Storkstart *2

Nej, vad tråkigt! Byte av donator kan ju vara något att prova. Ni kanske har berättar det redan, men har nu gjort någon äggledarspolning eller annan undersökning? Tänkte annars att det kan vara en idé innan ni försöker igen.

Lyckan 382: Ja, vi har båda gjort alla tester och hsg-röntgen. Allt ser bra ut så det finns inga medicinska förklaringar till varför det inte skulle bli några bebisar. Så det är bara att fortsätta att försöka. Det är ju väldigt mycket en slump hur snabbt det går att bli gravid. Och med tanke på den stress som Danmarksresorna innebär och den tajming som försöken kräver så är det ju inte så jättekonsigt att det tar några försök innan det lyckas. 

Men som sagt, nu har det gått några försök, så nu kan det få bli vårt tur :) 

Det där med donator ska ju inte spela någon roll. Men eftersom det de facto inte har blivit någon graviditet på tio försök så skadar det ju inte att prova med en annan. Det enda vi behöver tänka igenom är hur många doser vi vill reservera. Förra gången reserverade vi 18 doser som vi alltså måste försöka sälja tillbaka nu om vi byter. Den här gången blir det nog runt 15. Vi står i landstingskön också och om inseminationerna inte lyckas utan vi behöver göra IVF (på Å) så kommer vi ju att få en annan donator i Sverige. Kanske tre inseminationsförsök var till kan vara rimligt. Och förhoppningsvis blir båda gravida då. Om M inte blivit gravid så gör vi förmodligen IVF i Danmark och om Å inte blivit gravid så väntar vi förmodligen in den svenska IVF-kön. Eventuellt ett iVF-försök i Danmark innan. Så kanske 9 doser är rimligt och sedan 6 doser för eventuellt syskonförsök för ett tredje barn.

Mycket planerande blir det :) Men det är skönt att planera så kan man bara köra på sedan :) 

Ja precis, det är ju mest slump! Man önskar ju att det fanns ett exakt recept... Jag har iaf hört om par som blivit gravida när de bytt donator så det kan kanske vara så att det inte "klaffar" mellan vissa spermier och ägg??! Eller så är det så att donatorn är ny och inte har gett upphov till några barn än och även om spermaprovet ser bra och piggt ut så funkar det bara inte? Ja, jag är ju ingen spermieexpert, men tycker absolut det är värt att prova med en annan donator. Bra att ni har en back-up plan med landstingskön. Hoppas verkligen det blir bebis(ar) för er snart!

Svagt plus idag! (svagt, men dock ett plus :)) ska testa igen imorgon. Idag är BIM-3. Håller alla tummar för att det håller i sig. Vågar knappt hoppas... Sjätte inseminationsförsöket.

Btw vi bytte donator och detta var första försöket med den nya donatorn :) Sambon har ätit pergo och ska åka till Danmark vilken dag som helst (sjätteförsöket).

Åh, GRATTIS!!! Vilka underbara nyheter! :) Ja, alltså ibland undrar man ju om donatorn på något vis kan vara "omatchande" med mottagaren...? Ett svagt plus? Det är ett PLUS! Jippi!! Testa inte igen! Eller om ni gör det få INTE panik om det inte är starkare. Vi testade på BIM och sedan BIM+2 tror jag det var och strecket var svagare. Jag bröt ihop totalt, men blev tillsagd på skarpen av BM på inseminationskliniken att kasta alla teststickor jag hade kvar. Nu är vi i vecka 19 :) Lycka till med sambon också!

Tack :) Har väldigt svårt att tro på att det verkligen ska gå vägen. Men går det inte hela vägen den här gången så har vi iaf sett ett plus, vilket känns hoppfullt. Då borde det gå att få igen :)

Vi kommer dock att testa en gång till för att se så att det blir starkare, så att vi inte bara inbillade oss (även om vi har sett Väldigt många negativa graviditetstest och vet hur de ser ut :)). Men sedan ska vi släppa det. Förstår att det måste ha varit jobbigt för din del att se att det blev svagare efter BIM. Men bra att du fick stöd av BM! :)

Vad skönt att höra att allt går bra för er även fortsatt! :) När har ni BF?

6:e oktober! Fast ultraljudet visade på 3:e. Dock vet vi ju EXAKT när liten blev till så vi fick rådet att tänka 6:e i alla fall.

..

Hur mår ni Mariåsa? Hoppas allt är bra!

Lyckan 382: Hej! Ledsen för sent svar! Oktober är en bra månad att fylla år i :) För vår del är det någon gång mellan 15-19 januari som gäller. 

Allting är bra. Har haft ont i magen de senaste veckorna och vaknade igår natt av att jag hade ont. Jag jämför lite med en kollega på jobbet som ligger tre veckor före, som inte har ont i magen. Men det hänger tydligen ihop med mensvärk vad jag har förstått. Om man har mycket mensvärk så får man mycket värk under graviditeten. Inte alls rättvist! ;) Men jag mår inte illa (än så länge, peppar, peppar), vilket jag är väldigt glad för! :)

Hur är det själva? Allt fortsatt bra?

 

Hej igen! Oroa dig inte för växtvärken - jag har haft rätt kraftig sådan av och till. Alltså VÄRRE än när jag haft mensvärk. I början var det nästan hela tiden, nu inte lika ofta och inte lika kraftigt men det händer fortfarande. Senast var väl förra veckan tror jag. Det händer så mkt i kroppen och det känns annorlunda ju längre fram i graviditeten man kommer så det är ju klart man blir orolig. Jag har t ex vad som känns som stick och svidande känslor i livmodertappen då och då och har även haft hugg långt ner i magen då och då sen v 12 ungefär. "Finns alla varianter" av hur det känns sade barnmorskan. Min kollega är i v 12 och har precis börjat känna LITE molande värk medan jag haft det sedan innan plusset.

Jo tack, det är bra med oss. Är i v. 21 nu, halvvägs alltså :) Jag börjar känna mig nästan som vanligt nu och kan njuta av att vara gravid på ett annat sätt. Har känt våran liten flera gånger om dagen den senaste veckan (förutom i fredags då det måste varit vilodag!) och iaf en gång om dagen de senaste två veckorna :) Första bubblandet i v. 12-13 någonstans fast då var jag väldigt osäker på om det var det jag kände. Blev inte HELT säker förrän för två veckor sedan då liten var helt vild ett par timmar efter rutinultraljudet! Dock har jag fått ont i fogarna, men inget jag har sökt för än- det är hanterbart än så länge. Ja, och så humöret då, men det är det väl mest andra som lider av, haha! Nejdå, jag överdriver väl lite kanske. Men jag hoppas att ni blir förskonade från alltför mycket graviditetshumör eftersom det kan bli tufft med två psychos i huset ;) Är det v. 6 ni är i nu?

Lyckan 382: Vad skönt att höra! Molvärken har avtagit något och ersatts av lite yrsel. Men det finns Många som har det värre så jag ska absolut inte klaga. Känns super att vara i v8 (7+1), men nu vill vi att tiden ska flyga iväg och att det ska bli v. 12 :) Vi ska göra ett tidigt ultraljud imorgon i första hand för att se så att det inte är två små hjärtan som tickar. Om det mot alla förmodan skulle vara det så ska vi kanske ta oss ytterligare en funderare innan vi gör insemination på min sambo. Men en superbonus med ultraljudet är ju att vi får se så att allting ser bra ut. Så att vårt lilla smultron växer på rätt ställe och inte i en äggledare eller så samt att vi faktiskt får bekräftat att det är ett litet hjärta som tickar på så att det inte är en förväxt moderkaka eller så som växer på utan något embryo och lurar kroppen att producera graviditetshormon.

Hoppas att ni mår fortsatt bra! Skönt att ha mer energi och kunna njuta av graviditeten på riktigt :) Underbart  att kunna känna sparkar, måste kännas supermysigt att känna de första sparkarna! Har ni tagit reda på kön på RUL? Hur resonerade ni där? Gjorde ni kub-test? Hur resonerade ni där?

 

Ultraljudet idag gick bra! :) Vi såg ett litet hjärta som tickar på som det ska och som växer inne i livmodern. Känns fantastiskt att kunna andas ut lite, även om vi förstås fortfarande längtar till v 12!

Hej! Åh vad skönt att allt såg bra ut :) Här går det finfint också vad vi vet. Har dock drabbats av rejäl foglossning som kom väldigt plötsligt så ska till sjukgymnast nästa vecks. Men allt bra annars! Liten sparkar och gör kullerbyttor och lever rövare. Det är sååå lugnande och häftigt att känna bebisen där inne. Vi var ju också på ett tidigt ultraljud i v 9, de gör ju alltid det efter insemination genom sjukvården i Sverige. Så härligt att få se det lilla hjärtat ticka på!

Just det - vi tog inte reda på kön. Vi vill gärna att det ska bli en överraskning. Känner inte heller behov av att veta för att förbereda eller så. Fast vi är såklart galet nyfikna! Det är spännande när folk gissar tycker jag! Det ska tydligen också ge motivation och styrka under förlossningen att inte veta... Det vet jag inte om jag tror på dock!

KUB blev vi aldrig erbjudna, så det kändes aldrig aktuellt. Däremot har vi pratat om att vi nog inte skulle vilja göra det. Dels är det ju bara SANNOLIKHET man får som resultat, man vet alltså aldrig, och får man en dålig prognos eller vad man ska säga så står man ju inför att ta ett beslut. Och vi tror inte vi skulle ha kunnat avsluta pga "risk". Därför skulle det känts meningslöst och bara traumatiskt. Vid RUL så gör de ju också en sorts fosterdiagnostik eftersom de tittar på alla organen och proportioner osv.