Adoptera mina barn, hur?

Nääää, om styvbarnsadoption ansöker man direkt hos tingsrätten! TR kommer sedan att be soc/famrätt yttra sig om barnets bästa till dem! Svårt att genomföra en adoption om inte biopappan säger ok - även om mamma har ensam vårdnad .....

Min man har precis ansökt om adoption av min dotter. Så vi har kullat upp det lite innan. Att du och din man har barn ihop underlättar för adoptionen då barnet och din man då har en större anknytning till varandra. Om den biologiska pappan har fler barn än era två så försämrar det förutsättningarna till adoption. Om barnen har bra kontakt med övrriga släktingar på pappans sida försämrar även det förutsättningarna. Om pappan motsätter sig adoption så är det historiskt sätt väldigt svårt att få igenom en adoption men det finns några fall där det gått igenom ändå.

Om hennes man ska adoptera kan hon ju knappast vara ensamstående,det är skillnad på styvbarnsadoption och adoption av barn

Det är ju där "eller gift" passar in...

vi har planer på att jag ska adoptera "vår" äldsta.

hon är 8 år och har inte träffat sin biologiska mamma, eller hört av henne på 6år.

Vi har varit gifta i 5år och har två biologiska barn tillsammans utöver henne. Han har ensam vårdnad om henne.

Vet någon hur det funkar är mamman "gått under jorden och lämnat landet?"         

Man efterforskar mamma för att fråga om hennes inställning till adoptionen. Att hon inte har del i vårdnaden spelar ingen större roll ....

Nej, men i vårdnadsfrågan och efternamnsbyte har de inte KLARAT att få tag på henne. Sista gången de försökte var tidigare iår.

Det finns utrymme för att en aoption kan gå igenom utan den frånvarande förälderns medgivande.

Ja, men det har blivit svårare på senare år .....

Jag vet dock ett fall där det gick igenom - mot biofaderns vilja, alltså. För att Tingsrätten tyckte att det var till barnets bästa. Men jag tycker att sådant är FEL. Om styvfadern nu är så juste och bra, så borde han inte bli en sämre fadersgestalt för att han inte får på papper att han är far. Samtidigt som bandet med den biologiske fadern och hans släkt inte behöver klippas helt, med allt vad det innebär.

Men nu är det ju fråga om en ny juridisk handling och då måste de söka igen .....

Var det nyligen? Det är svårare nu än för bara några år sedan. 

Bandet behöver inte klippas helt. Min man kommer troligen inte att får adoptera min dotter eftersom biopappan säger nej, men eftersom inte han har engagerat sig alls (inte ens ett födelsedagskort) så försökte vi ändå. Dock kommer hon alltid att ha kontakt med hennes biologiska halvbror på biopappans sida, även om en adoption går igenom. Det är ju inte de känslomässiga banden som klipps utan de juridiska som i vårt fall blir mycket bättre för min dotter. 

Nej - det måste vara sjutton år sedan nu...

Och vidare: det kan kännas så just nu, men för ditt barn kan det en dag upplevas som väldigt fel att inte ha någon arvsrätt efter sin far och hans släktingar. Och då menar jag inte i första hand pengar, utan mera minnessaker, släktklenoder, smycken, fotoalbum, saker som pappa gjort i slöjden när han var pojke... allt sådant som bidrar till en känsla av URSPRUNG. Att veta var man kommer ifrån.

Dessutom ändrar man ofta efternamnet i dessa fall... 

Visst har vi diskuterat arvsrätten innan adoptionen, det är även något som tingsrätten tar hänsyn till. Varken pengar eller arvegods finns inom familjen, pappan har ingenting kvar sedan han var liten (eller ens något han införskaffat för 10 år sedan).

Självklart är det viktigt med ursprunget och därför är vi väldigt noga med att syskonen ska få träffa varandra (alltså jag och mamman till det andra barnet, ingen har nån som helst kontakt med pappan). Vi har kvar kort och en del saker som kan förknippas med pappan som man kan ge henne sedan, men mer kommer det aldrig att bli, varken materiellt eller kontakt. 

Troligen säger pappan nej bara för att vara vrång mot oss, att känna att han har överläge, för han har aldrig haft någon som helst intresse av att träffa dottern. 

Likväl kan det kännas fel att inte ha arvsrätt efter den man haft som faders/modersgestalt men man inte delat gener med, eller otryggt att den som varit den ende pappa/mamma man känt som sådan inte varit vårdnadshavare t ex med allt vad det innebär. Det är en viktig aspekt när det gäller "styvbarnsadoptioner".