Sogol skrev 2021-03-29 20:50:38 följande:
Men det kan vara svårt att se skillnad på kommunism och fascism. Denna cancelkultur som vi lever i nu som vänstern verkar stå bakom, påminner om nazisternas bokbål.
En del har svårt att se skillnad på kommunism och fascism, en del har svårt att se skillnad på rött och grönt på ett trafikljus. Det behöver inte betyda att det är färgblindhet som gör att det är svårt att skilja på detta, det kan vara vilka aspekter av saken som noteras.
Själv tycker jag att det är lätt att skilja på en kommunism och fascism, kommunism är vanligtvis socialistisk och marxistisk, fascism är antisocialistisk och antimarxistisk.
Cancelkultur fanns redan på de gamla grekernas tid, att tror att det är en vänsteridé är historielöst, det finns genom människans hela dokumenterade historia genom alla samhällen, kulturer, stater och religioner. Vill du ha exempel?
I polariserade tider, i auktirotöra stater, i illiberala samhällen osv förekomemr detta.. i demokratiska stater som tex Sverige är till och med nazism och fascism som hotar demokrati och samhälle lagligt. Den liberala demokratin är genom just den liberala demokratin inte en garant för fortsatt liberla demokrati.
Men du kanske inte tänker på lagar och stater, du kanske tänker på hur nyfascister tystar journalister, debattörer tystar kritiker å sånt... vad är vänster elller höger med detta?
Appropå bokbål
sv.wikipedia.org/wiki/Bokb%C3%A5l
"Bokbål i historien
212 f.Kr. - kejsar
Qin Shi Huang av Kina låter bränna historie- och filosofiböcker.
10 maj 1933 -
Nazisternas bokbål, bland annat på
Opernplatz utanför operan i
Berlin.
[1] Joseph Goebbels hade 1933 fått upp ögonen för den tyske skribenten och politisk-kulturelle korrespondenten i
Völkischer Beobachter,
Richard Euringer. Samma år fick Euringer tjänsten som chefsbibliotekarie i
Essen, och identifierade som sådan 18 000 verk som fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och skulle brännas.
Böcker av bland annat
Heinrich Mann,
Erich Maria Remarque,
Karl Marx,
Heinrich Heine,
Ernst Bloch,
Kurt Tucholsky,
Sigmund Freud,
Thomas Mann,
Bertolt Brecht,
Albert Einstein,
Alfred Döblin,
Franz Werfel,
Stefan Zweig och
Erich Kästner brändes. Bokbål ägde även rum i flera andra tyska städer. Under parollen
"Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan) koordinerades aktionen i universitetsstäderna av
Nationalsocialistiska studentförbundet och
Tyska studentkåren. Även böcker av utländska författare stämplades som fientliga, bland annat verk av
Romain Rolland,
Upton Sinclair,
Boris Pasternak och
H G Wells. Se vidare
bokbål i Nazityskland. December
1946 intog iranska styrkor den
kurdiska Mahabadrepubliken. Där brände de all
kurdisk litteratur de hittade, stängde kurdiska tidningar och förbjöd undervisning på
kurdiska.
[1] 1956 brändes vid två tillfällen
psykoanalytikern och
sexologen Wilhelm Reichs böcker om
sexologi, bland annat böckerna
Den sexuella revolutionen och
Fascismens masspsykologi, under överseende av
Food and Drug Administration i
New York. De brände sammanlagt upp till 6 ton böcker.
[1] 1966-
1976, under
kulturrevolutionen, brändes böcker i
Kina som inte passade in. Även cirka 7 miljoner människor dödades under de åren.
[1] 1973-
1989 med början vid
militärkuppen i Chile brände diktaturen vänsterböcker och annan obekväm litteratur.
[1] Det sista större bokbålet under diktaturen skedde 28 november
1986 i
Valparaiso då nästan 15 000 böcker av nobelpristagaren
Gabriel Garcia Marquez och en politisk
essä av den före detta presidentkandidaten
Teodoro Petkoff från
Venezuela.
[2] 1975-
1979 Röda Khmererna under
Pol Pot, bränner böcker vid ett flertal tillfällen i dåvarande
Kampuchea (
Kambodja).
1988, och fortgående, brändes boken
Satansverserna av Salman Rushdie vid flera tillfällen av protesterande muslimer med motiveringen att den var anti-islamisk. Detta skedde både i
Storbritannien och i
Toronto i
Kanada.
[1] 1992, under
Kriget i Abchazien gick
georgiska paramilitärer in i
institutet för abchaziska språket, kulturen och historien i
Suchumi och tände eld. Grannar av båda folkslagen släckte elden, men då återvände de paramilitära trupperna och tände på igen, och bevakade så ingen kunde släcka. 95% av litteraturen förstördes.
[1] 1992 brände
serbiska nationaliststyrkor upp nationalbiblioteket i
Sarajevo i
Bosnien och Hercegovina. Detta gjorde de genom att bomba biblioteket och sedan sköt de alla som försökte närma sig byggnaden. 1,5 miljoner böcker brann upp. En teori för att de gjorde det var att de försökte sudda ut den muslimska historien på balkan genom att förstöra förstahandskällorna.
[1] 2001 pressades det
egyptiska kulturministeriet av
islamistiska fundamentalister till att bränna cirka 6 000 volymer av 700-talspoeten
Abu Nuwas. Abu Nuwas är känd för sin homoerotiska vers.
[1] 2008 organiserade borgmästaren i
Tel Avivförorten Or Yehuda bokbränning av hundratals kopior av
Nya testamentet tillsammans med
ortodoxa judiska studenter. Det var organisationen
Judar för Jesus som hade delat ut boken i området.
[1]"
sv.wikipedia.org/wiki/Bokb%C3%A5let_i_H%C3%B6%C3%B6r_1996
"
Bokbålet i Höör 1996 var ett
bokbål med nazistisk inriktning i skånska
Höör, med aktiva
Sverigedemokrater som deltagare. Bokbålet har bland annat uppmärksammats av
Insider år 2000, i Sydsvenskan 2002
[1], av
Expo 2005
[2] och 2013
[3] samt av
Gellert Tamas i dennes bok
Det svenska hatet (2016). Bokbålet, som var en del av en
nazistisk träff, arrangerades lördagen den 1 juni 1996 i närheten av Sverigedemokraten Anders Westergrens bostad i Höör, och det var också Westergren som lånade ut sin mark för ändamålet.
[2] Arrangörer till tillställningen var
Tina Hallgren Bengtsson och Jan Bengtsson, som båda tidigare hade suttit i Sverigedemokraternas partistyrelse på riksplanet.
[2]Ytterligare en deltagare, som 2013 uppmärksammades av Expo i en artikel, var Jerker Magnusson, en av grundarna av Bevara Sverige Svenskt och även han en tidig medlem i Sverigedemokraternas partistyrelse.[3]"
www.aftonbladet.se/nyheter/a/OnEpOl/sanning-2--sd-1995
"När Jimmie Åkesson började intressera sig för SD var Tina Hallgren Bengtsson en av de första han kom i kontakt med. Hon hade varit vice ordförande i partiet under två år i början av 1990-talet. För Aftonbladet berättar hon att det var hon som personligen överlämnade informationsmaterial till Åkesson.
Ett år senare ledde Tina Hallgren Bengtsson ett nazistmöte i Skånska Höör.
Hon hade klätt upp sig i nazistuniform med stövlar, svarta ridbyxor, och brun skjorta med koppel och svart slips.
När partiledningen slutligen införde ett uniformsförbud på sina möten var det inte symboliken i SS-utstyrseln man vände sig emot. Det var rädslan för att partiet skulle bli förlöjligat.
Partiorganet SD-Bulletinen skrev:
”Sverigedemokraterna har fått dåligt rykte på grund av att vissa Hollywoodnazister och andra personer i uniformsliknande klädsel anslutit sig till Engelbrektsmarschen. Personer med så svag övertygelse att de måste klä ut sig på ett sådant sätt att de drar ett löjets skimmer och skam över Sverigedemokraterna ombedes att stanna hemma.”"