Vem är änglaförälder enligt dig?

Alla som förlorat ett levande barn är ängla föräldrar

Nja... så enkelt är det faktiskt inte. De flesta handikapp du ser omkring dig är sådana du kan leva med (om än inte som alla andra). Men du ser inte barnen som föds så sjuka att de tillbringar all sin tid på sjukhus, du möter inte dem som är så skadade att de dör i livmodern innan de föds. Läs omkring här en stund om just de som avbrutit graviditeter, dvs gjort abort, och du kommer upptäcka att det du just sagt helt enkelt inte stämmer. Det handlar inte om att föräldrarna inte ville ha sina barn oavsett vad, utan många gånger om att barnen inte kunde överleva.

Och de som förlorat barnen i magen efter vecka 22 är? (22 valt för att det är då de juridiskt räknas som barn)

Jo men räknas det som ett levande barn?

Alla förluster av barn,foster eller missfall är jättesvåra,men jag tycker nog ändå att när man förorar ett barn som man haft levande intill sig så är det värre på något sätt.

Det barnet som lever även om det bara är en stund hinner betyda så mycket för så många den korta stund det är i livet

okej okej, visst förstår jag det,men jag vill och hoppas att man kan rädda alla, fast jag vet att man ej kan, då kan jag absolut förstå det!

Nej. Det räknas inte som levande barn. Från 22+0 räknas det som dödfött barn. Dessförinnan har fostret dött i ett missfall. Från 22+0 måste barnet tas omhand som en individ. Det måste begravas. Dessförinnan får det begravas men det finns inget krav på det (från 13+0 hamnar samtliga foster på minneslund)

Ett barn som bara levt i magen kan ändå ha betytt oerhört mycket för de (som kan ha varit många) människor som älskat det. Det var uppenbart redan när jag fick sent missfall, att det inte bara var något som betydde något för mig som bar. Men juridiskt sett var det inget barn, juridiskt sett _är_ ett det ett barn efter vecka 22.

Ja du har rätt,man har förorat ett barn även om det föds dött i vecka 15,19 eller 22,det är en personlig tragedi för alla inblandade..självklart!

Har man gått så länge och har avsikt att få ett barn så är det för bedrövligt när det inte blir så.

Jag har aldrig själv behövt hå igenom detta,men min syster förlorade sin son som var 6 månader och det satte djupa spår i oss alla!

Att få kalla sig änglamamma/mamma till en ängel är väl upp till var och en. Skillnaden är väl vilken sorg man har, och INGEN kan säga att dom vet precis hur det är. Det är aldrig exakt lika för någon. Och man mår inte bättre för att man är "lika mkt änglamamma" som någon annan.. Man mår bättre genom att bearbeta sin sorg på olika sätt och att respektera andra som också har sorg, kan aldrig säga "rätt eller fel" men man kan nog mer känna efter själv om man är på rätt väg och omger sig / pratar med rätt personer. Att man vinner nåt på dom val man gör.. Vart lite komplicerat kanske men det är det ju också... Omge dig med personer som du trivs med, och ger det du känner att du behöver, och som du kan vara den änglamamman DU känner att DU är tillsammans med.. Sen att vi änglamammor inte alla är i samma forum ska ingen behöva bråka om, vi är alla olika och det ska respekteras! Och dom som inte själva har förlorat sina små har då absolut INGEN talan i denna fråga!! För det är känslan som ligger bakom i slutändan inte tanken!

Måste tillägga snabbt att livet förståss ändras för alla närstående till ossänglaföräldrar också.. Men frågan var ju vem som är en änglaförälder och det är upp till föräldrarna själva.. Såå nu är jag klar.

När man förlorat ett barn. Om det så är att barnet avled i eller utanför magen vid en sådan ålder att den skulle kunna ha överlevt utanför magen. Men, vem är jag att avgöra det? Jag har inte fått missfall, varken tidigt eller sent eller vart tvungen att avbryta en långt gången graviditet eller förlorat ett barn så jag är inte rätt person att dömma

Alla som själva upplever att de förlorat ett barn. I vilket skede i det barnets liv (innanför eller utanför livmodern) spelar ingen roll.

Det tycker jag är upp till var och en.
Själv skulle jag anse att jag änglaförälder om jag fått se mitt barn, dvs om det är antingen föds levande eller är så långt gången att det måste födas fram dött och jag får se mitt barn och får vet om det varit en son eller en dotter. Alltså inte vid missfall där det antingen kommer ut själv eller måste skrapas. Men det är min åsikt, jag lägger ingen värdering i när andra väljer att kalla sig änglaförälder.

Enligt mig är alla som ofrilvilligt förlorat ett barn en ängelförälder.. gör man abort så vill man ju inte ha barnet, och då har man SJÄLV gjort det valet att inte ha barn. Man kan inte bli tvingad att göra abort. det är något som man själv väljer... inte äns pappan till barnet kan tvinnga dig..  En pappa som vill ha sitt barn men mamman väljer att göra abort skulle jag även kalla för ängelpappa.. Men inte mamman.. 

En mamma som dödar sitt barn genom droger och alkohol vill jag inte häller kalla för änglaförälder.

så med andra ord alla som förlorar sina barn fast man så gärna vill ha dem och gör allt för att barnet ska må bra är en ängelförälder enligt mig.

Vi konstaterade ma igår..varit över natten på akuten & fick hjälp med att få ut allt.
Bebis hjärta slutade slå i v8+3 och eftersom jag sedan dag ett känt att det var en flicka
och vi diskuterade ett speciellt namn så är vi såklart änglaföräldrar till vår Alice.

Jag tyckte inte heller att man ska kalla sig änglaförälder som man får ett så tidigt mf eller ma som jag fick..men nu sitter jag här & har ändrat uppfattning. ALLA får kalla sig vad de vill, så länge det hjälper i processen att hantera sorgen.

För oss är det enklare så, och sedan får folk tycka vad de vill. Folk tycker så mycket hela tiden oavsett vad man (inte) kallar sig.

Att man gör en abort betyder inte alltid att man inte vill ha barnet jag gjorde en abort i vecka 19+0

och jag hade järna vallt att behålla men ville inte ge mitt barn det liv han skulle få han hade blivit förlamad,fått vattenskalle och blivit inkoninent om han äns hade överlevt.

Jag kallar mig själv änglamamma även fast jag hade ett val det svåraste val jag någonsin har gjort

Ja de är svårt, men jag anser att man är änglaföräldrar när man förlorat barnet i magen från vecka 20 o senare tills utsatts bf datum. 

Jag själv är en änglamamma.
jag fick ha min älskade son Filip tills han var 3år och 8månader. han dog av svårt hjärt/lugn fel sommaren 2010.  
min älskade <3 prins föddes med hjärtfelet sen blev de oxå lugnproblem...  
han gjorde 3 stora hjärt  OP + några hjärtkattriseringar (mindre OP via ljumsken) 

Men jag har ingen åsikt så alla får göra vad de vill såklart... 

Jag tycker alla e änglaföräldrar som fött ett barn som skulle klarat sig utanför magen, levande/död. Ja hoppas ni fattar....