För det är otroligt tungt...

För över två år sedan fick jag genomgå min värsta mardröm - sandralinder.blogg.se/2012/august/for-jag-forlorade-inte-bara-ett-barn-jag-forlorade-tva-inom-loppet-av-72-timmar.html

och trots att jag mer eller mindre hunnit bearbeta mycket av det som hänt kommer det som en käftsmäll emellanåt och paniken blir det samma. Att jag har en liten flicka på snart 3år hemma som ständigt tjatar om en lillasyster gör mig så ledsen ibland, för hon skulle ju ha haft en jämnårig lillasyster vid det här laget något hon inte vet om eller förstår. 

Jag vet att jag inte kan göra något, ärren har på sätt och vis läkt men det närmar sig oktober nu, och hon skulle ha blivit 2år... En Saga som plötsligt tog stopp och slutade där, helt mot min vilja och som än idag gör att jag på sätt och vis skuldbelägger mig själv, även fast jag inte hade något som helst val, jag var maktlös, ensam och rädd. Vet inte vad jag vill komma med det här inlägget, behövde bara skriva av mig lite i hopp om att någon kan förstå...

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-14 10:21
sandralinder.blogg.se/2012/august/for-jag -forlorade-inte-bara-ett-barn-jag-forlorade-tva-in om-loppet-av-72-timmar.html#comment