Oro och ångest

Hej, jag har en son som går i tvåan som är orosfylld vilket uttrycker sig i att han går till fröken hur många gånger som helst under en dag och frågar "Hur mycket är klockan" "Kan jag ta den här pennan" "Kommer jag att kräkas i matsalen sen" osv. För ett år sedan kunde han ha ångest för att gå till skolan för att han kanske skulle kräkas (för att det hade varit magsjuketider och en kompis hade kräkts i matsalen). Läraren ville att vi skulle gå till BUP och vi har varit där med pojken, själva som föräldrar och med bara läraren 1 gång. Hemma är det bra nu, dessa frågor kommer inte och att gå till skolan är inget problem. Dock tycker läraren att det fortfarande är ett problem både hos henne på lektionerna, när han är med en annan lärare samt på fritids och vill att vi går på BUP med honom i höst igen. Hon är orolig när han får en ny lärare i 4an om hans oro kommer vara kvar och så är hon inte där då. Min undran är om detta beteende har varit subventionerat av henne från början och därför eskalerat och att det kanske är bra att byta lärare eller om hon är befogad i sin oro. Det känns konstigt att vi som föräldrar skall lösa detta "utanför" skolan då de inte verkar ha resurser där. Hemma är det ju ok. Till saken hör i för sig också att pojken inte vill bli lämnad ensam hemma, aldrig skulle vilja sova över hos en kompis själv, att det tar emot att gå hem till andra kompisar osv. Är detta en känslighet som går över eller skall vi gå till BUP? Hur gör vi på hemmaplan? Jag och min man var också känsliga som barn och riktiga "mammagrisar".

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-06 20:43
Hej vill inte att min fråga används som artikel i tidningen Mitti Västerort tack.

Hej!
Det låter som om er son haft en del orosproblem som ni fått bukt med, med hjälp av BUP och säkerligen eget agerande. Det låter som om ni jobbat bra med detta dessutom känner ni igen er i er sons förhållningssätt vilket ofta gör det naturligare och mer lätthanterligt.
Problemet är att familj och skola inte alltid befinner sig på samma insiktsnivå. Ni vet vad det handlar om och kan hantera sonens oro. Fröken i skolan har sin bakgrund och sin oro och har kanske inte haft riktigt samma stöd eller någon handledning i hur hon ska hantera frågan.
Det bästa ni kan göra är att inte smittas av hennes oro och börja om från början. Försök i stället att ta samtal med henne. Förklara hur ni tycker att hon ska agera och be henne sluta oroa sig för er sons framtid.
Om ni känner er i behov av stöd för att gå vidare i detta så är det säkert jättebra att ta ett par samtal till med BUP, men ni kan säkert också klara av det på egen hand, med en tydlig strategi mot skolan.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Oro och ångest

INNEHÅLL