Min dotter på 4 år vill bestämma och hotas!
Hej!
Jag har en dotter på 4 år, hon har aldrig träffat sin biologiska pappa. Jag träffade en kille när hon var ca 1½ år och han har 'blivit' pappa. Min dotter vet inte om detta än men hon skall få veta det så småning om men just nu är hon inte redo.
Det är inte det som är problemet utan det är hennes beteende, hon blir arg och förtvivlad när vi säger nej eller sen, då hotas hon med att slåss eller kasta saker och säger att vi är dumma. En dag när vi hade besök, jag var på jobbet och min pojkvän/hennes 'pappa' var hemma och fick besök utav två vänner, min dotter är så förtjust i en utav dom och så hade hon viskat i hans öra: 'ska vi elda upp dom, så dom dör'? Jag blir rädd att min dotter säger sådana saker, men frågan är om hon vet vad det är hon säger. Hon har uppträtt liknande ett antal ggr fast med andra ord.
Jag har inte längre något grepp om min dotter, hon har kontrollen.
Min pojkvän är konsekvent och bestämd osv men han har också vissa brister, inte bara jag.
Jag är lite mer blödig, men jag säger ifrån men min dotter lyssnar inte ett dugg på vad jag säger även fast jag upprepar mig, och så hotas hon. Hur ska man göra för att hon ska börja lyssna? Ska jag behöva brotta ner henne på golvet varje gång eller kasta in henne på sitt rum? Jag får ingen kontroll alls, ibland skrattar hon mig rakt upp i ansiktet, trots att jag är allvarlig.
Min pojkvän säger hela tiden till mig att jag måste bli hårdare och konsekvent och han klagar ofta på mig och min dotter, men han gör aldrig nå fel, enligt han själv.
Han beklagar sig till sina/våra vänner istället för att prata med mig, det är som att han söker hjälp och råd från dom, men han kastar all skit på mig och min dotter och det har fått mig att bli väldigt ledsen.
Han har börjat tröttna och han säger att om inte jag får ordning på min/våran dotter så kommer han att lämna oss.
Jag skulle kunna skriva hur mycket och hur länge som helst men i det stora hela så handlar det väl om att få kontrollen och respekt, men hur gör jag?
Jag känner mig vilsen, frustrerad och som en värdelös mamma.
Finns det någon hjälp man kan få i kommunen där man bor?
Hjääälp!