Tvåspråkighet - hur har utvecklingen gått?

Jag är finska och min dotters pappa är finsk. Vi är dock separerade sedan hon va ett par månader.
Idag är hon 5½år. 

Jag pratar finska med henne heltid och dom gånger hon träffar sin pappa pratar han också finska.
Hon går på svensk förskola med hemspråk 1 tim i veckan.

Hon förstår all finska flytande, hon kan säga säga vissa meningar,räkna ,kan alla ord.
Men svarar ALLTID på svenska när jag eller hennes pappa,eller någon annan pratar på finska till henne.

Jag gick själv på svenskt dagis och pratade finska hemma när jag va liten.
Men vet inte varför hon inte pratar . Hon verkar tycka det är svårt eller så har det blivit en vana för henne att svara på svenska. (?) 

Har en väninna vars dotter är 2½år .Hon går på svensk förskola men hennes mamma pratar grekiska till henne.
Och hon både förstår grekiska  och pratar på grekiska. 

 

Är från Croatien, kom hit när jag var 13 år. Mina barn är födda här, pratar Svenska 
och Engelska. Dem vill absolut INTE prata Croatiska och det är helt ok för min del för vi
bor ju i Sverige och är glada för det.. 

Jag är svensk, barnens pappa är isläning och vi bor på Island.
De har båda varit lite senare än sina jämåringa kompisar med att börja prata, dock inte så pass sena att vi har blivit oroliga över det. När de väl började prata kom båda språken på en gång. Det är ju inte helt olika språk så de har blandat hej villt i början. Lillan är bara 2 år och blandar rätt friskt. Dessa dagarna pratar hon mycket islänska med skånsk uttal, vilket de har skrattat mycket åt på dagis. Många av dagisfröknarna trodde att det var danska hon pratade. Storebror började göra skillnad på språken då han var ca. 3,5 år. Han har ett större ordföråd på islänskan och det kommer att bli hans modersmål eftersom den enda svenska han hör regelbundet är från mig, förutom de 2-3 veckor vi är i Sverige på semester under sommaren. Men pratar jag svenska med honom, vilket jag försöker gör så mycket som möjligt, så svarar han på svensk utan problem.
Han har senaste veckan börjat få kläm på det här med att läsa och att bokstäverna uttalas olika verkar förvirra honom lite. Men det tror jag löser sig med tiden. Det är bara 2 månader sedan han börjde skolan så jag tycker ändå att han är jätte duktig som redan kan stava sig igenom både läsböckerna från skolan och lillasysters böcker.

Min dotter är 6 och pratar flytande engelska och svenska. Jag är engelsk.

Vi är båda svenska och flyttade till England för drygt 2 år sen. Min son som då var 7 lärde sig hysad engelska på 3 månader och min dotter som var 3 lärde sig efter 6 månader. Båda är nu helt flytande och har brittisk accent -min dotter pratar lite bättre engelska än svenska.

Jag är polsk och min man är grekisk .Min son kom till Sverige när han va 8 och snabbt lärde sig svenska.Till våran döttrar 2,5 och 1 pratar vi  båda polska och grekiska och så en gå på dagis den andra ska börja nu i februari. Dotter pratar ganska dålig men pratar hemma polska grekiska och svenska och så på dagis svenska .Jag är inte orolig jag vet att hon har de svårt nu men de kommer .Tycker att de viktig att barn kan föraldrar språk   

Jag är svensk och sambon är från Belgien. Han pratar bara flamländska hemma och jag bara svenska.
Vi bor i sverige så vi försöker att hon lyssnar på nederländsk musik. Ser på nederländska filmer och att pappan läser mest böcker för henne.

Dottern är tre år just nu och hon blandar språket hejvillt.. När vi var i belgien nu under hösten i fem veckor så började hon prata mera och mera :) så att så gör vi.

Jag ar svenska och min man sydafrikan och vi bor i London. Var son ar bara ett ar sa spraket har inte kommit sa langt annu, bara nagra enstaka ord men han forstar mycket mer! Jag paratar svenska men honom och min man afrikaans och engelska far han ju gratis for att vi bor har!

Vi har bocker hemma pa alla tre sprak och det ska bli spannande att se hur det gar med hans sprakutvekling!

Hej.Jag och dotters papa är från Litauen.Dotter är 4 år.Hon går på svensk dågis .Har börjat pråta lite senare an andra barn men nu pråtar utan storre problem på bada språk. Mixar, brukar jag skoja.Har börjat aven att rätta os :).Hemma när hon leker med sinna leksaker, brukar hon prata på svenska.Vi åker till Litauen varje sommar några veckor där hon är tvungen att prata bara på litauiska.Jag vill bara säga att lyckliga är de barnen som far detta chansen att lära sig tva eller tre språk- förresten, ett barn kan lära sig up till 5 språk , så de är bara att kåra på...Rita

Jag är finsk och min man med(fast han är född i sverige dock). var hemma med vårt första barn i 2-år och hon lärde sig prata på finska först,svenska kom snabbt sen när hon börja på dagis.HOn är idag 8.5 år gammal och pratar både flytande finska och flytande svenska,viss blandar hon en del och pratar tex ALLTID finska till mig och till pappan,blir hon arg kan hon ryta till på svenska Jag är mycket stolt över henne och att hon haft sån villja att fortsätta prata med finska fast hon fått mer och mer svenska vänner,hon är stolt över sina rötter och drömmer om att få flytta till Finland nån dag Hon skäms aldrig över det att vi pratar "annorlunda" i våran familj och det känns mycket skönt Hon går på tvåan och får modersmåls undervisning 1 gång i veckan.
Nu är jag hemma med lillasystern som blir 5månader och jag bara går och längtar tills jag får höra hennes första ord som förhoppningsvis blir samma som storasysterns: Äiti ( mamma på finska )

Hej!

Vår son är sex år och vi flyttade från Sverige till England när han var 3,5. Då kunde han några ord på engelska, men inte mer än så. Både jag och hans pappa är svenska.

När han var 4 började han på nursery (dagis) här i London och i början sa han inte mycket alls. Han var med i lekar och sådär och lyssnade mycket, men han kunde inte mer än några ord på engelska, som sagt. Han gick relativt långa dagar. Från 10.00 till ungefär 17.00, ibland 16.00 och han var alltid glad när vi hämtade honom.

Vi talade enbart svenska hemma. 

Efter ungefär två månader började han tala engelska. Han var med på lektionerna, svarade på frågor, lekte med andra barn och gjorde sig förstådd. Han vände på vissa ord och sa sina meningar i "svensk" ordning, men han lyckades kommunicera hur bra som helst. 

När han gått på nursery ett halvår började han i skolan. Då var han 4,5 och hans lärare hade ingen aning om att engelska inte var hans modersmål, så mycket hade han utvecklats.

Nu är han 6 som sagt och har inget "favorit-språk". Hemma är det svenska som gäller, vi är stenhårda med det, och i skolan är det engelska. Det märks att hans engelska ordförråd är något större än hans svenska, men det är ju inte så konstigt. Han hör bara svenska från mig och hans pappa, medan engelskan kommer från skolan, kompisar och främlingar på stan.

Talar han engelska byter han aldrig ut ord mot svenska, men ibland blir det tvärtom. Framförallt uttryck som "awesome", "cool", "that's great" och liknande smyger sig ofta in på engelska även när vi är i Sverige och leker med svenska barn.

Dock ligger han språkligt före sin ålder både i svenskan och engelskan, så vi oroar oss inte.