Föräldrarna bestämmer eller barnet lär sig av sina misstag?
Hamnade i en diskussion med svärmor idag. Ingen ville ge sig, tänkte bara kolla vad du anser. Hon undrade varför mina barn inte hade shorts och tshirt idag när det är varmt, jag svarade att de inte ville ha det i morse när de klädde på sig. Hon anser att barnen inte bestämmer sånt själva, utan det är föräldrarna som bestämmer. Jag svarade att jag bestämmer sånt som de inte kan avgöra själva, som när de lägger sig på kvällen eller hur de sitter i bilen, men en sån sak som kläder tycker jag att de kan få vara med att välja själva. Hon tycker att barn som får bestämma när de är små får man problem med när de blir större. Jag tycker att barn måste få göra misstag och lära sig av de, och just kläder tycker jag är en sån grej som de faktiskt kan få välja själva. Tar de på sig långbyxor fast jag säger att det är för varmt, så lär de ju märka sitt misstag när de går ut. Vägrar de jacka mitt i vintern så märker de sitt misstag när de går ut. Jag håller med henne om att man som förälder bestämmer över sina barn, men samtidigt tycker jag att man får välja vad man bråkar om. Ett barn måste få lära sig av sina egna misstag, inte bara lära sig att lyda sina föräldrar. Enligt svärmor så ska barnen göra som föräldern vill. Har jag rätt, eller har svärmor rätt? Hon drog även upp ett exempel om en pojk som ville ha klänning till dagis. Hennes barn skulle inte få det, hon tog hellre ett bråk. Jag svarade att jag skulle förklara för barnet varför han inte kan ha klänning, att de andra barnen kanske skrattar och retar honom, men om han fortfarande vill ha klänning så skulle jag låta honom ha det. Skrattar de andra åt honom så ser han ju att mamma hade rätt, och han lär sig av sitt misstag..
Hon höll faktiskt med om att barn ska få välja vissa saker själva, men när jag bad henne utveckla det och ge mig exempel på vad så svarade hon bara att det inte går att diskutera med mig. 
Hennes söner är precis likadana, vilket gör mig galen ibland.. Min man går inte att diskutera med, jag förklarar alltid varför jag tycker som jag gör, han svarar bara med att "det är så". Ber jag honom förklara för mig så snäser han att det är väl som jag tycker då.. Jag måste absolut inte alltid ha rätt, men jag avskyr när folk bara säger att så är det men sen inte kan förklara hur de tänker och menar.. Jag och svärmor är iaf i te osams, det är inte första gången vi har en hetsig diskussion, och förmodligen inte sista heller..