Hur mår egentligen barn av att den ena föräldern ringer konstant och gråter och säger att hon saknar dom varje gång dom är hos pappan? Jag ser tendenser på barnen att de inte alls mår bra av detta, men ja är ingen psykolog, så nu undrar jag hur det är? Har förklarat detta för mamman men hon ser bara sitt behov och inte barnens lidande, så vad är rätt? Dom får ringa henne när dom vill men tycker de ska vara på deras villkor?
Hej!
Det framgår inte hur ofta mamman ringer, men du skriver konstant. Det är ju förstås skillnad om det händer 1 gång om dagen eller 20. Men jag håller med dig om att det låter mest som mammans behov. Om det inte går att komma överens om hur ofta hon ska och lämpligen bör ringa så kan du ju låta bli att ta samtalen. Om det inte är så att de är så stora att de har egna mobiler. Då kanske ni kan hitta på några andra regler.
Det är aldrig bra när föräldrar lägger över sina känslor på barnen så att de måste hantera dem. De behöver vara fria att agera utifrån sina egna behov.
Därför kan du som pappa hindra mamman genom att ta upp det på nytt och också tala om hur många samtal du tycker är acceptabelt. Då skyddar du också barnen.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark