Ni som försökt länge, vad gjorde just den månaden det tog sig?

Vi var i turkiet i maj då blev jag gravid men de sluta med mf vec 5 vi började på de nya året så de tog 5 månader. åt p peller innan sluta med dom månad 10

Vi har försökt i 5 år med Pergotime, lågdosstimulering Puregon, lågdosstimulering + insemination och 2 ET och 2 FET med blastocyster som resulterat i ett utomkvedshavandeskap i v.5 och ett MF i v.6 och nu sista insättningen tog det sig! Har PCO, är liiite överviktig, svarat jättebra på alla behandlingar och äggen har varit tipptopp, men ändå har det inte velat ta sig ordentligt. I början med Pergotime hade jag en alldeles för tunn slemhinna. Men med hormonsprutor gick det bättre! Har alltid tagit ACO kvinna och extra folsyra. Den månaden jag blev gravid tog jag de ovan nämnda vitaminerna + högkoncentrerad omega-3. Fick även blodförtunnande sprutor (Fragmin 2500 E) insatt from insättningsdagen. Sen har jag alltid haft en teori att mitt immunförsvar varit för högt, att det är därför inget ägg överlevt. Och just den månaden det tog sig var jag dunderförkyld

Bero nog inte på de att vi var där

...dunderförkyld och då är ju immunförsvaret nedsatt! Detta i kombination med det andra tror jag gjorde susen för mig!
Lycka till!

Denna gång då jag lyckades har jag piercat mig i kinderna. Jag har varit övertygad om att det inte har funkat. Samma sak förra gången jag blev gravid men fick missfall.

Första gången jag blev gravid (efter 1,5 års försök) så gjorde vi inget speciellt, väntade på att vår IVF-behandling skulle börja... tog körkort! Andra gången jag blev gravid (efter 3 års försök) gjorde vi inte heller nåt speciellt, väntade på att mensen skulle komma för att sätta igång med ett andra ivf-försök. Jag har alltså blivit gravid spontant båda gångerna, typ verkligen i elfte timmen. Jag tror inte på sånt bullshitsnack som att "men det var väl för att ni slappnade av då". Man försöker inte skaffa barn under 3 års tid utan att vid flera tillfällen ge upp, slappna av, skita i alltihop och göra nåt annat. Varför det tog sig den här gången har jag ingen aning om. Det var vår tur i fertilitetslotteriet väl. Eller, det var meningen nu. Jag är i vecka 12 nu och lite orolig för hur allt kommer gå, om barnet är friskt och så, jag fyller 40 i år. Men jag väljer att tänka att jag/vi har förmodligen svårt för att bli gravid, men NÄR jag väl blir det så blir det jävligt fina barn! Nån rättvisa får det väl ändå vara här i livet.
 Lycka till! 
Och förresten, den månaden det tog sig så  hade vi faktiskt bara sex en enda gång...  Så sluta sexstressa.
 

Haha jag glömde nämna att det är IVF jag gjort men det dröjjde till 5:e insättningen innan det tog sig igen efter missfallet

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 6 år, 5år av dem 6 har vi haft oskyddat då jag alltid får biverkningar av preventivmedel testat det mesta. Vi försökte inte att bli gravida, men visste att det kunde hända. Klart man varit orolig om varför jag inte blivit gravid, vi har även diskuterat om det och tänk att tänk om det inte går.. Helt plötsligt var min mens sen vilket aldrig hänt tidigare. Och vips var det ett + på Stickan.

Jag har hög ämnesomsättningen och går varken upp eller ner och ligger på stabila 48kg och är 169 cm lång.. Oavsett hur lite jag tränar eller hur mycket jag äter.

Nu är vi i v 15 och hoppas allt går som det ska :)

Jag plusade i måndags efter 1 år och 10 månaders försök. Vad jag gjort veckorna innan befruktning är:

Jobbat tokmycket, har känt massor med stress inför en stor deadline på jobbet
Stressat upp mig och nojat för barnlösheten
Slarvat otroligt mycket med maten på grund av jobbet (mycket pizza och snabbmat)
Inte ätit ett kosttillskott förutom folsyran
Ätit mycket lakrits (hittat ett nytt favoritgodis)
Druckit för mycket kaffe
Druckit för mycket alkohol

Så kan det bli ibland! 

Vi hade försökt i 16 månader, utredningen visade inga fel.
MEN jag har bakteriell vaginos och övertalade till mig en starkare antibiotika eftersom de hittat bakterier även i livmodertappen (som förövrigt var kroniskt inflammerad).
Månaden innan spolade vi min äggledare (verkade vara stopp men sen rann det på fint, så det var nog lite stopp) och jag fick mens sen tog vi dessa mediciner jag lyckades få till oss och den månaden gick det, misstänkte redan på äl+7 då mina pms bröst slutade göra ont.

På äl+9 hade jag börjat få lite ont igen och skulle åka och skriva på ett idrottskontrakt men tänkte att jag tar ett test först och POFF där var det ett svagt streck!

Enda månaden vi inte åt kosttillskott någon av oss, maken är liiite överviktig, jag är i form.

Inga bra tips från fertilitetsexperter tyvärr, bara sex varannan dag. Men de som tar kosttillskott försöker ju hitta vad som är fel på dom och sen ett tillskott som ska hjälpa mot just det problemet.

Jag har även gått i zonterapi i ett år och den sista behandlingen som var efter spolningen visade att jag inte hade ont på äggledarpunkten längre = inte längre stopp.

Sensmoralen är att det enda vi gjorde JUST den cykeln var att vi åt två antibiotikan mot bakterier.
(bakterier som tog upp hela livmodertappen och därmed med 90% säkerhet dödade alla eller en majoritet av spermier)

Har en äggledare efter ett utomkvedshavandeskap efter 7 månaders försök.

Hur länge hade ni försökt?
16 månader.

Är ni utredda? isf  vad sa utredningen?
Allt såg bra ut förutom att min äl var lite knepig. Vissa månader ingen alls.

Gjorde ni något annorlunda den månaden som det tog sig?
Fyttade från lägenhet till hus så allt som har med det att göra.
Hade sex var/varannan dag från dag 7 till dag 23.   

Ni som haft med fertilitetsexperter att göra, har ni någon gång fått tips? Isf vad?
Inte haft någon kontakt med experter.

Är ni normalviktiga? Ökade eller minskade ni i vikt innan ni plussade?
Båda ca 10 kg för mycket på kroppen. Står nog ganska stabilt där.
 
Åt ni något kostillskott?
Nej.
  
Åt ni någon medicin? tex pergotime Vilken?
Enkeldos pergotime.
 
Slutade ni röka? 
Aldrig rökt. 

Vi försökte flera år, och det visade sig vid en utredning vara mannens spermier som bråkade. Efter att mannen börjat knapra alla möjliga vitaminer och jag inseminerats två gånger (med två mogna äggblåsor andra gången) så blev jag äntligen gravid! Jag gick på hormoninjektioner, vilket ju iofs är lite konstigt eftersom det inte var något konstaterat fel på mig, men de tyckte nog det var lika bra för säkerhets skull.

Jag tror jag hade väldigt låga förväntningar den månaden då det "smällde", för även om mannens kvalitet förbättrades så var den knappt på godkänt-gränsen för insemination. Vi hade redan varit på infomöte om IVF och jag förberedde mig mentalt på det. Men sedan fick jag en trevlig överraskning :) Sedan åt jag väldigt onyttigt och motionerade inte månaden innan också, från att ha ätit nyttigt och tänkt på vikten tidigare. Så det verkar som att pizza är en hit ;) 

Jag och min man hade försökt på egen hand i flera år utan resultat. Något överviktiga båda två. Vi provade att ha sex i alla möjliga olika ställningar och på olika tidpunkter och olika ställen. Jag åt folsyra, provade bisolvon, rosenrot både i kombination och var för sig men inget resultat. Min man åt zink och testade bisolvon men icke.
Under semestern började jag springa och försökte hålla liv i det även under hösten, två-tre gånger i veckan.
I augusti anmälde vi oss till fertilitetskliniken och jag gick och lämnade blod och min man spermaprov. Sedan fick vi besked om att vi var välkomna på ett läkarbesök för att få reda på svaren.
I samband med att jag skulle lämna mitt blodprov köpte jag ACO vitaminer Kvinna och slutade ta allt annat, inklusive folsyran då det fanns i de nya vitaminerna.
Två månader senare plussade jag och är i vecka 12 nu och hoppas på att det lilla livet vill stanna kvar ett tag till.
Vet inte om det beror på att utredningen drog igång eller att jag tog vitamintillskott eller en kombination, hur som helst känns det overkligt och kanske värt att testa för dig också.

Vi har försökt i 3 1/2 år, inklusive 7 omgångar pergo, 1 insemination och därefter IVF. Jag har låga hormonhalter samt endometrios.
Första IVF:n blev ett +, men graviditeten stannade av vid v.9. Bokade nästa IVF; skulle få mens i förgår och skulle börja med behandlingen. Ser ut som om jag köpt hormonerna i onöjdan, det blev en spontangrav istället.

Har inte ätit kött i många år, och försöker undvika mjölkprodukter (både kött och mjölk är inflammatoriska, ej bra för ngn - spec. dålig kombo med endon), men nu har jag ätit bara veganskt mat  i några veckor. Så jodå, det funkar! =)

För åtta år sen fick jag utomkveds, fick ta bort en äggledare, vi anmälde oss för ivf halvåret innan, å när vi väl skulle få börja å jag gett upp hoppet om att få egna utan hjälp, så vips var jag gravid, nu fyra år igen när jag gett upp till slut men ändå var tacksam för att jag blivit gravid en gång, så är jag åter gravid, å nu hade jag vikten emot mig, trodde aldrig jag kunde bli gravid utan att ha gått ner först. Så summa sumarum då har det gått åtta år för oss att bli två barnsföräldrar.

Så när du minst anar det, å kanske fokuserar på annat, men lätt å säga, svårare å göra, å ibland behöver man hjälp på traven.

Lycka till å hoppas du får ett plus snart.

Vid ivf: Sista ägget från tredje försöket fäste för oss i en FET i vanliga cykeln. Blastocyst. Skillnaden var att jag åt N-acetylcystein Innan och hela cykeln. Både för embryokvalitet, sekret och lättare att fästa.

Några vetenskapliga artiklar om dess effekter kopplat till ivf:  https://scholar.google.com/scholar?hl=sv&as_sdt=0%2C5&q=n+acetyl+cysteine+ivf&btnG=