Mitt förlorade barn - ett missfall?

TS det finns folk till allt, så är det bara. Ingen kallat min son för missfall eftersom han levde i över fyra månader innan han dog, men de har jämfört händelserna. Jag har fått höra att  jag vet vad du går igenom för jag fick ett missfall i v.6 eller jag har har också förlorat ett barn och då har de menat ett tidigt missfall. Nu orkar jag inte bli arg längre men de första två åren efter hans död blev jag skogstokig när någon sa så till mig. Efter att själv ha haft 4 missfall kan jag lugnt säga att det är inte på något sätt samma sak. Det går inte att jämföra de två.

Försök att inte lyssna på de som uttalar sig så dumt och se dem som idioter . De har ingen aning om vad de pratar om helt enkelt.

Jag beklagar din förlust och skickar varma kramar!

"foster, den ofödda avkomman hos däggdjur"
www.ne.se/foster

Jag förstår tänket med att ett foster som skulle kunna överleva utanför livmodern kan kallas för ett barn, men det förändrar inte att ett ofött barn är ett foster. Så fort fostret föds blir det ett barn, även om ofödda barn i motsvarande graviditetsvecka fortfarande är foster.

Min son föddes i vecka 22+5 år 2009. Han levde när han föddes men dog en kort stund senare. Jag tampas med denna terminologi ofta, inte bara i kontakt med bekanta utan till och med i kontakt med sjukvården. Man kan ju tycka att läkarkåren bör ha en gemensam terminologi men det har de inte och jag tycker faktiskt det är riktigt jobbigt.

En del läkare säger för tidig födsel/extrem prematuritet och andra säger sent missfall om det jag varit med om. Läkarna på förlossningen, både obstetriker och barnläkare kallade det för för tidig födsel. En läkare sa intrauterin fosterdöd men han måste ha sagt fel eftersom min son dog efter födseln. Hur som så var det ingen på förlossningen som sa missfall. Jag frågade om det kallades för missfall och de sa "Nej, det kallas för...". Jag har dock mött två gynekologer efter detta som säger missfall/sent missfall (det varierar). Båda dessa gynekologer har mött många föräldrar med liknande historier som oss men de säger så ändå. 

Det låter kanske fånigt att bry sig om orden men för mig är det viktigt att kunna benämna vad jag varit med om. Dessutom tycker inte jag att "missfall" låter som att man fått ett barn. Hade läkarna på förlossningen kallat det för missfall så hade jag kanske accepterat det men ändå kallat min son för barn, dvs att det var sent missfall men jag fick en son, ett barn. Det tycks nämligen råda större enighet om när det är ett barn. Det är ett barn när det föds efter 22 fullgångna veckor oavsett om det föds dött eller levande. Föds det levande är det ett barn oavsett vecka. Min son föddes levande och finns registrerad hos skatteverket som egen individ med de fyra sista siffrorna i personnumret. Jag trodde inte att någon som rent lagligt är ett barn kan vara ett missfall men efter en del möten inom vården blir jag osäkra och det verkar de som ska veta vara också. Jag kan ju kalla det för vad jag vill, men om sagt, för att kunna berätta och tänka om vad jag varit med om så har det betydelse vad andra säger också. 

Usch, blir så ledsen för din skull! Att vården vägrar lyssna är fan inte klokt! Han var verkligen inget missfall. Usch, jag beklagar verkligen sorgen. Min son är ungefär så stor nu som William var när han föddes och att kalla ett så stort barn för missfall är ju idiotiskt. Stor kram!

Så här säger vårdguiden men jag har som sagt mött gynekologer som kallar det jag varit med om för missfall. "Det kallas för missfall i alla fall. Det vet du?" säger de och när jag påpekar "Inte efter 22 fullgångna veckor och inte om barnet föds levande" så säger de "Jaja, det spekar ingen roll." Jo, för mig spelar det roll. Detta är i övrigt sympatiska gynekologer ska jag tillägga.

Jag tycker inte om att få det jag varit med om förminskat. Jag är relativt övertygad om att jag hade tagit det lika hprt om det hänt ett par veckor tidigare och att jag inte tyckt det varit värre om det hänt senare i graviditeten. 

lika hårt, menar jag, och jag glömde posta länken:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Missfall/ 

Hade ett missfall i Maj var 2 små och för en månad sedan miste vi våran lilla lukas i v 24.
Är så besviken på sjukvården, begravningsbyrån och omgivningens bemötande. När vi miste våran fina lilla lukas förstod jag vilken okunskap det råder på detta område i våran lilla" stad". Vet inte hur många gånger jag blivit upprörd över att folk benämt vårat döda barn för sent missfall eller foster. han var ett barn som bara skulle växa till sig. Jag blir så upprörd över alla" regler" som finns. Föder man ett barn i v 20 så är det tydligen ett foster, men om man istället föder ett barn i v 22 så är det helt plötsligt ett barn. Vi har fått kämpa oss fram för våra önskemål isamband med lukas död. Läkaren var noga med att berätta att jag fött ett döfött barn och att vi måste ha begravning. Vi tog kontakt med begravningsbyrån som såg ut som stora frågetecken, men det är ju ett foster i v 28 är det ett barn. Tog aldrig hjälp av begravningsbyrån för jag blev så upprörd, jag berättade att jag just fött ett barn och inget foster. Vi fixade allt själva. Vi valde att kremera honom och sprida ut askan i minneslunden, fats det var en lång väg dit. Vaktmästaren på sjukhuset berättade att lukas fått en tid för kremering, men hur har han kunnat få det undrade vi eftersom vi inte hade bestämt oss då, ,men han är ju ett foster så han kremeras med flera på en gång info hon oss om. .Så kollade hon upp det och ringde tillbaka och då var han ett barn igen som skulle kremeras enskilt. Får höra av bekanta: Jag har också haft ett missfall, jaha tänker jag då ids inte ens förklara. Till veckan ska vi tillbaka och få veta om dom hittat varför han dog.

När man ser det lilla pluset på gravtestet så knyter man ju an med sitt lilla barn. Tycker detta kan skötas på ett mer professionellt sätt.

 

fy vilket bemötande av begravningsbyrån! jag vet inte vad jag själv skulle ha gjort om dom hade nämnt vår son som föddes i v 24 som ett foster o inte ett barn!

det är så tråkigt att man ska behöva förklara, det är så tråkigt att många försvarar dessa uttalanden som okunskap, för en som är mitt uppe i sorgen är det inte okunskap, utan brutal verklighet. Jag har många gånger varit arg på allmänheten för hur de ibland uttalar sig o det känns lika svårt varje gång när kuratorn på  ngt vis ska förklara för mig varför andra människor säger si eller gör så! för det är precis som om det är mig det är fel på o jag måste få en förklaring på varför vissa reagerar som dom gör. Man har väl hjärna att tänka med själv, jag förstår varför vissa reagerar på ett speciellt sätt, men bara för att jag förstår kanske jag inte kan acceptera det.

Finns de som uttryckt Wilton som ett missfall också, även då han levde fyra timmar efter födslen, det är som om det inte finns i folks vokabulär att det finns något som heter förtidig födsel, bara missfall.. blä för det!

Beklagar verkligen att er lille Lukas inte kunde stanna hos er! Men han finns ändå i era hjärtan...

Fy vilket dåligt bemötande ni har fått! Jag har som sagt råkat ut för det inom sjukvården, att mitt för tidigt födda barn benämnts missfall och för mig är det mest väldigt förvirrande. Jag vill kunna benämna de för vad det är, så att jag kan prata om det och bearbeta det, så att jag vet vad jag ska säga till människor som frågar osv. Dessutom är han självklart ett för tidigt fött barn för mig.

Från kyrkan och de som hjälpte till kring själva begravningen fick vi dock väldigt bra bemötande med ett undantag. En dam från kyrkogårdförvaltningen som lät som en försäljare när hon gick runt och visade gravarna, vi tyckte hon var helknäpp... Så kall.

När jag tänker op hur du blivit bemött av begravningsbyrån så tänker jag att de borde kunna lyssna på föräldrarna och använda deras språk. I v 24 är det så klart ett barn men som du skriver så finns det "regler" för vad det ska kallas och när. I v 20 borde begravningsbyrån kunna anpassa sig efter föräldrarna. Jag har själv inte fått sent missfall (tror jag...) men jag har hört de som fått det och kallat det för just missfall och foster medan andra kallar det för barn.

Ja, men ett barn som dör så sent i graviditeten föder man ju fram sen och som du då säger så är det ju då ett barn.
Ett misfall är ju när kroppen stöter ut forstret för att ngt är fel.
Mitt barn dog i latensfasen under förlossningen, itne för att ngt var fel på henne, men jag hade på ngt vis fått i mig en bakterie som infekterat hinnor och moderkakan och när då värkarna satte igång så orkade inte moderkakan och när den la av så dog ju mitt barn av syrebrist. Hon själv var inte sjuk. Hade vår barnmorska gjort en grundligare koll då vi var på rutinkoll mindre än 24 timmar innan vi kom in på förlossningen och då det konstaterades att mitt barns hjärta slutat slå, så hade de kunnat se till att få ut henne och hon hade då levt idag. Alla inom vården och prästen har kallat vår dotter för barn och vid namn då de fått veta hennes namn. Hon var fullt färdig och född i v.40+2

TS: Jag förstår dig helt och fullt. Självklart är det skillnad på att förlora ett barn sent i graviditeten eller när det är nyfött och på att få ett tidigt missfall. Ditt barn dog - så är det. Och det går inte att jämföra med att förlora ett litet foster. Jag beklagar din stora sorg.

Jag har själv fått fyra tidiga missfall (v.5-12). Dock kan jag säga att det var ganska stor skillnad mellan att få missfall innan jag hade fått min son (och då läkarna sa att chanserna att få ett barn var minimala) och efter att jag hade fått honom. Varje gång jag blev gravid tändes ju hoppet om att, mot alla odds, få ett barn och det var svårt att gå igenom missfall då. Men jag såg det inte som att jag fölorade ett barn, utan som att jag förlorade chansen till ett barn.