

Därför att man lider för att det levande barnet saknar sin syster kanske?

INGEN förälder borde behöva begrava sitt barn - det är SÅ fel.... :(

Blir så ledsen för er skull, kan knappt tänka mig vilket tomrum hon lämnat efter sig.
Tiden läker inte såren, men med tiden blir det lättare att andas i alla fall.
Kram!

För den tvillingen som fortfarande är i livet sörjer sitt syskon. Det är en sorg för mamman att se sitt barn sakna det andra barnet. Samtidigt som man själv sörjer. Dubbel sorg. Din sorg och sorg för syskonets saknad.

Så är det ju men icke-tvillingar med. Så nej ingen dubbel sorg bara för att det är tvillingar.

Jag beklagar er oerhörda förlust, men inte sorgen. Sorgen är ett naturligt uttryck, hjärtats språk för saknad av den man älskar. Att du sörjer din dotter betyder att hon var och är väldigt älskad av dig och säkert andra runt omkring dig. Hoppas att det finns många människor omkring dig just nu som du kan luta dig mot.
Stor kram till dig som samlade tillräckligt med ork för att skriva här! 

Styrkekramar!!! Vilken mardröm!!!! :'-(

TS

Jag beklagar så eran oerhörda förlust. Inget någon säger eller gör just nu kan ta bort, lindra eller ta tillbaks henne, men jag jag känner för dig! ER!

Jag tänder ett ljus för de som lämnat oss alldeles för tidigt. I detta finns ingen rättvisa.

Kram.

Finns inget att säga. Finns inget som just nu kan minska din enorma sorg. Men jag vet att människor är förbannat mycket starkare än dom själva tror, och det är du oxå!! Jag känner flera som har förlorat sina barn, och dom har tagit sig igenom detta svarta bottenlösa helvete, ut till andra sidan, där dom orkar leva, kan skratta och leva istället för att bara existera. Min moster förlorade sin höggravida dotter (min kusin), sitt 2-åriga barnbarn och min kusins sambo i en trafikolycka för 2 år sen. Min moster lever, hon mår bra. Saknaden går aldrig över, självfallet inte. Men hon lever ett bra liv och har två andra barn som ibland har varit det enda som fått henne att orka kämpa. Min moster har fått enorm hjälp i form av psykologhjälp och starka antidepressiva mediciner. Det har hjälpt henne genom det tyngsta och jobbigaste. Vi alla har funnits där för henne, villkorslöst, och jag hoppas innerligt att du har sådana personer i ditt liv. Personer som skulle ge sitt liv för att du ska må bra. Som finns där för dig hela tiden. För när det har gått ett tag, och människor omkring börjar dra sig tillbaka till sina egna liv igen, det är då det värsta börjar. Det är då sorgen ändrar karaktär och man verkligen INSER vad som har hänt.
Nu, mer än 2 år efter min mosters enorma förlust börjar vi runt omkring henne på allvar förstå hur stor betydelse vårt stöd har haft för henne, även fast hon inte ens var riktigt medveten om alla som fanns vid hennes sida dygnet runt när det precis hade hänt.
Du kommer klara det här, du är stark, du kommer komma till en punkt i livet då du kommer vilja leva igen, kunna skratta och känna glädje över saker och ting igen. Kunna le åt dom fina minnena som finns kvar.

fy, så tragiskt, tårarna rinner...... tänk va livet sviker oss ibland.....
och jo... jag kan förstå det där med dubbel sorg, fy fan rent ut sagt, att sörja åt den andra lille oxå, som inte förstår vad den andra tog tog vägen. Fruktansvärt! stora styrkekramar o varma tankar från mig!

FÖRLÅT för att jag är OT - men tycker du anonym verkligen att det här är rätt läge för att märka ord?
Vem är du att jämföra sorg?

Ts - Beklagar din stora förlust!!

Beklagar din enorma förlust. Vilken hemsk mardröm

Beklagar er alltför stora förlust! Ni går igenom ett helvete! Finns inget jag kan säga för att lindra er sorg och saknad.
Men det kan vara skönt att veta att det finns medmänniskor som tänker på er och bryr sig om er i detta svåra.
Låt sorgen ta sin tid, låt ingen stressa er tillbaka. Alla vill så väl när man förlorat ett barn, men jag tyckte det var jobbigt att alla ville att jag skulle ut igen, ut bland vänner, ut till affären osv. JAG ville inte, så jag struntade i det, tog det väldigt lugnt, det är jag glad för idag, det var rätt för mig. Så bestäm vilken takt som passar dig, gör inget bara för att folk brjar tycka det är dax.
Var beredd att din levande dotter kan reagera not dig. Min son (var 3 år när Melker dog) tog avstånd från mig. Han tyckte nog jag var för annorlunda i all min sorg. Han tydde sig till sin pappa och visade tydligt att han inte ville ha med mig att göra, jag ansträngde mig och kämpade men han ville inte. Men även det gick över och blev snart normalt igen. Men var medveten om att hon kan reagera på många olika sätt.
Hoppas du får bra hjälp av kurator/psykolog, det hjälper mer än man tror att prata med ett proffs.
Vill du prata, så finns jag här.
Många varma kramar Camilla

Beklagar verkligen

KRAM!

Många varma tankar till dig och din familj TS! Så otroligt starka ni är!

Fruktans värd händelse i erans familjs liv! Beklagar verkligen eran sorg. Har tvillingar själv, kan inte tänka mej in i att förlora någon av dom. Folk säger att man hittar styrkan efter sånahändelser, men det måste nog upplevas å genomlidas själv för att fatta. Så lessenför eran sorg.