Han dog plötsligt och oväntat!

Vi låg på Neo, efter 5 dagar började han kräkas, mer och mer kunde inte behålla någon mat... utredningar startades efter ett tag, och då visade sig att han hade sin sjukdom, då fick vi åka akut ner till göteborg, de satte in medicin efter nån dag slutade han att kräkas, och jag började amma, då var han 4 veckor... vi fick åka hem men komma tillbaka regelbundet för provtagningar, vi hann vara hemma 5 dagar, så fick han lugninflammation, så det blev 1 vecka till på sjukhus, även då på Neo...

Innan man hittade hans sjukdom så gjorde man alla tänkbara utredningar och undersökningar, under tiden så hade han 5 dropp inkopplade, så vi kunde inte ta med honom ut eller nåt, så det var väldigt långdraget...

Hon pratar om honom hela tiden, mycket praktiska saker som vad som finns i himlen och inte finns där, undar när han ska komma hem igen...

Hur är eran dotter vad säger hon?

P.S Nu har jag gått med i den gruppen tack för inbjudan ;)

Eber
Välkommen in ibland massa snacksaliga mammor :)
Hur lång tid tog det innan ni fick ett svar? Fem veckor tidig. Det är ganska tidigt om han dessutom var liten för sin ålder. Hade han sond först? Skönt att det hjälpte så bra med medicin.
Usch ja undersökningar och utredingar. Inte roligt. Det kände som om det var taget ur ett House-avsnitt där ibland. De gissade och ingen ville säga vad de gissade på, det gjorde min man helt vansinnning.
Dropp är inte kul. Kunde ni sitta med honom och det?

Jo, det är en del snack. Fast hon har ju inte haft honom så länge. De blev ju besöksförbud på sjukhuset RS-virus och det där.

Ca 3 veckor var han när vi visste att det var nåt fel med metabolismen, ytterligare nån dag innan vi visste ungefär vilken variant, dock har vi inte fått reda på exakt vilken han hade, vi väntar fortfarande på hudbiopsin...
han var bara 44 cm och vägde 2240g, om man jämför med dottern som var fullgången med 53cm och 3740g, jag har för mig att någon nämnt att han var tillväxt hämmad, men jag ska forska vidare i detta vill VETA ALLT...
Han hade sond, men maten kom upp ändå hela tiden kräktes han, till slut var det galla och blod :(
Inte tänkt på detta ett tag nu, hur det var när han föddes, det var skönt att tänka tillbaka på den jobbiga tiden, skönt fast på ett jobbigt sätt, vet inte hur jag ska förklara.....

Jag fick faktiskt veta hela tiden ved läkarna gissade på, de letade tumörer och allt möjligt på röntgen och ultraljud, vi har röntgat hela kroppen och kollat nästan allt med ultraljud, tom hjärnan, vad nervös man var då, grät nästan hela tiden pga oro..

vi kunde lyfta i honom med droppet, men han hade 3 slangar i foten 2 i armen och sonden, så det var inte lätt, men jag hade honom hos mig hela tiden även på natten, personalen kom in och sondade ibland bara, men sov han gick de bara ut igen, och kom tillbaka efter en stund å kikade till honom osv..

Hur var det när eran son föddes, vilka symptom hade han?

(det blev väldigt långt inlägg, hoppas du orkar läsa ändå)

Ramlade in här... Beklagar så himla mycket!

Jag har fruktat för vår dotters liv, just pga hennes svåra och ovanliga astma. Finns en artikel om henne bland annat på aftonbladet, temasidor allergi och Filippa heter hon (om du nu skulle vilja kika). Vet att är lille inte dog av astman, men ville bara skriva

Åh och inlägget klipptes av iphone... Skrev mer! Bland annat att jag gjort en barnbok som riktar sig till barn i sorg. Jag vill gärna skicka den till er dotter om jag får. Blev så berörd! Det är en "riktig" bok som finns både i butiker och på nätet och fått fina recensioner bland annat i mama. Hör av dig om jag får skicka den till er

Vad gulligt av dig.. Hon älskar att läsa..
Jag ska gå in å läsa om din dotter, jag ska samla lite styrka bara, det går lite upp å ner fortfarande...

Du behöver inte skynda dig in och läsa... Ville bara berätta av någon anledning.. Bara om du orkar, vill och kommer ihåg.

Inboxa mig din adress, om du vill och när du orkar.. Idag eller om några månader. Skickar boken närsom. Kan inte förstå fullt ut, men förstår att det är en stund i taget för er just nu.

kramar i massor till er... Jag misste min son på 23 nu i höstas och ja vad säger man... finns inget att säga sånt e livet... visst.. men fan så tomt det blir man tror inte man kan komma vidare... men det gör man .. på ett eller annat sätt... gud som jag saknar min son...  ser honom i mina drömmar om jag mot förmodan lyckas drömma för jag har lite svårt att sova mellan varven och tar då sömntablett.. 
kan vakna av kaffedoft... mitt inatten å tror att jag glömt spisen på... men näe... har konstaterat att det är mitt minne som kanske spelar mig ett spratt samtidigt som jag vill tro att det kanske är han som är på besök å vill visa mig något...  äh strunt samma.... jag tar mig vidare om än långsamt... jag måste för jag har fler barn och barnbarn... hursom helt massa massa kramar till alla änglaföräldrar och barn
 

Beklagar att du förlorade din son hoppas att han har de bra i himlen

Åh så oerhört hemskt! Beklagar verkligen din pojkes bortgång. Får du bra stöd från omgivningen, det är ju så viktigt? Är du med i någon förening? Till exempel Vi som mist barn eller Vi som mist någon mitt i livet? Känner inte till dem så väl själv men kan tänka mig att de är bra. Ska inte sno Ebers tråd men ville bara säga något. Massor av kramar!

Det behöver du inte känna! vi är här för varandra och våra Änglar...

Det känns hemskt att läsa om dig... Man kan aldrig vara säker på att man får ha kvar sina barn på jorden, det är så orättvist... Man önskar att ingen någonsin ska behöva uppleva något sånt här...
Kram

Har bara lästa ts, men beklagar sorgen. Kan inte säga att jag förstår hur det känns men har själv sett med mina egna ögon (förlorade min bror) vad min egen mamma genom gick. Och det är det värsta och orättvisa som kan drabba en förälder. Har sj 2 barn och kan inte ens tönka mig en dag utan dem. Du ör en otroligt stark kvinna. M¨ånga kramar till dig och din familj.

ts den här sidan är bra för dig

www.familjeliv.se/Forum-10-203/m57685939.html