Jag röstar på

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter
 
 
-Ska vi ta upp henne eller? Rösten som var gäll och väckte Sara ur en skön dröm fick Sara att rycka till och slå handen i nattduksbordet som var uppfällt mitt framför näsan på hennen där hon låg i sin säng.
- En flicka med ring i näsan böjde sig fram och skrek   -Vill du komma upp till kvällsmaten eller vill du äta i sängen?
Tänk att dom måste skrika så,Sara var inte döv och hade inte ens hörapparat,ändå skrek alla när dom pratade med henne,hon försökte samla tankarna och komma upp ur sin sömnighet.
-Kan du bestämma dig,vi har flera att ta upp vet du!
-Vi skiter i det sa hon med ringen i näsan och den andra som var lite äldre och verkade lite lugnare nickade och var redan på väg ut ur rummet.
Sara började få ont i ryggen eftersom hon låg skevt i sängen och nu när hon vaknat till ville hon gärna komma upp och äta,det var alltid trevligt att få komma upp en stund. Hade hon tur så var Ester också uppe till maten och ibland när Ester orkade så satt dom två och pratade en bra stund.
Sara ringde på sin larmklocka och någon svarade hallå! Men innan Sara hade sagt något så skrek någon att dom kommer strax.
Sara hade haft sin svärdotter på besök dagen innan ,av henne hade hon fått chocklad som personalen hade lovat lägga in i kylen,kanske skulle hon ta med den ut och bjuda Ester på efter maten.
Det fanns en annan tjej som var rödhårig och väldigt hårdhänt i personalen,hon hade tyckt att Sara var varm imorse så hon hade fått stanna i sängen hela dagen och nu började det göra rejält ont i ryggen,men Sara vågade inte larma igen,inte än,dom har ju så mycket att göra därute tänkte Sara.
Sara försökte vrida sig lite så ryggen kom i ett annat läge,men det var svårt för sängen var uppfälld så att Sara satt eller snarare halvlåg med nattduksbordet nästan under hakan.
Måtte dom komma snart för nu ville hon komma upp,hon kände att hon behövde gå på toaletten också,helst före  maten.  Sara tog mod till sig och larmade igen,Saras rum låg nära balkongen så hon hörde att dom två som varit hos henne innan satt därute och rökte.
-Hallå skrek hon med ringen i näsan och hon skrek så högt att Sara hörde henne genom sitt fönster  -Vad vill du,vi kommer strax har vi ju sagt.
Sara kunde höra den andra hon som var lite äldre skratta,Sara hörde också en tredje röst och hon gissade att det var en av pojkarna som jobbade där,hon hoppades att det skulle vara James för han var snäll och han gapade inte så förtvivlat högt.
-Jag behöver gå på toaletten viskade Sara,varför hon viskade visste hon inte.men det var väl inbyggt i människan att nät man behöver på toaletten så är det inget man gapar ut högt.
Sara försökte tänka på något annat för att glömma smärtan i ryggen och de andra behoven som trängde sig på,hon vågade inte larma igen så hon slöt ögonen och tänkte på Kalle,hennes Kalle som varit hennes man i över femtio år innan han dog plötsligt sittande vid köksbordet.
Kalle hade tagir hand om Sara ända sen stroken ,han ville inte att hon skulle bo någonannanstans.
-Vi klarar oss jag o Sara,var hans standard svar när kommunen ville flytta in Sara på ett boende.
Dom hade det bra,Kalle hade tid att vänta på Saras svar och var rädd om henne som sköraste porslin.
-Över min döda kropp att du flyttar från mig,sa han och smeket Sara över håret,några barn hade dom aldrig fått tyvärr,dom hade kämpat i många år innan dom fick ge upp,men Sara hade fått Kalle att gå med på adoption,så när Sarha fyllt 38 kom deras son.han var deras stora glädje och alla drömmar hade gått i uppfyllelse med honom.
-Hallå vakna skrek en röst som fick Sara att rycka till och innan hon han öppna ögonen så sänktes sängryggen och två armar drog upp henne en bit,sen kördes bordet näsan på henne igen,med en tallrik på.
-Här har du din mat,ät nu skrek tjejen med ringen i näsan,för nu hade Sara fått upp ögonen!!
-Hör du eller,skrek hon igen,du får äta nu!
Sara försäkte få ögonkontakt och ville säga något innan dom försvann,hon ville komma  upp och äta,hon ville gå på toaletten.
-Toaletten viskade Sara för hon vågade inte ta risken att hon inte skulle hinna säga det om hon först sa att hon ville komma upp.
-Ska du på toa sa den lugnare tejejn…nu menar du?
Tjejen med ringen i näsan som redan var på väg ur rummet stönade högt.
-Vi frågade ju dig om du ville komma upp,då ville du inte det och nu hinner vi inte,det bor tio till här förstår du!
Du får gå på toa sen,smaklig måltid skrek hon och då var hon redan ute ur rummet och den andra tjejen lommad efter.
Sara nästa grät när hon försökte äta,men det smakade henne inte alls och hon kunde inte heller gissa vad det var på tallriken.
Två timmar senare när Sara somnat igen kom personalen tillbaka,Sara orkade inte öppna ögonen och det fanns ändå inget att se,bättre att hålla distans till sig själv och till personelen då gjorde det mindre ont alltihop.
-Fy fan vad det stinker härinne sa den lugna tjejen,nästan varenda kväll samma jävla sak härinne.
Den andra öppnade föstrena på vid gavel och slet av Sara täcket,sen vände dom o vred på henne som ett paket,tvättade med iskallt vatten så Sara frös o kved.
-Jaja skrek näsringen,vi måste tvätta detta fattar du väl eller vill du ligga i dyngan kanske`?
Dom båda dividerade en stund om dom skulle byta lakanet också eller skita idet som dom uttryckte det,men båda kom överens om att nattpersonalen skulle bli sura då.
Sara kände sig så förnedrad att hon nästan var bedövad,att ligga så här och höra dessa kommentarer om sig själv och hur vidrigt allt var med henne,tog bort allt människovärde hon haft.
Till slut släcktes lampan och Sara låg i sängen,en liten stund senare hörde hon från balkongen där det röktes igen,samma röster som förut.
-Gud vad skönt med frisk luft efterall skitlukt
-Ja  alltsaå ,Sara måste ju ha cancer så som det luktar,dött på något sätt.
-Vem dör först tror ni,Ester eller Sara?
-Sara tror jag,vi kan slå vad om ni vill,jag bjuder på en öl om jag har fel.
Dom andra skrattade och Sara kände en tår rinna utför kinden,inte för att hon kanske skulle dö utan för att hon hade degriderats till en något det som ingen behövde visa hänsyn till.