Planerad förlossning med lovat akutsnitt

Man kan inte säga mer än att du gör som du vill naturligtvis, du verkar ha bestämt i förväg hur din förlossning blir. Jag hoppas att den blir precis som du vill.

 

En aspekt du kan väga in i beslutet när det närmar sig är hur mogen livmodertappen är. Mogen tapp = bättre chans att igångsättning lyckas. Omogen tapp = större risk för komplikationer.

 

Och fundera en vända till på hur hantera det spontana – inte säkert att bebisen väntar till v.39 bara för att du har kontrakt då. Du vill kanske ha snittkontrakt även om det startar spontant.   

 

Och KAN det kan du! :) Lovar. Annars hade vi inte funnits här :)

Inte jag, om du läser vad jag skrivit!

Jag sa att det gick illa för MIG med igångsättning, inte att det måste vara ett helvete för alla. Däremot så är det väl allmänt känt att igångsättning innebär risker då det inte alls är säkert att kroppen reagerar som den ska, skulle ALDRIG välja igånsgättning istället för att invänta RIKTIGA förlossningen där kroppen kommer igång när DEN är redo. Förstår överhuvudtaget inte hur man kan rekommendera igångsättning istället för att låta kroppen jobba som den ska när någon är så rädd.

Är även som sagt HELT oförstående till varför TS inte bara kan bli lovad ett planerat kejsarsnitt! Det är något som ialla fall JAG vill lägga mina skattepengar på, vilket skit att de allltid ska spara in på oss kvinnor och vi ska sitta där och vara tacksamma att vi överlever istället för att faktiskt kräva vad som är bäst för oss.

Jag skrev till specialistmödravården nu att jag VERKLIGEN vill göra planerat kejsarsnitt. pga
alla risker med igångsättning och allt det som folk och 1177 skriver ='(

Om jag blir tvingad till antingen igångsättning nu eller föda normalt vet jag inte vad jag gör!
Min kompis som är i vecka 26 snart har blivit beviljad ett  snitt redan. Jag är i vecka 33.
Får ångestattacker, gråter flera gånger per dag, blir svetting, yr, illamående vid tanken av
att bli tvingad till vaginal förlossning nu. Är helt deprimerad.

Jag har under flera år lidit av ångest, deppresion, självskadande, självmordstankar.
Tur mår jag inte så dåligt mer, skadar inte mig själv eller har inga som helt självmordstankar.
Jag har också lite symptom utav Borderline, dock var det så mycket värre när jag var
yngre, jag har lärt mig leva med det.

Men inte ens ett intyg från psykolog verkade kunna övertyga dom, hoppas mitt mejl gör det nu!

Ingen kan veta hur den blir, bara hoppas!

Tror nog barnmorskor och förlossningsläkare kan ta reda på vad en mogen/omogen tapp är.

Men spelar ingen roll nu när jag skrivit mejl till dom om planerat snitt. orkar inte med tråden längre,
ni kan fortsätta diskutera här men jag orkar inte.

Jag känner verkligen med dig, det är förstås en fruktansvärt stressande situation du befinner dig i och jag hoppas du orkar driva igenom din vilja då jag anser att det är bäst för alla inblandade.

Men vad som än händer, trösta dig med detta: det ordnar sig! Hur ungen än kommer ut, hur ont det än gör, hur traumatisk förlossningen än är så kommer den inte vara för evigt, och du kommer komma över den. När du äntligen får ditt barn och får se barnet likna dig och växa upp, när du får ge all din kärlek och vara någons Mamma - då är det värt allting och förlossningen kommer bara vara en liten parantes i ditt livs historia.

kram

De igångsättningar som leder till komplikationer är oftast sådana som görs på medicinsk indikation relativt långt innan BF då kroppen inte är inställd på förlossning. Att bli igångsatt nära inpå BF som TS förmodligen skulle bli går ofta bra. Jag blev igångsatt med mitt första barn. Hade en toppenförlossning på 4h från första värk och hade inte särskilt ont alls. Så alla fasansfulla historier som människor delar med sig av här är inte hela verkligheten.

Jag fick inte mitt utlovade snitt för jag var för öppen (öppnade mig jättesnabbt de sista cm). Och råkade på en idiot till förlossningsläkare. Hela förlossningen höll på att gå åt helvete och de fick droga ner mig fullkomligt för att jag inte skulle ta kol på både mig och bebis i ren panik. Vill du vara säker på att få snitt, se till att få ett planerat.

TS hur har det gått? Håller tummarna för att din förlossning är avklarad och att det gick bra!

Det går sådär =/ Ska prata med en annan läkare, om han inte beviljar planerat snitt,
kommer jag be om att bli igångsatt med tidig epidural och LOVAT akut snitt om jag
VERKLIGEN inte klarar av det!

Är i vecka 37 nu, vecka 38 på Tisdag, och det är för lite tid med att skicka remiss till
annat sjukhus och be om snitt, känns så knappt med tiden. idioter -_-

igångsättning behöver itne vara så illa som alla verkar skriva! blev igångsatt 3 dagar efter bf och de gick jättebra! värkar från klockan 18:00 till 23:30 då jag var helt öppen, fick inte krystvärkar förrän 00:01 och krystskedet var de bästa på hela förlossningen! de gjorde knappt ont första kvarten och när man får ta i känner man  nästan inget, iaf för mig. 30 min krystning och pojken var ute.

värkarna kom lite för snabbt och ofta för mig än vanligt men fick då alternativ att stoppa värkarna men de ville jag inte utan de gick att hantera med lustgasen,   

Jag är igångsatt med första barnet pga överburenhet. Den förlossningen slutade i akutsnitt.

Med andra barnet blev jag erbjuden igångsättning med snittberedskap, men valde planerat snitt istället.

Jag har inga positiva erfarenheter av igångsättning alls utan kände mig bara överkörd.
Jag hade hellre velat ha spontanstartad förlossning med snittberedskap om jag fick välja men det kunde de inte erbjuda tyvärr.

Imorgon ska jag prata med en förlossningsläkare, vi får bara hoppas att jag får som jag vill ha det!
orkar inte med sömnlösa nätter med panik och gråt mer -_-

Lycka till idag! Tänker på dig.

Blev nekad kejsarsnitt OCH planerad igångsättning med tidig EDA, som en annan förlossningsläkare
kunde LOVA!

allt är skit just nu...

Oj! Stackare!
Vad ska du göra nu? Försöka överklaga?