Hur står det till med moralen när vi dör? Min pappa ville inte dö! För femton år sedan högg han i sten sin egen gravsten. Jag, hans dotter kan inte räkna alla tillfällen jag räddat hans liv, vid akuta tillfällen.
Jag kan konstatera att, en läkare och dess personal, med hemtjänst inte har känslor för det kranium de vårdar.
Livet i människan och dess själ har ingen inverkan på projektplanen att leda en människa till en icke kostnad för Stockholms läns landsting. Hur de som älskar detta kranium känner det och enligt juridisk paragrafs rättigheter att säga nej till avbruten, fungerande behandling, har ingen betydelse för dem som ser kraniet som en biologisk partikel som skall elimineras så att nästa kostnadsperson kan ta dess plats med hävd om att ha rätt att dö utan att vilja dö, därför att personalen inte står ut att se smärtan i livet av det levande. Så kommer nästa kranium.
Lögnen är ett faktum. Att en läkare utan att tillfråga den som älskar om avbruten behandling är acceptabelt.
Och då läkaren med lögnens hjälp försöker i dödens stund få tillstånd att döda, av den älskande anhöriga.
Att läkaren med lögn rakt upp i ansiktet, försöker manipulera den berörda anhöriga att ge medgivande att döda den hon älskar, är makabert moraliskt oförsvarbart. Hur är en läkares mentalitet kreerad, ,med landstingets ledning?
Kall med faikad empati. Med manipulerande försvarstal för varför dog patienten, då dialysen avbröts, droppet uttaget, fel medicin har injicerats, kanske överdos av morfin och allt utan känslor för människan, som en psykopat.
Och ingen frågade den som älskar kraniet med innehåll, med själ, hjärta och känslor, med värde i vilket skick det vara må. Ingen frågade den som älskar. Ett politiskt beslut för landstingets ledning som stulit likets tillgångar. Och ingen frågade den som älskar dess själ. För den som hatar njuter glädjen av den seger som infunnits, jag vann, han dog, ett mästrande leende från en syster som önskade döden och vann läkarnas förtroende som sjuksköterska och vann över den som älskade honom och honom själv. Han ville inte dö. Dom önskade livet ur honom och förkortade hans liv med 10 år. Det kallar jag att inte bry sig med brist på moral. Smärtan är bara uthärdlig för den som älskar.
Deras hat och avundsjuka vann över livet, med deras leende på läpparna. Han ville inte dö och kunde ha levt 10 år till. Tyvärr har sjukvårdare makten över döden också, även om anhöriga vill ha kvar den de älskar och även jag vill fortsätta leva.
