Det är nu 4 år sedan min man begick självmord. sönerna som då var 12 och 14, reagerade olika, 14 åringen ville inte prata om det och vill fortfarande inte, 12 åringen hade en bra sorg, grät, tände ljus och pratar ibland om pappa. Vad ska jag göra, Det verkar som om de totalt raderat bort sin pappa, de går aldrig till kyrkogården. Hur vet jag om de mår bra och inte får bestående skador av detta
Hej!
En så stor och allvarlig händelse påverkar självklart dina söners fortsatta liv på olika sätt.
Man brukar säga att det är bra om man tydligt visar sina reaktioner , men vi gör olika med det också.
Jag tror att det är viktigt om du kan hantera detta på ett bra sätt och prata med dem lite i förbigående då och då. Berätta hur du känner och upplever det. Tonårskillar har inte alltid så mycket ord för sådana här saker.
Utgå från att du gör det bästa av situationen, ger dem stöd, vare sig de visar att de behöver det eller inte, och pratar om deras pappa på ett så nyanserat sätt som möjligt.
Det här är något som ni alla råkat ut för och som påverkat er på olika sätt. Du kan bara hantera det så långt du förmår. Kanske kan du hjälpa dina killar att få andra vuxna män att ha som förebilder.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark