Vi med explosiva barn!

Hon som håller i sidan har lite kämpigt med sjukdom och annat just nu men du får nog vara med snart.

Ok tack för informationen :)

Hej gjorde en egen tråd på fl nyss om krävande barn.. Å ser att jag inte e den ända som har det som jag har det..min son e ofta ilsken som ett bi å kräver mkt uppmärksamhet samt att han vill bli buren nästan hela tiden..han e jätte svår att få å komma till ro å sova..han sover extremt lite,så både han å jag e skapligt över trötta..har hört av min mor att jag var lika dan i hans ålder,å jag fick diganosen adhd när jag var 13 år..vet inte om det kan vara så att han har adhd,men risken e väl stor eftersom jag har det,å var lika dan som min son när jag var liten..

Finns FB gruppen kvar? Hittar den inte, Dynamitungar.

Innan jag skriver en massa är det något jag funderar på. Det verkar med ett undantag som att ni har mindre barn. Jag har en tolvåring som vi inte vet hur vi ska hantera. Han var lite ilsk som yngre men sedan kändes det som att det lugnade ner sig. Men så för ett par år sedan började det igen. Och mycket värre än tidigare. Vi har funderat på om puberteten gör honom ännu känsligare. Det går ut över hela familjen, han har inga hämningar alls. 

Har en son på 8,5 år som är explosiv, har precis börjat tänka i termer av att det kan röra sig om ADHD då han även har väldigt svårt att vara stilla. 

Han blir jättearg, skriker FUCK YOU, ger fingret, använder sin "growl"-röst (skriker på ett väldigt otäckt sätt). Det är otroligt jobbigt. Vi har försökt bemöta honom låg-affektivt, men ibland tryter ork och tålamod även från vårt håll. Hur gör ni andra för att bemöta dessa utbrott? 

Har en son på 11 år med ADD som är väldigt explosiv och har i perioder dagliga utbrott. Hos oss är temperamentet/humöret absolut inte ärvt då jag är extremt lugn, har långt tålamod och använder mig av lågaffektivt bemötande. De andra syskonen är lugna och välanpassade individer. Pappan har i långa perioder inte varit så närvarande i barnens liv av hälsoskäl. Även han har gott tålamod och är en bra förälder när han väl klarar av att umgås med barnen.

Det bästa man kan göra med dessa barn är att stå ut och försöka hålla sig lugn. Visst tryter tålamodet ibland och man tappar både tålamod och den lugna linjen, men då får man ju räkna med att barnet börja skrika ännu mer och uppför sig ännu sämre. Och börja om. Och så håller det på..

Har dock lagt märke till med min egen dynamitunge att ibland behöver jag höja tonläget en aning för att nå fram. Inte tappa fattningen och inte skrika utan höja tonläget för att visa att gränsen är nådd. Kan prata mig blå i låg ton utan att han reagerar när dessa stunder kommer.

Det är extremt krävande att ha explosiva barn och jag lyfter på hatten till alla andra föräldrar med dessa barn. För alla är tvungna att kämpa mer än någon som inte har dessa barn någonsin kan förstå. Ska bli intressant att se vad det blir av ungen när han blir större. Har inte så höga förväntningar i skrivande stund men vi har några år på oss att kivas, diskutera, uppfostra, bråka och gnälla här hemma ännu innan han är vuxen och ska vara redo att stå på egna ben :D

Finns det någon Facebook-grupp kring ämnet explosiva barn? Sökte och hittade bara en inaktiv sida. 

Här är en till! Senast igår fick min kära dotter flera utbrott. Kastar saker och skriker o gråter. Får inte krama henne samtidigt så undrar hon varför jag inte tröstar henne. Försöker verkligen förstå henne och är lågaffektiv, men hon säger att jag inte förstår henne ändå:(

Intressant hur man har bytt ut ordet ouppfostrad med explosiv

Era barn är sönderdaltade