Hur ska jag kunna komma vidare?

Tror inte man kommer över utan man lär sig leva med det.
Har själv bara förlorat äldre anhöriga, där det "var dags" liksom, men träffade en man härom dagen i mitt yrke som berättade att han förlorade sin son för 20år sedan i en trafikolycka. Han skulle blivit 21 strax efter olycka.
Man riktigt såg på honom hur svårt det var fortfarande.
Kommentaren han gav : "de som säger att tiden läker alla sår vet inte vad de pratar om". 

Beklagar din förlust. 

man lär sig leva med sorgen o saknaden. Men den kommer antagligen alltid att finnas med. Din bror är ändå en del av dej. Du har honom i ditt hjärta så på så sätt kommer han alltid att finnas för dej.
Du har rätt att vara ledsen. Du har rätt att sakna.  Göm inte dina känslor för dig själv.
Ta en dag i taget. sen kanske du klarar av att tänka en vecka i taget. det kan ta tid, men sen kan du nog börja planera för saker längre fram ändå.
De säger att det första året är det värsta året. Du ska uppleva årets alla dagar utan att ha den saknade hos dig. Du ska passera födelsedagar o högtidsdagar. O då brukar saknaden kunna vara ännu större. men det är en del av sorgearbetet.

Minns alla fina grejer ni gjort ihop o tänk på honom ofta. Tänd ett ljus om det känns bra. Besök ev gravplats om du har möjlighet. Prata med vänner, kurator, familj. Gråt så mycket som du kan.

kramar

Känns inte som att de blir lättare, varje dag är ett helvete, han va den mest underbara..

Familjen är i katastrof o kommer nog alltid vara..Barnen pratar om honom oxå, vilket gör de svårare...tack för era åsikter...Cia: kan förstå den där mannen som du nämnde, tiden läker inte alla sår

Vill bara skicka styrkekramar och säga att jag beklagar!

Det är snart 7 år sedan min kusin dog. Hon blev endast 15 år. Det har tagit mig många år att sörja, nu först de 2 sista åren  som det har blivit lättare att leva med sorgen och saknaden.

 Hennes nummer orkade jag radera förra året.