Så trött och ledsen.. vi fick svar på vår ansökan idag. Den avslogs.. Så här ser vår resa ut i korta drag:
2 december 2005: träffades jag och min nuvarande fru, jag var tillsammans med en kille och vi hade ett öppet förhållande.
Det tog slut i augusti 2006, två veckor senare insåg vi att jag var med barn och vi hade då 50 mil mellan oss. Jag och min fru dejtade vid det här laget och vi har sedan 2005 vetat att det blir vi, som det nu är.
Det var rätt lätt att bestämma sig för att vi ville behålla barnet och leva tillsammans, tyvärr så ville ej pappan ha barnet. Bråk och advokater blev inkopplade, men resultatet är att idag har vi, alla vuxna = jag, min fru, barnets pappa och hans fru, en bra relation. Sporadisk kontakt sedan dottern föddes, 2 gånger i år, sammanlagt 7 gånger på snart 5 år. Vi var där en vecka i somras och de sov här förra helgen, de och deras 1-åring.
På hemmafronten här hos oss, där jag min fru och våra två döttrar, lillasyster i familjen är IVF och snart 2 år, lever tillsammans och vi har så gjort sen stora tösen låg i min mage från dagen då jag kissade på stickan. Vi har varit gifta i 2,4 år.
Vi startade en närståendeadoption i slutet av sommaren och allt har gått bra, känns skit att behöva ha hem familjerätten på hembesök, men men.. Familjerätten och socialnämnden, vi vuxna och alla släktingar på båda håll + tösernas förskola anser att stora tjejens bästa skulle vara om min fru adopterade henne, så hon blir min frus barn även lagligt. Men TINGSRÄTTEN ansåg annat = vi har känt varandra för kort tid, tösen har sporadisk kontakt med sin far och att hon endats är 4 år och därför inte kan uttrycka egen vilja.
Undrar hur fan de tänker?? Att vi skulle kännt varandra förhållandevis kort tid! Förhållandevis till vad? Skulle det varit bättre om de ej haft kontakt? Då hade pappan inte sett att det var för hennes bästa att vi gör detta och förmodligen inte ens gått med på det! Min fru har ju för fan varit med sedan ungen låg i magen, varit med PÅ ALLT och vi vill alla vuxna runt henne få igenom det här, vi kör ju inte över pappan, hans idé från början til och med, för att trygga hennes juridiska rätt för sjutton. Om något händer mig då? Man kan ju aldirg vara säker på att den som då skall bestämma anser att hon skall få vara kvar hos min fru, HENNES MAMMA!! det kan ju hända att hon hamnar hos sin far trots att denne inte heller vill det, han anser också att hennes plats är hos min fru!! Fast hon är välkommen hos dem, alltid, både hon och lillasyster här hemma hos oss, som när de skall gå gymnasiet osv..
Är så jävla ledsen.. så kränkt av så mycket. Trots en bra utredare från familjerätten så kändes den biten skit jobbig. Fan hon har ju bott hos oss ända sen magtiden, vi har setts som kapabla att få göra IVF och ta hand om lillasyster utan hemutrdening. Men lika där så var jag fan i mej tvungen att skriva på papper fast vivar gifta!
HATAR SVENSKA JÄVLA SKIT SYSTEM!!!! Svårt på FK hard e också då de skall informera om hur dte skulle vara då vi skulle vara hemma med ett barn var. Jag skulle vara hemma med lillasyster och fru med storasyster, men inte fick hond et heller - hon har en pappa som ska ta dagarna.. IDIOTER!!
*tårar och åter tårar* jävla skit och långt blev dte här också.. tack om du orkade läsa hela vägen ner hit..